Bryr man verkligen inte sig om sina motståndare när ett ligaguld står på spel?

Just nu känner jag bara att jag vill spela den sista matchen nu. Visst är det fint med en veckas förberedelser, men lika fint som det är vill jag ha svaret nu. Tar vi hem guldet? Jag orkar inte vänta.

Min förra tränare i FC Rosengård, Jonas Eidevall (nuvarande tränare för Arsenal) är en citatmaskin. Kommer tydligt ihåg ett citat från honom när vi och Tyresö slogs om guldet. “Jag bryr mig mer om utgångsdatumet på mjölken i kylen än hur Tyresö spelar”. Något i den stilen. Haha, fortfarande ett av de skarpaste citaten tycker jag. För någon dag sedan hörde jag att Jonas hade uttalat sig kring vårt resultat, att han inte kollat på vår vinst mot Tottenham senast och att de fokuserar på sina egna resultat. Självklart har vi alla koll på våra egna prestationer och resultat bäst, men jag är rätt säker på att vi inte lämnar våra motståndare helt.

Det är en del av titelracet som jag älskar. Kampen, hetsen, tävlingen. Vi vill vinna till varje pris, men vi vet också att våra motståndare är tätt bakom. Det skapar spänning och i omgångar nervositet. Det skapar dem starkaste känslorna. Igår spelade Arsenal också, några timmar tidigare än oss. Jag hade stenkoll på deras match, i alla fall första tjugo innan de hade punkterat matchen med sina två första mål. Därefter släppte jag det och full fokus var på den egna prestationen.

Det är okej att snegla på sina motståndare och hålla tummarna för att resultaten går ens egna väg. Konkurrensen sporrar oss, ifall vi tar det på rätt sätt. Jag är övertygad om att på den här nivån är vi tillräckligt skickliga och professionella att switcha om till fokus på det egna när det gäller.