Tove Almqvist är etablerad på den högsta nivån vid det här laget. 2017 blev hon årets genombrott på Fotbollsgalan och hon har även vunnit guld med Linköpings FC.
Numera spelar hon i Vittsjö, som hon gick till inför förra säsongen. I laget som slutade trea i damallsvenskan fick hon en nytändning.
- Jag kände att jag behövde någonting nytt, jag behövde speltid och få förtroende. Jag hade varit i Linköping i fem år, och det var av och till med att få spela. Jag kände att jag ville komma till en klubb där jag skulle få kontinuerlig speltid. Sedan var det helt sjukt att det gick så bra förra året. Tanken var väl mer att komma dit och få spela, få förtroende och jag hade väldigt bra dialog med tränarna sedan tidigare. Det var helt fantastiskt att vi fick ihop det så bra som lag, säger Almqvist till Fotbollskanalen.
Det var ett lyft personligen?
- Ja, det var det. Jag kände: ”Nu måste jag hitta tillbaka till att spela fotboll igen”. I dag går jag till träningen varje dag med ett leende på läpparna och det finns ingenting annat jag vill hålla på med just nu. Jag mår väldigt bra med min fotboll och har en fantastisk omgivning med lagkamrater och tränare.
Hon har också ett syskon som spelar på elitnivå. Tre år yngre Pontus Almqvist spelar i IFK Norrköping, totalt gjorde han åtta allsvenska framträdanden för Peking i fjol. Han berättade i veckan att han ser upp till sin storasyster. Det gläder Vittsjö-spelaren.
- Det är jättekul att höra och jag känner verkligen detsamma. Jag vet att bakgrunden genom hans framgångar är väldigt tuff. Han kämpar dagligen för sin dröm och det kan jag se i hans vardag. Jag vet hur mycket han vill det här. Det är en tuff väg dit och ibland behöver man lite flyt. Jag vet att han inte ger sig och med tanke på det är jag rätt säker på att han kommer att lyckas. Det är väldigt kul att följa hans resa.
Tove Almqvist fortsätter:
- Han inspirerar mig och jag vet hur mycket han lägger ner på sin fotboll. Det är hårt jobb för all framgång. Så absolut, det är kul att bolla tips med varandra och vi hjälper varandra i vår fotboll.
Han jämförde dig med Eden Hazard i spelstilen, instämmer du?
- (skratt) Jag förstår vad han menar med den låga tyngdpunkten och explosiviteten. När man blir jämförd med honom så blir man glad.
Är ni (du och Pontus) lika som spelare?
- Vi har likheter. Men om jag skulle säga en fotbollsspelare han är lik så är det Neymar. Han har lite mer skills och finter. Jag har mer funktionell teknik, mycket kroppsfinter. Han är extremt snabbt, jag är mer explosiv.
Det finns också möjligen en förklaring till duons tekniska förmåga. För ungefär tio år sedan bodde de i Thailand och där formades de som fotbollsspelare.
- Jag tror jag var 13 år. Mamma och pappa arbetade som volontärer och hjälpte gatuhundar i Thailand. Jag och min bror gick i en engelsk skola, så man fick underhålla sig på sitt sätt. Vi hade inget fotbollslag som vi tillhörde där, och vi saknade fotbollen. Då åkte vi in med moppen till något slumområde och hittade ett gäng thailändare som vi spelade fotboll med. Jag tror det ligger mycket i att man har fått tekniken därifrån.
Det var med andra ord inte organiserat?
- Jag tror de spelade fotboll med tejp som de hade hittat. Sedan tror jag att jag och brorsan beslutade oss för att köpa en fotboll. Till slut hade vi en fotboll vi kunde spela med. Alla fick vara med, unga som gamla och sedan körde vi bara. Det var väldigt häftigt och jag är glad över att ha varit med om det.