Anton Guerrero Garcia skyndade sig för två år sedan in i omklädningsrummet efter en träning med Universidad de Chile på den chilenska storklubbens träningsanläggning Centro Deportivo Azul. Han var bara 16 år och ville hinna in i duschen före lagkamraten och förre Fiorentina-, Inter- och Roma-stjärnan David Pizarro. Han var ny i klubben, det var nya regler och seder än när han ett par månader tidigare tog fram schampot ur väskan efter en träning med Gais U17-lag.
Det var just i början av hans äventyr hos den 18-faldiga chilenska mästarklubben, före han fick beskedet om att övergången inte blev godkänd av Fifa och matchspel med laget var uteslutet, för sju månader framöver.
- Det var verkligen mäktigt att få träna med A-laget och komma in i så stora spelares omklädningsrum. Man fick skynda sig, så att man fick en dusch, annars kom de stora spelarna. Då var det bara snabbt att gå ut ur duschen. Men de var schyssta, inget annat, de utnyttjade inte oss unga eller något sådant, säger den svensk-chilenske innermittfältaren.
Anton Guerrero Garcia växte upp i Skene, men i ett chilenskt hem. Mittfältarens föräldrar är båda från Chile, men flydde från landet i samband med oroligheter för att börja om i Sverige. Han inledde sin karriär i Skene, men gick redan vid 13 års ålder över till ett av Gais ungdomslag. Det blev en kort sejour i klubben. Tre år efter övergången, så deltog han på ett träningsläger med Sangre Chilena i Chile, vilket kan liknas vid ett chilenskt ungdomslandslag för unga spelare i Europa med chilensk påbrå. De får, genom Sangre Chilena, chansen att visa upp sig för både chilenska ungdomslandslag och klubbar under återkommande träningsläger i landet.
- Det var en dröm som jag haft sedan barnsben, att få åka till Chile och visa upp sig. Det var jättespännande. Det är lite av Sangre Chilenas mål, att spelare som bor i Europa ska få visa upp sig där och gå vidare för att kanske komma med i framtida landslag, säger han.
Guerrero Garcia tränade under en veckas tid med Sangre Chilena och spelade bland annat en träningsmatch mot Universidad de Chiles U19-lag. Han gjorde bra ifrån sig och blev erbjuden att provträna med klubbens U19-lag. Tränarna blev imponerade och bara några dagar senare låg ett kontraktsförslag på bordet. Tre år med favoritlaget? Ett enkelt beslut.
- När jag fick reda på det, så trodde jag inte på det eftersom att det var en dröm för mig. Jag har ju följt laget sedan jag var liten i Sverige och sett deras matcher på tv. Det var riktigt stort att bara få frågan om att komma och träna med laget. Det var egentligen ett självklart val, men när jag fick erbjudandet var jag i Chile, så jag ville ändå åka hem först och snacka med familjen. Sedan var det bara att ta det.
Då var allt bra, en ny flygbiljett till Santiago bokad och förväntningarna höga, men snart skulle andra problem överskugga flytten och drömmen om spel i Chile. Guerrero Garcia var bara 16 år, vilket gjorde att han blev drabbad av Fifas regler kring att klubbar inte får värva spelare under 18 år, som bland annat infördes för att europeiska klubbar skrev kontrakt med ungdomar från Afrika i syfte att tjäna pengar åt människor runt omkring själva övergången.
Då spelade det ingen roll att han hade släkt i Santiago, bodde hos sin moster och inte flyttade till klubben för att tjäna pengar åt andra. Han fick ändå inte igenom övergången.
- Det var verkligen jobbigt och väldigt tråkigt. Oavsett hur bra det gick för mig på träningar och liknande, så fick jag ändå inte spela matcher på grund av en sådan grej. Vi överklagade många gånger och var tvungna att visa en massa dokument för att bevisa att klubben inte bara tog dit mig för pengarnas skull. Mamma och pappa fick visa att de hade en bra ekonomi för att bevisa att övergången dit inte handlade om att vi hade lite pengar i familjen. Oavsett vad vi sa, så sa de bara nej hela tiden. Det var ingen barnhandel, som de kallade det, men det blev inget av det, säger han.
- Själva regeln handlar om rovdriften på unga afrikanska spelare. Man såg att det lyftes in barn från Afrika i Europa för att de skulle bli professionella och tjäna pengar åt diverse personer runtomkring. Det var det Fifa tog krafttag mot, förklarade Göran Blomgren regeln, på SvFF:s avdelning för spelarövergångar, för Fotbollskanalen tidigare i år.
Trots det valde han att stanna i Chile. Han tillhörde på pappret klubbens U19-lag, men ingick även i en grupp av spelare, som klubben trodde lite extra på och gav möjlighet till kontinuerlig träning med A-laget. Det innebar spel med bland annat David Pizarro, tidigare West Bromwich-backen Gonzalo Jara och Mauricio Pinilla, som i sin tur har flera års erfarenhet av spel i Serie A.
- Vi var typ tio stycken från U16 till U19, som de valde ut, vilket gjorde att jag tränade med A-laget varje dag. Det var riktigt roligt, verkligen bland det bästa som hänt mig. Jag har sedan barnsben följt de här spelarna som spelat i landslaget hemma med familjen framför tv:n, att stå fem meter ifrån dem var riktigt mäktigt. Det är inte mycket som kan slå det, säger han.
Men i och med att han inte fick spela matcher, så hamnade han lite utanför gruppen och fick till slut nog. Efter sju månader utan matchspel, så tog ihop med klubben ett beslut om att i september 2016 lånas ut till moderklubben Skene fram till att han fyllde 18 kommande sommar för att då återvända till Universidad de Chile och Santiago.
- Jag kom inte in i laget på samma sätt eftersom att jag bara tränade och inte spelade matcher. Det spelade en viss roll. Jag kände direkt att det blev annorlunda när jag senare fick spela matcher. Det var lättare att kommunicera och hela den biten. I och med att jag inte fick spela, så blev det att jag tog det beslutet. Det var en stor anledning till att jag tröttnade på det och inte trivdes till slut. Om övergången hade blivit godkänd, så hade fallet nog varit annorlunda, säger han.
Ett år senare, i augusti i fjol var han tillbaka på klubbens träningsanläggning i Santiago, men även den här gången för enbart träning. Det dröjde ytterligare tre månader innan han i oktober fick göra debut med U19-laget mot O ‘Higgins. Det blev visserligen förlust, men inhoppet var efterlängtat.
- Jag var fortfarande inte spelklar när jag kom dit, så det var först i oktober jag fick spela matcher igen. Det var såklart underbart att bara få dra på sig tröjan och äntligen få känna sig som en del av laget. Det var verkligen stort och en dröm som gick i uppfyllelse, säger han.
- Jag trivdes dock ändå inte så bra eftersom att jag tidigare inte fick spela matcher och hade av den anledningen börjat sakna min familj och mina vänner väldigt mycket. Tränarna, som tog dit mig, var inte kvar, så jag kände inte samma trygghet under de nya tränarna. Jag hade ett starkt band med de andra tränarna, som sa att de trodde på mig. De nya tränarna hade aldrig sett mig, samtidigt som jag saknade Sverige väldigt mycket. Jag förstod hur mycket jag älskar Sverige, fortsätter han.
Guerrero Garcia fick i december två flygbiljetter av klubben, en till Sverige och en tillbaka till Chile. Det slutade med en flygtur och ett brutet kontrakt.
- Det var verkligen ett tufft beslut. Jag kände lite att om jag bryter kontraktet, så stänger jag den här dörren. Det är en stor klubb och jag hade chans att träna med A-laget, men jag kände ingen glädje längre till fotbollen. Det kändes därför som rätt beslut att åka tillbaka, komma igång på riktigt och känna den glädje man ska känna när man spelar fotboll, säger han.
Hur mycket spelade det första halvåret in i beslutet med Fifas nekande till övergången?
- Man är ju mest irriterad, arg och besviken att de nekade en sådan övergång, där de ser att det inte är barnhandel som de har kallat det och andra fall. Det var verkligen en riktig övergång, inget fiffel eller liknande. De var intresserade av en spelare och jag godkände det. Det är klart att man är besviken och irriterad, man vet inte hur det hade gått annars.
- Jag ser annars tillbaka på vilka möjligheter jag hade, upplevelsen, erfarenheten, att man stod jämte stjärnorna man såg på tv som barn och hur proffsigt det kan vara. Det var speciellt att komma från de små anläggningarna här till att vara så nära proffslivet som möjligt. Det var verkligen unikt, säger han.
I dag har han hittat en ny klubb, men kämpar åter mot byråkratin. Guerrero Garcia har sedan i början av mars tränat med Varbergs U19-lag och till viss del med A-laget, men ännu inte skrivit på för klubben. Alla papper är inte klara i Chile, problem verkar ständigt hopas runt omkring honom.
- Jag är van vid det nu, men det är bara att göra det bästa av situationen och förhoppningsvis är alla papper klara snart. Det är förbundet där nere som krånglar och är sega med att godkänna övergången. Det borde redan vara klart, men det blir väl det om någon vecka, skrattar han.
Han ser nu åter framåt, efter nekade övergångar, pappersstrul och lite matchspel, mot en ny säsong. Den här gången ska inget förbund eller utomsportsliga ting stoppa honom från spel. I år ska han åter hitta glädjen för fotbollen och göra debut för Bois i superettan.
- Jag har inte kritat på något ännu, så vi får ju se vad som händer. Jag vill dock spela här i år i varje fall och har hört att klubben är väldigt tydlig med att de tar upp ungdomsspelare, samtidigt som jag även tränat med A-laget. Jag tror verkligen att det kommer att gå vägen. Jag känner mig revanschsugen efter allt krångel och vill förhoppningsvis göra debut i superettan i år. Det hade varit väldigt härligt efter allt som hänt, säger han.