Går det för snabbt?

Damfotbollen börjar profilera sig allt tydligare när det kommer till sin målgrupp och många anser att det känns lugnt och tryggt att gå och se en dammatch. Det här i jämförelse med att ta med familjen på en herrmatch där supportrar ibland kan vara lite väl kaotiska med hur de visar sitt stöd. Det skapar en otrolig stämning och tryck, men jag förstår känslan av att precis allting kan hända. Med det sagt tror jag att det här är något som kommer att öka på damfotbolls-arenorna också i takt med sportens framfart. Vi ser det hos bland annat PSG där en stor del av damernas supportrar är en direkt jämförelse med det vi ser i herrfotbollen. Igår fick vi se ta del av det även på Kingsmeadow under vår match.

Vllaznia hade en hel del supportrar på plats som sjöng och hejade matchen igenom. I slutet av matchen kom pyrotekniken fram från deras sida, där de slängde in en viss del även på plan. Vår planhalva var på deras sida i andra halvlek, vilket betydde att jag hade dem i ryggen. Sång och stämning tackar jag aldrig nej till, men när det börjar slängas in grejer så är det annorlunda. Framförallt när det kommer till de arenor som damlag ofta spelar på, där publiken i princip sitter bredvid dig. Där närheten ibland kan kännas lite för nära.

Jag hoppas att frågan kring spelarnas säkerhet tas seriöst, vilket jag vet att det gör från Chelseas sida. Det är en fråga som måste tas tag i direkt och som måste bearbetas lika snabbt som den utveckling som sker på damsidan. Det går undan och ibland undrar jag ifall det går lite för snabbt för att kunna hinna arbeta parallellt med de andra problemen som kommer att tillkomma. Publik, sociala medier, hat, hot. Exemplen kan göras många. Fingers crossed.