Att FC Rosengård är den klubb inom svensk historia som har tagit flest SM-guld är ingen större nyhet. Men när man vann i fjol skrev mittbacken Emma Berglund in sig i historieböckerna tillsammans med spelare som Marta, Hanna Ljungberg och Lena Videkull - 34-åringen hade nämligen tangerat rekordet för flest SM-guldtitlar, sju totalt.
Men skulle det vara så att Rosengård tar hem SM-guldet säsongen 2023 kommer det stå klart att Berglund är ensam med sina åtta guld.
- Det är konstigt för jag vill inte jinxa på något sätt. Inför förra säsongen tänkte jag inte ens tanken att jag kunde tangera något sorts rekord, men nu är det klart att jag har reflekterat över det på ett helt annat sätt. Det är klart att vore sjukt häftigt, men det är ingenting som säger bara för att man spelar i Rosengård så vinner man guld, vi måste fortfarande prestera oerhört bra för det, säger hon till Fotbollskanalen och fortsätter:
- Sedan hoppas jag verkligen att det blir så, men jag hoppas ju på att det ska bli ett SM-guld för laget mer än att jag ska bli historisk, det är ju bara en bonus.
Du börjar ändå närma dig tvåsiffrigt, tänker du på det alls?
- Herregud, nu är jag så pass gammal att jag tänker att jag tar säsong för säsong. Det är lite klyschigt, man ska inte ta något för givet, stå och drömma kan jag göra hur mycket som helst men är mycket jobb bakom. Det är mycket som ska klaffa för att man ska vinna ett guld, det är ingen individuell sport där jag har allt i mina egna händer som tur är.
Det första SM-guldet togs med Umeå, då var året 2006, Berglund var då 18 år och medaljen hängdes inte runt någon hals – utan kom i en låda.
- Jag hade ingen aning om hur det skulle gå till, så fick man små plakett i en låda och så tänkte man ’’vad är det här då?’’ och så hade alla samma problem med att öppna lådan. Vi har inte haft något annat i Sverige vad jag vet om.
Hon fortsätter:
- Det är flera utländska spelare som har kommenterat att vi inte får några medaljer, och man förklarar att det bara är det här vi får. Det är lite tråkigt, men det är ju någonting i alla fall.
På meritlistan är det inte bara SM-guld utan i Champions League har det blivit dubbla silver, i OS har det blivit ett silver och sedan två svenska cupen-titlar. Dessutom har det blivit en del individuella priser, som 2012 när Berglund vann årets back.
Men priserna ligger inte framme i lägenheten i Malmö utan har tagit plats i det gamla flickrummet hemma hos föräldrarna.
- Jag vet inte om det är en idrottsgrej. Det är någonting att vara stolt över, men det är ju samtidigt minnena som är viktiga. Sedan är det ju alltid nästa grej hela tiden som man tänker på och sedan kan det bli lite jobbigt att flytta runt på grejerna och dra med sig allt sånt.
Du menar att du är lite bortskämd med titelvinsterna?
- Haha, nej men det är ju skönt att ha allt samlat någonstans – då vet jag att det är hos mamma och pappa som grejerna är.
Ja, det är mycket som ska till för att Berglund och FC Rosengård ska ta ytterligare ett SM-guld så att 34-åringen kan fylla på med priser i det gamla flickrummet. Svenska cupen-gruppspelet lämnade mer att önska och Berglund fick lämna uppvärmningen inför matchen mot Linköping med en skadekänning.
- Det går inte att gå igenom en säsong utan att ha någon typ av skada eller en setback, så det får man ju räkna med men det är lika frustrerande och jobbigt varje gång. Huvudet känns precis som det gjorde för tio år sedan så det är en speciell känsla och inget man är van vid heller att behöva resonera kring hur mycket kroppen orkar. Min förhoppning den sista tiden är att jag kan spela fotboll och inte behöva dras med små skavanker. Så mitt mål är absolut att kunna vara på planen så mycket jag bara kan och göra mitt bästa, för jag känner att ja fortfarande kan prestera.
Hur påverkas man mentalt av att behöva kliva av en uppvärmning?
- Man är ju mentalt förberedd på matchen och sen blir det inte av. Det är inte roligt. Dels för en själv, dels för laget att man känner att det ska behöva bli en ändring så tätt inpå. Besvikelse sköljer ju alltid över en personligen. Man känner ett ansvar och allt det där. Mycket känslor men samtidigt så blir det, nu är det min uppgift att sitta på bänken och vad kan jag bidra med då? Sen får jag ju ta hem den besvikelsen och hantera det efteråt. Det påverkar en alltid, det är ju inte kul.
Hur skulle du beskriva försäsongen för er?
- Det har varit konstigt för oss med tanke på att vi började senare än alla andra. Man ser att de flesta har spelat matcher och det har inte vi kunnat göra. Landslagsspelarna försvinner och det är mycket som ska hända på kort tid. Sedan vill man alltid ha resultaten med sig också – nu tycker jag att vi spelat bra men inte fått med oss lika bra resultat, men fram till premiären kan vi sätta detaljerna.
Hittills på säsongen har FC Rosengård ännu inte spelat en match med samtliga spelare tillgängliga. Senast satt Angel Mukasa, Teagan Micah, Loreta Kullashi, Caroline Seger, Rebecca Knaak och Emma Berglund på sidan av och var otillgängliga för spel.
- Man kommer alltid att tappa någon spelare hit och dit, om det är på grund av sjukdom, skada eller att någon lämnar mitt på säsongen. Men det är klart att vi blir stärkta av att ha alla spelare förberedda för spel.
Vad behöver ni göra som lag tror du för att du ska få ta hem det här historiska SM-guldet?
- Det gäller att få allting att klaffa och komma in i ett bra mode. Vi är vana att hantera matcher då vi får föra bollen så det är klart att vi måste vara det laget också. Vi vill att motståndarna ska veta att om vi slarvar eller drar ner på tempot kommer vi att bli sårade, så det handlar om att ta vara på det momentum som vi får.
Vem vinner SM-guld?
- Jag hoppas och tror att vi kommer vara med där uppe. Sen är det många lag som är intressanta, det kommer vara en del heta matcher, avslutar hon.