FEM SPANINGAR: "VAR hånlog MFF i ansiktet efter en jättematch"

Dahl Tomasson släppte guldstridstanken temporärt 
MFF har en potentiellt avgörande match för guldstriden i horisonten, bara fem dagar bort. Inga bekymmer tänkte Jon Dahl Tomasson. Malmö FF-tränaren valde att formera starkast möjliga lag för att hålla hoppet om den sista Europaspelsmöjligheten efter nyår vid liv. Han tog in Peru-stjärnan Sergio Peña bredvid Oscar Lewicki på centralt mittfält och sköt fram med en vänsterkantsaxel bestående av Niklas Moisander, Søren Rieks och Veljko Birmancevic. Längst fram startade Antonio Colak istället för den andra målskytten från Häcken-matchen, Malik Abubakari. Dahl Tomasson pratade inför matchen om att Malmö FF skulle tro på det, och eftersökte modet hos sina spelare. Tro och mod var precis det som dansken fick se i första halvlek.  

Det första CL-målet var ett skolboksexempel 
MFF, som sammantaget blivit lite bättre för varje match i Champions League-gruppspelet, gjorde sin bästa halvlek i kväll. Zenit stängdes ner, bortaspelarna blev frustrerade och såg inte ut att tycka att det var det allra roligaste att spela fotboll en halvljummen novemberkväll i södra Skåne. Zenit blev det första laget i Grupp H att släppa in ett mål från MFF – men vilket mål sedan. Rieks fullträff i den 28 minuten var ett skolboksexempel på ett perfekt anfall med alla lagdelar involverade. Bara antalet passningar – 23 stycken –fram till att 34-åringen avfyrade skottet från straffområdet är imponerande nog. MFF visade samma tålamod under anfallet som de hade hela halvleken och vågade slå passningen framåt. Nyckelaktionerna är när Anel Ahmedhodzic och Lewicki slår sina passningar fram istället för i sidled på högerkanten, vilket öppnar ytan för att Rieks och Birmancevic senare ska kunna väggspela sig in i straffområdet. Avslutet från dansken var oklanderligt.  

MFF såg ut att hålla traditionen vid liv 
Zenit fick sin biljett tillbaka in i matchen några minuter efter pausvilan. MFF-försvaret hängde inte med när bollen spelades in bakom till en framrusande Wendel som fälldes av Johan Dahlin. Dags då för lagets bästa målskytt Artiom Dziuba att kliva fram, men kultspelaren slog en usel straff rakt på Dahlin som räddade med benskydden. Halvleken fortsatte att uteslutande spelas på hemmalagets planhalva. Zenit hade dock inget som kunde dyrka upp MFF:s trebackslinje, som innehöll fem försvarare sedan Rieks och Eric Larsson klivit ner för spela ytterbackar. Claudinho byttes ut i halvtid och Malcom var mil ifrån spelet han visade upp i det första mötet. Zenits enda hopp var att skicka inlägg på jätten Dziuba, och ett sådant blev avgörande till sist. Men några minuter innan full tid tappade mittbacken Dimitri Chistiakov huvudet och fick sitt andra gula kort. Malmö FF såg då ut att hålla traditionen vid liv och åtminstone få med sig en seger från Champions League-äventyret. 

VAR hånlog MFF i ansiktet 
På tilläggstid valde dock domaren Andris Treimanis att ge sig själv ett underbetyg efter en skakig domarinsats under ordinarie tid. Larsson gick upp i en duell med Dziuba och satte armen i huvudet på ryssen. Armbåge? Ja. Straff? Borde definitivt inte vara tillräckligt för att döma det, men så resonerade inte letten efter en VAR-koll. Zenit bytte straffskytt och fram klev Jaroslav Rakytskyj. Mittbacken krutade in kvitteringen till MFF-spelarnas stora besvikelse och säkrade Zenit en plats i Europa League-slutspelet efter nyår. Hemmaspelarna förtjänade mer än att se VAR hånle dem i ansiktet.  

Hemmaspelarna gjorde en jättematch 
Varken den tråkiga avslutningen eller den släckta drömmen om avancemang till Europa League ska förta en otroligt väl genomförd match. Defensivt var MFF närmast fläckfritt, Zenit-anfallet innan den första straffen undantaget, och lät inte bortaspelarna komma till stora målchanser. De gjorde de bra sakerna från mötet i Ryssland ännu bättre och visade hur långt de kommit i utvecklingen bara med några matchers erfarenhet i Champions League-spelet. Mittfältet med den briljante Oscar Lewicki i spetsen spelade som en enhet och retade upp Zenit-spelarna till bristningsgränsen, och längst fram märktes det att Colak frodades när han fick möta landsmannen Dejan Lovren snarare än världsbackar i Juventus och Chelsea. En får anta att den här matchen ger MFF blodad tand inför säsongsavslutningen.