Det har varit en utdragen process mellan Elitfotboll Dam och Spelarföreningen, med två spelade omgångar av damallsvenskan är spelarna fortsatt utan kollektivavtal. Arbetsgivaralliansen som representerar EFD är tydligt med att man vill att Unionen ska stå som huvudpart samtidigt som spelarna fortsatt vill att man ska representeras av Spelarföreningen, som har varit det organ som representerat spelarna i tidigare förhandlingar.
Det gör att man just nu står vid ett vägskäl och det senaste budet var att Spelarföreningen var redo att ta ärendet till domstol.
"AA:s position innebär i praktiken att man begår förhandlingsvägran i strid med MBL (lagen om medbestämmande i arbetslivet, reds. anm). Detta ligger inte i linje med den svenska modellen och om det krävs är Spelarföreningen beredd att ta ärendet vidare till domstol", skrev man i ett pressmeddelande.
Och strax där innan hade landslagsspelarna samlat sig och gick gemensamt ut i ett klipp på sociala medier där man riktade skarp kritik mot att spelarna för närvarande är oskyddade – ger de internationella spelarna sin syn på situationen.
- Det ger en jättestor osäkerhet och jag kan inte förstå att man spelar utan ett kollektivavtal och kan inte första att vissa bitar verkar gå bakåt samtidigt som annat går framåt. Det är jag oförstående kring, säger Johanna Rytting Kaneryd.
Hade man själv velat spela under omständigheterna?
- Nej, det är klart att man inte hade velat göra det men sedan förstår jag att man måste spela och att man har ett ansvar och kanske inte alla resurser som det finns i damallsvenska klubbar. Det är en svår balansgång.
Rebecka Blomqvist uttrycker även hon sitt stöd och menar att man står bakom spelarna. Hon menar vidare att det är tråkigt att det blivit som det blivit och att hon hoppas på att man hittar en lösning inom kort. Men hur hon själv hade reagerat i situationen är oklart.
- Nu vet jag inte exakt hur det ser ut om spelarna fortfarande är försäkrade via klubbarna, och det är ju bra. Men det är svårt att inte spela och det har vi förstått. Men det spelarna gjort och det de driver är väldigt viktigt. Även vi som inte spelar i Sverige försöker att driva det, säger hon.
Fridolina Rolfö:
- Det gör mig väldigt upprörd. Jag blir irriterad över att man inte har kommit till ett beslut gällande det och att spelarna inte får de förutsättningarna som krävs och att man inte fått ett avtal. Det måste vara jättefrustrerande för dem. Jag hoppas att man hittar en lösning snart. Jag förstår inte att man inte lyssnar på spelarna som tillsammans valt att representeras av Spelarföreningen – jag förstår det inte.
Magdalena Eriksson sitter i styrelsen i Spelarföreningen och är involverad i många delar med Fifro och för landslagsbacken betyder det mycket att kunna stötta med sin plattform och röst.
- Det är otroligt olyckligt att det är ett kollektivavtal som sedan jag spelade i damallsvenskan inte har blivit bättre, utan snarare blivit sämre. Det känns otroligt tråkigt eftersom det inte är i linje med damfotbollens utveckling överhuvudtaget – så jag hoppas man hittar en lösning så snart som möjligt.
Hur ser du på att man inte fått ett kollektivavtal på plats?
- Jag gillar inte när det blir sådana låsta positioner. Jag tycker alltid att man måste föra dialoger och kunna kompromissa och hitta lösningar som gynnar fotbollens bästa. Det är vad det handlar om i slutändan. Allt vi gör är för att damfotbollen ska kunna utvecklas och det ska vara tryggt för spelare att utöva sporten och inspirera andra till att utöva sporten.
Caroline Seger, lagkapten för både FC Rosengård och det svenska landslaget, kommenterar även hon konflikten.
- Just nu är vi i ett låst läge. Arbetsgivaralliansen vägrar prata med spelarföreningen och jag vet inte hur vi ska komma framåt. Det är grymt frustrerande för alla spelare i damallsvenskan.