Ferrari och Porsche i all ära

Verkligheten för många damspelare ser ut såhär. Säkert för en del herrspelare också, men kanske i en färre mängd. Jag är nyfiken på att följa hur länge till det dröjer innan Porsche och Ferrari smyger sig in i våra liv också. Nyfiken på att se hur länge till vi kan leva våra, ofta, minimalistiska liv. Än så länge är jag nöjd, jag gillar inte tanken av att livsstilen ska dra iväg till det extrema. Men det kanske jag inte behöver oroa mig för 😃

En del som är toppen med att vara professionell idrottare är alla resor jag får göra, där jag får upptäcka nya ständer och platser nästan konstant. Denna gången blev det Portland. En fin stad med fina platser. En hel del hemlösa på gatorna och vanligt förekommande var även lukten av knark. Kanske tur att vi tvingades gå runt med våra två säkerhetsvakter konstant. Skulle vi ut och ta en kaffe på stan, då fick de sitta med och bevaka några bord ifrån. Skulle vi ta en promenad, så gick de efter och kollade omgivningen i takt med våra steg. Ständigt på vakt, allt för att vi ska vara säkra. Som damfotbollsspelare är jag inte van vid det här och ibland kan det kännas för lite för kontrollerat. Däremot kommer det här att bli en allt viktigare fråga i sportens framfart, det är jag helt övertygad om.

Chelsea FC är ett stort brand runtom i världen, det har jag fått bevittna inte minst på den här resan. I USA finns oerhört många supportrar, vilket syntes tydligt i form av intresset på gatorna såväl som på matcherna. Det är coolt att se alla blåa tröjor och den glädjen hos fans när de tar en selfie med någon av oss eller ber om att få sin tröja signerad. Jag känner en stolthet över att få representera en sådan klubb och visst blir jag extra motiverad av att få känna av det intresse som faktiskt finns. Därför tror jag att en sådan här tour blir extra viktig, att få ge tillbaka till de som följer oss och att få skapa ytterligare band med våra fans.

Just det, ytterligare en grej som gjorde mig väldigt inspirerad under veckan. Några av våra träningspass och aktiviteter genomförde vi på Nike:s huvudkvarter. En jätteanläggning med över tiotusen anställda. Ett område med fantastiska faciliteter där allt man som idrottare kan önska sig finns. Stora bilder på stora Nike-namn prydde väggarna och byggnader som har fått namn utefter megaprofiler inom sportvärlden. Ett sådant ställe som man som idrottare önskar kunna vara på ofta, som innehar allt det som man behöver och lite till. Jag vill inte påstå att jag blir jätteimponerad över mycket, men det här fastnade jag för lite extra. Det var något på det stället som påminde mig om mina drömmar och mål, som tog fram den lilla flickan i mig som föll för sin sport. Ett otroligt inspirerande besök.

Första fotbollsträningen är gjord på Nikes huvudkvarter, på en fin gräsplan benämnd efter Ronaldo. En stor anläggning med toppfaciliteter och jag ser fram emot att få se mer av den.

Redan imorgon är det dags för första matchen, mot franska jättarna Lyon. En match som kommer att spelas med lite annorlunda uppladdning. En tidsomställning på nio timmar som ska göras och snabbt som tusan ska man få bort resan ur kroppen. Men så är det som fotbollsspelare på den här nivån ibland. ”Det är bara att gilla läget”. Hur många gånger har man inte fått göra det? Mycket ligger i huvudet, i alla fall om du frågar mig. Jag exempelvis har sedan igår lurat min hjärna om att den här tidszonen är den enda tidszonen som finns, även om mamma skickar massa sms klockan 04:00 och undrar varför jag inte hört av mig. Hon missade att hon låg nio timmar före. Morsan min ❤️

Nya ägaren är också på plats på riktigt och det ryktas om att det ska satsas ordentligt även på damerna. Spännande!