Hemma i Sverige på semester som ett åskmoln

Första dagarna som jag är hemma från en lång säsong brukar ofta vara en Zecira som pendlar mellan att vara superglad över att vara hemma, till att vara ett åskmoln för att rutinerna vänds uppochner över en natt. Oftast “tvingas” man till att vila de första två veckorna helt från fotboll och helst även från andra, intensiva aktiviteter. Ganska så snabbt börjar det att pirra i min kropp. Jag är ju van vid att vakna 07:30 varje morgon, äta mina två avokadotoppade mackor med fil och granola, för att sedan rulla in med bilen till träningsanläggningen. På semestern vill jag helst bryta det mönstret helt för ett litet tag, få ett ordentligt ombyte i vardag och låta kropp och knopp återhämta sig.

“Tränar du själv varje dag nu? Är du ute och springer i skogen då eller?”. Vanliga frågor som jag får från i princip varje person som jag träffar på gatan som jag inte träffat på ett tag. 1) Nej, jag tränar inte själv varje dag. Jag försöker alltid att hitta en träningspartner då träning helt själv är så fantastiskt tråkigt. Sedan tränar jag inte varje dag. Jag har trots allt semester. Det gäller att hitta en fin balans mellan att låta kroppen återhämta sig men att ändå hålla igång och efter två helt fria veckor börja starta upp systemet igen. 2) Att springa är absolut inte den enda träningsformen som jag håller på med under sommaren. Aldrig i livet. Någon gång i livet hoppas jag finna njutningen i att springa, men just nu har jag varken funnit njutningen eller nyttan att springa milen i skogen som enda träningsform som målvakt.

Två veckors helt ledigt alltså, sedan är det dags att väcka kroppen igen på ett lagom sätt. Jag gillar att börja med att köra alternativ träning till fotbollen, sådant som kan gynna mitt målvaktsspel men som ändå inte är målvaktsträning. Tennis är ett bra exempel. Fotarbete, koordination och glädje. Jag har en träningspartner och det klassas inte som “löpning”. Perfekt kombo.