AIK tog emot Linköping på Skytteholms IP under söndagseftermiddagen. Då var man på jakt att bryta sin dystra förlustsvit. Men så blev det inte - istället kopplade Linköping grepp om matchen direkt och vann med 4-0. Det innebär att AIK är fortsatt sist i tabellen efter att man åkt på tio raka förluster.
- Jag har slutat räkna. Första målet var mitt fel så det känns ganska tungt - för jag vet att om vi släpper in ett då tappar vi det litegrann. När första målet kom då tänkte jag bara "va fan", och så var det handen upp för att erkänna att det var mitt fel, säger Jenny Danielsson.
Danielsson försökte ensam att lösa en situation och försökte sig på en passning mot Jenny Nordin som Therese Simonsson bröt.
- Jag tänkte att det kanske var dumt. Jag trodde att Jenny (Nordin) fortfarande stod där men hon hade flyttat på sig. Att det blev mål är surt och mot en sämre motståndare hade det kanske inte blivit ett mål. Men nu var det en livsfarlig passning, så det var slarvigt.
Vad kan man säga om er prestation?
- Jag har tänkt att om vi kan hålla nollan så långt som möjligt blir det jobbigare och mer frustrerande för dem. Men när vi på grund av mig släpper in ett mål då blir det alltid den vanliga dominoeffekten. Då kommer nästa och nästa och det är jobbigt att resa sig. Men vi har inte så mycket tid att böla över det här. Det blir bara tyngre och tyngre.
Vad kan du säga om din egen insats?
- Det var ganska ensamt när man får bollen. Men matchplanen var att få bollen till mig och jag ska försöka hålla den så bra det bara går. Ibland gick det ibland gick det inte. Jag är besviken så klart - fick inte in bollen. Det är inte bra.
De två senaste matcherna har AIK släppt in nio mål och endast lyckats göra ett.
- Det är för mycket. Jag känner att det handlar om självförtroendet på planen och vi känner att om vi tappar bollen så blir det mål vart vi än är på planen. All luft går ur – jag vet inte om det är misstro på vår målvakt eller våra mittbackar. Men det är något som inte sitter inom laget. Nio mål är för mycket.