Instagram versus reality

Sedan har vi videon, eller låt oss säga den verkliga bilden. Den bilden som vi spelare får känna på, som är vår arbetsplats där våra topprestationer förväntas att göras. Slår du en passning, så hinner den studsa ett antal gånger innan den kommer fram till platsen vi siktar på, om den inte ändrar riktning helt plötsligt eftersom den guppar till i fel grop. Eller om du ska göra en förflyttning som målvakt i målområdet och fasar för ditt liv att du ska snubbla till i gruset och hinner slå ihjäl dig innan du lyckats göra din aktion.

Jag följer utvecklingen med spänning, den utveckling som berör våra förutsättningar till att kunna prestera. Hur länge kommer vi att acceptera den här standarden på spelplan i högsta ligan? När säger vi stopp eller när inser ansvariga att det inte går att förvänta sig att spelet ska utvecklas om vi fortsatt ska spela på åkrar? Tänk er hur mycket bättre det hade kunnat vara. Tänk er.

Idag skedde det. I 33:e minuten blir vår startmålvakt för dagen utvisad. Där sitter man, med relativt kalla muskler och begränsad uppvärmning från när startelvan fick göra sin del. Mycket hinner gå igenom huvudet, med start i en viss förvirring över hur vi fick en spelare utvisad helt plötsligt. Sedan slår det mig: min kollega kommer att få syna det röda kortet och jag bör upp och få in några snabba joggingvändor. Mest för syns skull, för hur varm hinner jag verkligen bli på 4×10 sprungna meter. Haha.

Sedan är det dags att dra på sig det sista av utrustningen som jag hade i min lilla sport-väska. Det är en rätt stressad situation, tränare springer fram och tillbaka och försöker ge sina sista förberedande ord, spelare kommer fram och peppar. Något jag uppskattar och som gör att jag känner deras stöttning. I stressade situationer blir jag däremot väldigt känslokall. Extremt fokuserad, lugn i beteendet men väldigt, väldigt känslokall. Jag förstår ifall jag ser ut som världens bitch. Sorry, inte min mening. Idag fick fjärdedomaren känna på det. Hon manade på och med en stressad röst skrek hon flertalet gånger att jag behöver skynda. “Du behöver lugna dig” var vad jag fick fram. Sedan var jag redo att kliva in.

Vi lyckades vända ett 1-0 underläge till en 3-1 vinst och plocka tre viktiga poäng. Adrenalinet efter en sådan här match och insats sprutar i mängder. Det är en otrolig känsla. Hela händelseförloppet från att inte spela till att slängas in i hetluften är unik och det framkallar underbara känslor. Det är magiskt.

Resan till Georgien var speciell och det fanns flera orsaker till det. Först och främst ligger det geografiskt sett lite knasigt till och närheten till Ryssland var något som personligen för mig inte gjorde resan helt orosfri. Den rådande situationen med det krig som förs är något som är skrämmande. Att sätta sig på ett flyg och bege sig ännu närmre kriget var inte helt bekvämt. Däremot måste jag ge en stor eloge till ansvariga i landslaget som gjorde att resan till slut kändes trygg och välplanerad för att oron snabbt skulle släppa.

Utsikten från mitt hotellrum i Georgien fick mig att reflektera. En huvudstad, Tbilisi, som kändes sliten och grå. Vi skulle möta ett lag som haft och har kriget väldigt nära sig och sin omgivning. Det kan inte vara lätt att tänka på fotboll i en sådan situation som spelare. Egentligen bör det inte vara tillåtet att begäras spela viktiga matcher under rådande omständigheter. Samtidigt som det kanske just är det som är räddningen; att få spela fotboll, göra det en älskar och tänka på annat. Jag är kluven i frågan.

Det blev en lyckosam historia för oss i Georgien, sett till tre plockade poäng och massa mål att addera till målskillnaden. 15-0 blev det till slut. Dock en misslyckad historia för fotbollen i sin helhet. Ett sådant resultat hjälper varken oss spelare, de olika förbunden eller intresset för sporten. Jag hoppas att det kommer utvecklingsförslag inom kort för hur upplägg av matcher ska göras för att gynna utvecklingen i sin helhet.

En VM-biljett är knipen och därmed är vår plats säkrad i det mästerskap som går av stapeln i Australien och Nya Zeeland år 2023. Men först är det dags för EM i sommar i England. En sak är säker; det mästerskapet lär inte sluta med några “15-0”-matcher. Så enkelt ska vi inte ha det.