Fotbollskanalen fick som första svenska media en exklusiv intervju med Smedberg-Dalence i La Paz dit han nyligen flyttat för att spela för Club Bolívar. Det blev ett samtal om barndomen, landslaget och vad han planerar att göra efter karriären.
Som Boliviansk landslagsman har Smedberg-Dalence mött de flesta sydamerikanska stjärnorna. Förutom ett historiskt bolivianskt landslagsmål så finns en annan händelse som sticker ut ur minnet.
- Vi stod i spelartunneln mot Argentina under Copa América i USA 2016. Det var rätt kallt och spelaren bredvid mig säger ”Det här är ungefär som Sverige va”, jag vände mig och där stod Sergio Agüero. De hade väl gått igenom våra spelare på sin matchgenomgång. Det var helt sjukt tänkte jag, där satt Messi, Agüero och grabbarna och pratade om en kille från Göteborg. Då insåg jag hur priviligerad jag var, och hur långt jag kommit i min fotbollskarriär.
Smedberg-Dalence hade aldrig varit i Bolivia när han satte sig på planet för att ansluta sig till landslaget. Spanskan var inte helt hundra och det var ett helt nytt äventyr som väntade.
- Men det gick jättebra. Alla var otroligt kärleksfulla från början, de fick mig verkligen att känna mig välkommen. Sen var det en del att anpassa sig till fotbollsmässigt men det gick ändå rätt fort. Jag fick acceptera att de hade ett lite annat sätt att spela och att man såg saker på planen på andra sätt än vad jag var van vid.
Debuten skedde borta mot Brasiliens U23-landslag. Martin fick hoppa in i andra halvlek och fick spela från start i landskampen efter mot Chiles A-landslag. Matchen slutade 2-2 och var en förberedelse för Copa América 2015 som skulle spelas just i Chile. Martin minns turneringen som karriärens höjdpunkt.
- Folk i Sverige förstår inte hur stort det är därnere. Det är ju som deras EM. Vi spelade på fullsatta läktare och jag mötte den ena världsstjärnan efter den andra. Och det gick riktigt bra för mig. Jag fick ta hand om fasta situationer och gjorde mål mot Ecuador. Det visade sig att det var Bolivias hundrade mål i Copa América någonsin. Det är häftigt att ha skrivit in sig i historieböckerna. Vi gick till kvartsfinal vilket inte hade hänt på massa år så när vi kom tillbaka till La Paz väntade folk på flygplatsen och tog emot oss. Det var riktigt stort.
Statusen i landslaget gjorde Martin intressant för bolivianska klubbar. Bolívar har velat ha honom i ett par år men eftersom han stod under kontrakt med IFK Göteborg kunde han inte bara sticka. Men känslorna för hemlandet har vuxit sig starkare för varje gång han varit här.
- Min pappa kunde inte åka tillbaka för risken att bli fängslad var stor. Från att han flydde var han inte tillbaka förrän 2004. Jag var 19 år och hade spelat Royal League för Göteborg och fått en bonus från klubben. Så jag gav 50 000 till pappa och sa åk. Bolivia hade reformerats och det fanns inte längre någon hotbild mot de politiska flyktingarna.
Smedberg-Dalence lämnade IFK Göteborg för Bolívar efter ett 2017 som inte var särskilt lyckat varken för honom eller för laget. När möjligheten dök upp att kunna spela i sitt andra hemland, hans pappas födelseland Bolivia, tog han chansen.
- Visst var det tråkigt att säga hejdå till Göteborg, jag har många vänner där och vi skiljdes åt på ett bra sätt. Min tjej bor kvar där med vår son men de kommer komma och hälsa på. Sen är det ju delvis för familjen man gör det här äventyret också. Ekonomiskt är det ett stort lyft jämfört med Allsvenskan.
Även om sista tiden i Göteborg inte blev så lyckad varken för honom eller laget så har han goda minnen därifrån. Och klubben är enligt Martin på väg att förändras till det bättre.
- Vi hade ett socialt projekt som hette IFK i samhället. Vi åkte ut till skolorna i förorten och pratade med ungdomarna om val man gör i livet, att inte ägna sig åt skit. Alla behöver inte bli fotbollsproffs, man kan lyckas inom allt möjligt bara man gör rätt val och är målinriktad. Det gav mig väldigt mycket. Inspirerade mig att jobba med ungdomar.
* * * *
Matchen igår var Martins första i La Paz. Bolívar vann säsongspremiären hemma mot Jorge Wilstermann med 5-1 på nationalarenan Estadio Hernando Siles. Martin spelade från start och byttes ut halvvägs i andra halvlek.
- Det tar på en att spela på den här höjden. Jag kan inte riktigt spela som jag vill. Jag hade ett bra skottläge som tog på en av deras gubbar, annars hade det nog blivit mål. Men jag är glad för debuten och för vinsten. Bara man vänjer sig vid höjden så kommer det nog gå allt bättre.
La Paz ligger 3600 meter över havet och är en riktig skräckarena för motståndarna. Bolivia slaktade Messis Argentina med 6-1 i ett VM-kval och slog Chile här i höstas. Ledningen har valt att satsa på spelare vana vid höjden så Martin väntar fortfarande på att spela sin första landskamp på hemmaplan. Merparten av landslagsspelarna kommer från den inhemska ligan.
- För landslagskarriären var det bara positivt att flytta hit och spela. Nu kan jag visa upp mig varje vecka för ledningen. Vi har en kille i landslaget som är 40 år och fortfarande spelar. Jag har inga planer på att trappa ner. Jag skrev ettårskontrakt men som det känns nu så kan jag tänka mig att skriva på längre om de erbjuder förlängning.
- Bolívar är en av de största klubbarna i landet och målsättningen är att vinna tredje raka ligatiteln. Vi ska även spela Copa Libertadores (Sydamerikas Champions League). Det är en stor utmaning och det var en av anledningarna till att jag ville komma hit. Äventyret, prova något nytt.
Förutom det så är det också ett sätt att kunna ge tillbaka, inte bara till ungdomarna hemma Göteborg utan även här.
- Efter en landskamp stod fansen och väntade vid spelarbussen så jag gick fram och gav bort skor, tröjor och allt möjligt. Till slut hade jag bara byxorna kvar. Samtidigt satt mina lagkamrater bara i bussen och tittade. Jag kan tycka att man kan ta sig den tiden, fotbollen har gett oss så privilegierade liv. Jag vill ge tillbaka till barn och ungdomar och det är något jag tänker satsa på efter karriären. Alla mina tränare har sagt att de tror att jag kommer bli tränare en dag och nu har jag också börjat min tränarutbildning. Man måste tänka på livet efter karriären också, säger Smedberg-Dalence vars egen uppväxt emellanåt var tuff.
Martins pappa kom till Sverige på 80-talet som politisk flykting, hamnade i Norrköping där han förälskade sig i en svenska. 1984 föddes Martin och några månader senare flyttade familjen till Göteborg. Martin tog sig fram till IFK Göteborgs A-lag och har sedan även spelat i Ljungskile SK och IFK Norrköping innan han återvände till Göteborg. Det bolivianska inslaget under uppväxten var alltid påtagligt.
- Mamma pratar spanska och lagar boliviansk mat. Vi var alltid med på bolivianska träffar i Sverige, så jag har ända sedan jag varit liten dansat bolivianska folkdanser. När jag var 24 år kände jag väl att svenska landslaget inte var så realistiskt längre så vi kontaktade det bolivianska förbundet men fick ingen respons. Men 2014 vände de tillbaka och kallade mig och jag tvekade inte på att åka. Vi hade det inte särskilt gott ställt när jag var liten, det är ingen hemlighet och inget jag skäms för. Det har hjälpt mig att värdesätta saker som kommit senare i livet, och fått mig att uppskatta allt jag har och får uppleva idag.