Svag start på Fas Två i återuppväckelsen
Det har teoretiskt sett inte hänt mycket den senaste veckan i Malmö FF, mer än att de har haft sin enda vila för juli och augusti. Det är dock den vilan, och vilan efter det, som delar in MFF i minst tre perioder hösten.
Först ett par månader med att anställa tränare, sälja, värva, välja nya vägar, vända på det negativa läget i allsvenskan, skaffa ett bra läge i Europacuperna. Den klarade av bra. Sedan augusti månad med att finjustera/uppgradera truppen (alternativt sälja någon mer), definiera exakt hur bra Europacupäventyret blir, ta sig vidare i cupen, och försöka få mer skjuts i allsvenskan (mot Dalkurd, Trelleborg, Sirius, BP). Sedan september och framåt för att ta vara på arvet och det läget de har klarat att bygga upp.
Starten i Fas Två började svagt, och Vidis spelsätt gillar nog verkligen det här utgångsläget till nästa veckas retur.
AC bara bestämmer sig och det ska glädja MFF
Ibland har Markus Rosenberg matcher där han bara har bestämt sig. Han ska skapa mål, laget ska vinna, och det syns på honom. Problemet är att han slutar efter det här året och MFF tappar i så fall en äkta matchvinnare.
De kan dock ha något liknande i Anders Christiansen. Även om han inte har sådana matcher lika ofta så kan han också bara bestämma sig ibland i ett anfall. Oavsett om det är efter en formsvacka och mot Jönköpings Södra, eller i en guldmatch mot IFK Norrköping, eller i ett CL-kval mot Vidi. Nu räckte inte dagens aktion till seger, men det var ändå en stark positiv del i ett mediokert MFF.
Loïc Nego
Fransmannen Loïc Nego var en bra talang även med Ligue 1-mått mätt, men struliga karriärsval stannade upp karriären och till slut hamnade han i Ungern. I dag visade han dock att han är hög kvalitet.
För det första klarade han av, på ett bra sätt, att man-man-markera Arnor Traustason. Dessutom gjorde han målet, och var det överlägsna anfallshotet med sitt långa löpsteg på kontringar. Trots att han var en av de tre mittfältarna så var det ofta han som hann längst fram i anfallet. Bra på mycket, kan spela på de flesta positioner, och kvalitet för att skapa saker. Vidis näst bästa i dag efter tränaren Marko Nikolic.
Antonsson och målchanser
Marcus Antonsson är så pass smart och rörlig att jag känner mig säker på att han åtminstone kommer att bli en godkänd värvning. Få anfallare i allsvenskan är lika bra på att veta när de ska rycka, när en passning kan slås till dem, hur de ska placera sig i straffområdet. Han är ofta först på inspel och inlägg, han kan smyga runt för att hitta ytor, och har tidigare i karriären varit något av en garanti på att hitta chanser.
I dag såg vi både det och den möjliga svagheten hos Antonsson. Han har tidigare i sin karriär varit något av en målstimsanfallare. År 2014: drygt raka 20 matcher (många inhopp) utan mål, sedan sex mål på fyra matcher. 2015: inledde som reserv, sedan sex mål på sex matcher följt av mållös i nio av tio matcher innan han kom igång igen. Det fanns liknande tendenser i Blackburn förra säsongen. Ett eller två mål och det kan rinna iväg, men han kom inte dit i dag. Ungefär tre bra målchanser, noll mål.
Två dagar kvar
Den enda öppningen som Uwe Rösler har gjort kring värvningar är bland mittbackarna. Hans svar har tidigare veckor varit i stil med att om laget klarar sig undan skador så behövs ingen ny mittback. I dag gick Rasmus Bengtsson ut skadad efter en halvtimme, och även om en ny mittback inte är tillgänglig till returen nästa vecka så känns det som det sista ”in-beslutet” som Daniel Andersson och MFF ska ta innan transferfönstret stänger.