MFF behövde ändra dramaturgin
Malmö FF har visserligen har vunnit två raka ligatitlar, men det är också en förening som åkt ur svenska cupen mot division 1-lag, som förlorat två raka cupfinaler (en efter kross, en efter 2-0-ledning), som åkt ur mot ett makedonskt lag i CL. Ett starkt ligalag som i cupspel misslyckats i stora matcher, eller slarvat bort det som de ska klara av.
Dessutom fanns en dramaturgi som inte skulle upprepas. Magnus Pehrsson byggde upp något förra våren, och när det såg ut att verkligen vara bra så kom en förlust mot Vardar. Han återhämtade laget, fick MFF att dominera under hösten, och vann nästan allt han kunde under våren. Sedan, än en gång när det inte var väntat, så kom en käftsmäll i form av en usel månad inkluderat en förlorad cupfinal.
Uwe Rösler vände på det i sommar, nästan varenda parameter och siffra har varit imponerande. Han klarade också av att parera bort senaste årens misslyckandens upprepningar, åtminstone för den här kvällen. Det var inte den bästa matchen under Rösler, den var knappt bra nog, men det räckte i alla fall. Det blev inte ett misslyckande.
Röslers chansningar höll
Rösler kom till MFF och höjde träningsbelastningen. Han försökte trycka ut mer ur alla spelare, både att få dem att kunna spela fler minuter (Markus Rosenberg, Behrang Safari, Rasmus Bengtsson) och att höja hela lagets ork till presspelet. Han tyckte helt enkelt att laget var för dåligt tränat.
Han satte också ett grundspel under tre träningsveckor, ett grundspel som han visste att han skulle behöva använda i en månad utan tid för att förändra på träningsplan på grund av det täta matchschemat.
Det gav resultat. MFF har varit nästan helt skadefria. Detta trots att den äldre trebackslinjen har spelat så mycket, trots att Fouad Bachirou slängdes in i startelvan efter skada, trots att många spelare startat match efter match var tredje-fjärde dag. MFF har vunnit nästan varje match.
Nu får de en veckas vila till nästa match, och det kommer bli deras enda chans att andas ut under hela juli och hela augusti.
Fyra startspelare, tre positioner
Arnor Traustason, Anders Christiansen, Fouad Bachirou, Oscar Lewicki. En av de fyra måste inleda på bänken för MFF, och då ska även Romain Gall och Samuel Adrian få speltid där.
Lewicki var den som bänkades i dag, bland annat efter att ha blivit utbytt med yrsel mot IFK Norrköping. Det är alltid en balans- och egenskapsfråga kring vilka tre som ska starta, för det är svårt att göra en rangordning. Traustason är exempelvis den som varit bäst sedan Rösler tog över, och om det nu ändå skulle vara någon rangordning så är det frågan om han just nu inte är nummer två efter Bachirou.
Cluj kunde gått vidare trots 90 dåliga minuter och en utvisad
MFF var visserligen målchansmässigt bättre än Cluj över två matcher, men samtidigt gjorde de sina mål efter en målvaktstavla och ett distansskott från över 20 meter. Cluj var dessutom flera nivåer bättre i dag än senast.
Carmona på vänsterbacken hittade ytor att komma fram i. Damjan Djokovic såg ut som en kroatisk Erik Israelsson: tungt tvåvägsspel, men överraska ibland tekniskt finurliga sekvenser. Sebastian Mailat var alldeles för irrationellt fint för att börja på bänken. Mittbackarna vann de flesta dueller. Den nya tränaren satte de taktiska direktiven.
Hade de gjort lika många bra saker på hemmaplan förra veckan så hade de gått vidare. Nu gjorde de istället en icke-insats hemma och är utslagna. Frågan nu är hur intresserade ägarna är att fortsätta investera pengar när det inte blev CL-gruppspel. Det kommer att avgöra mycket av klubbens kommande år.
Säkerhetslinan är kvar
Malmö FF visste att de bara behövde vinna tre av fyra kvalrundor för att nå ett gruppspel. Fyra av fyra för Champions League, tre av fyra för Europa League. Två av två är vunna än så länge. Säkerhetslinan är kvar