Hur kan vi fokusera på jaget för att skapa det bästa laget?

Jag har suttit och kollat på de två senaste svenska herrlandskamperna här i Nations League, mot Serbien och Tjeckien. Jag lyssnade även på studiosnacket och ett hett ämne var just hur ett landslag ska formas och hur svårt det kan vara när spelarna är placerade i olika klubblag där nästan varje spelare formas på sitt sätt. Janne Andersson berör den problematiken och förklarar att det inte alltid är enkelt att bygga ett landslag med en tydlig identitet. Det händer för mycket runtomkring på klubbnivå för att hinna få ihop allt på bästa sätt när landslaget väl är samlat.

Det kan inte vara enkelt för en tränare, jag förstår svårigheterna och som spelare vet jag själv hur knepigt det kan vara att inte kunna ha samma arbetssätt hela tiden. Men när jag ser på våra svenska landslag så ser jag massor av möjligheter tack vare att det faktiskt ser ut på det sättet, att vi har svenska landslag som är komponerade av spelare från olika miljöer, som kommer från olika bakgrunder och som fostras av olika kulturer. Jag kollar på herrlandslaget. Vi har Dejan Kulusevski, Alexander Isak, Emil Forsberg. Olika spelare, olika klubbar, olika bakgrunder. Klasspelare. Vi har ännu fler, med ytterligare olikheter och möjligheter att låta nyfikenheten samla på sig lärdomar.

Svensk fotboll har länge präglats av mantrat ”laget före jaget”. Laget är grunden i allt, både på och utanför plan. Det är inte slump att vi ofta har välfungerande team med individer som gillar att vara med varandra och många gånger presterar ihop. Att skapa en trygg miljö där alla känner sig inkluderade är en viktig del i det svenska lagbygget. Har det funnits spelare som inte fungerat i det, så har dessa spelare med tiden fasats ut. 

Jag är nyfiken på hur det skulle sett ut ifall vi vände på det mantrat och aktivt började kika på hur vi kan finna det bästa jaget för att skapa det bästa laget. Vi har sådana otroliga möjligheter att tillgå i de spelare som finns runtom i svensk fotboll att vi trots storlek på vårt avlånga land kan vara en nation som slåss om medaljer på herr- och damsidan. Jag vet inte exakt hur det arbetas på landslagsnivå med att besöka olika klubbar runtom i Europa och aktivt söka nya lärdomar från de miljöer som våra spelare befinner sig i att implementera i det egna arbetet. Jag är helt säker på att guldkornen är många och att vi med all säkerhet inte plockat upp alla ännu. Och när vi väl har funnit ett guldkorn så anser jag att det ibland tar lite för lång tid för de att blomma ut helt. 

Jag vänder blicken mot andra länder i Europa, där stortalanger kommer fram på löpande band och snabbt integreras i lagbygget. Det skapas profiler av de spelarna och de nästan trycks ut till att bli världsspelare direkt. Här tror jag att det utgåtts från jaget och skapat något som därefter gett vägledning till hur laget kan komma att bli. Såklart blir det enklare när de spelare infinner sig i dem inhemska ligorna som krasst nog är mycket bättre än vår Allsvenskan, där tränaren har dem nära till hands och där det inte handlar om att de nödvändigtvis fostras av en helt annan fotbollskultur. Såklart blir det enklare att ha en tydlig identitet när spelarnas grundidé inte spretar för mycket. Däremot ser jag därför inte heller lika stora möjligheter i att dra lärdomar av andra, att nyfiket kika på för att plocka ut det bästa. Jag ser stora möjligheter i Sverige och jag tror att vi kan få ut massor av våra svenska lirare.