John Alvbåge skrev i januari på för cypriotiska Omonia Nicosia. Målvakten fick vänta på debuten till den 7 februari, efter diverse strul. Det blev dock inte många minuter för Albåge mot Anorthosis. Efter en halvtimme stod 35-åringen för en kanonräddning på en frispark - och brakade stenhårt in i stolpen.
- Det är väl en slags tragikomik eller något. Det var bara pricken över i:t på något sätt. Jag har gått och väntat på den här debuten. Först var det pappersstrul som gjorde att jag missade någon match så jag har gått i startfållorna och bara frustat och väntat. Med formen och allting, jag kände mig enormt bra och redo och allting. Jag hade inga direkta skavanker, förra året hade jag problem med ett hopparknä, men jag har jobbat stenhårt med rehab under vintern och inte varit ledig någonting i princip och bara mosat på. Tiden i Norge gjorde mig gott också så jag kände att jag var redo för detta. Jag kände mig bra och så kom detta, säger Alvbåge till Fotbollskanalen.
- Lite tragisk men komiskt. Kommer in där, vinkar till publiken, plockar något inlägg, tar en frispark och smäller rätt in i stolpen. Så krasar det till där. Man kan väl vara lite kritiksk till teknologin där nere, hur långt de har kommit på Cypern. Hade det hänt i Sverige eller något annat land som har lite modernare faciliteter så hade väl inte det här hänt riktigt. För stolparna där är fastgjutna som det var på 80-talet i resten av Europa nästan. En lyktstolpe hade varit mjuk att hoppa in i i jämförelse med målet där. Hade det hänt i allsvenskan så hade målet flyttat sig säkert en meter eller två och så hade man fått jävligt ont i axeln. Men nu var det som att hoppa in ett berg för fan. Om du ser videon så rör sig knappt målet trots att jag kommer dit med 90 kilo och flyger rätt in. Så ett varningens finger, det är bara en tidsfråga innan någon hoppar in med huvudet före. Det kunde jag lika väl ha gjort också. Det är klart att folk har det värre än vad jag har, jag menar jag kommer att komma tillbaka starkare. Men det är klart att det kan hända fler olyckor om de har sådana jävla mål där som är helt jävla livsfarliga. Men men, så det jag har lärt mig av det här är att; hoppa inte in i stolpen en gång till, för då kan det göra ont.
Alvbåge fortsätter:
- Det är en sådan klassisk situation som målvakt. Helst ska du väl ta bollen och landa inne i målet i och med att vinkeln blir framåt, inte bakåt, när den kommer så från sidan. Man har sett många liknande situationer och varit med om många liknande situationer också. Där man precis hunnit ducka eller flytta kroppen så man kommer framför eller bakom. Man har väl släppt in mål många gånger när man varit lite rädd för stolpen. Men den här gången kände jag att nu går jag för fan. Det kommer kanske bära eller brista, men jag ska ta den här jävla bollen och sedan small det lite mer än vad jag trodde då.
Efter den otäcka smällen tvingades Alvbåge till en operation. Den gjordes under måndagen i Göteborg.
- Det gick bra. De var väldigt nöjda doktorerna, och då är jag nöjd också. Jag hade bästa tänkbara team man kan ha på Carlanderska. Så nu är jag lagad och fixad här, säger målvakten.
Alvbåge fick en grad tre-skada i ac-leden i axeln.
- Det vill säga båda ligamenten och ledbandet var av i axeln. De skapade ett nytt ledband från mitt knäveck och skruvade fast det ledbandet i axeln. Så två skruvar och ett nytt ledband i axeln har jag nu, och ett mindre i knät. Så nu går jag här halt och enarmad.
Det låter som ett stort ingrepp?
- Ja, det var väldigt stort. Jag har varit befriad, tänkte jag säga, från skador under hela karriären. Jag hade ju ett armbrott 2014. Men senaste kalenderåret här, borta i USA och starten i Cypern har varit likadan i princip. Även om jag inte släppt in några mål i Cypern så har jag ändå skadat mig då. Så det är mest oflyt får man väl säga. Jag vet inte vad jag ska kalla det, offrar mig för laget kanske man kan säga också. Men det stod mig dyrt. Så det är väl den allvarligaste skadan jag har haft hittills i min karriär. Men det gör väl mig starkare i längden att komma tillbaka från det här.
Vad är prognosen nu?
- Det är allt från tre till sex månader. Det kan gå fort och det kan gå långsamt, jag stressar inte. Vi får se, vi får ta det i den takt det kommer.
Alvbåge skrev i januari på ett kontrakt på ett år med Omonia, med en option på ytterligare sex månader. Målvakten är mycket nöjd med klubbens stöttning sedan skadan och är fullt inställd på att komma tillbaka och prestera för laget.
- De gör allt för att jag ska komma tillbaka och skickar sina kondoleanser eller vad man ska kalla det. De kommer att vänta på mig säger det och kommer ta alla resurser de kan för att få tillbaka mig. Så jag har deras stöd och det känns jättebra, för jag har mycket mer att ge. Jag har inte ens börjat än. Jag var ju 35 minuter in i min första match. Så jag har inte ens visat något vad jag kan egentligen, även om jag tog en frispark uppe i ena hörnet så vet jag att jag har mycket att ge Omonia som förening. Och jag hoppas att jag snart ska få visa det igen, säger 35-åringen.
Efter Alvbåges debut mot Anorthosis, som Omonia vann med 2-1, dök ett klipp upp i sociala medier där svensken ledde lagets segerfirande i omklädningsrummet (se nedan).
- Det var ett väldigt kort klipp. Det var det enda jag stod efter. Precis efter att jag gjort det där i klippet som läckte ut, jag vet inte vem det var som filmade, så ramlade jag ihop nästan. Det gjorde jävligt ont. Det var såklart högerarmen jag använde, det är vänstern jag skadat. Jag var inte så fräck efter matchen, även om det verkar så på videon kanske.. Jag hörde och kände i kroppen att något krasade till och jag kände direkt att det här går nog inte att fortsätta även jag ville.
John Alvbåge stannar nu i Göteborg till slutet på veckan, då han återvänder till Cypern igen.
- Jag ska tillbaka på ett återbesök i morgon, sedan är jag fri att åka. Familjen är ju där nere och vi har flyttat hela vårt liv dit. Jag måstener dit, det är lite skönare väder att köra rehab i också. Så jag har inga problem med att flyga tillbaka till Cypern, jag har precis börjat äventyret där så.
Hur tänker du kring de närmsta månaderna nu med rehab?
- Det är bara att gå in i något slags robot-mode nu och ställa in kroppen på att kriga på liksom. Men det är klart, närmsta två till fyra veckorna är väldigt lugna då. Jag kan inte göra mycket, jag får knappt svettas med tanke på infektionsrisk och grejer. Så är det ju efter operation, så det är bara att öka stegvis, säger Alvbåge till Fotbollskanalen.
Du kanske ska stanna i Göteborg då om du inte får svettas?
- Nä, men frysa vill jag inte heller. Så jag åker hellre ner till Cypern.
Se Alvbåges skadesmäll i spelaren nedan (35 sekunder in i klippet).