Redan i början av januari rapporterades det om att damallsvenskan och elitettan var utan kollektivavtal. Nu, drygt en månad senare och med lite mer än en månad kvar till den damallsvenska premiären, har förhandlingarna kring ett kollektivavtal stannat.
Anledningen? Elitfotboll Dam och samarbetspartnern Arbetsgivaralliansen vill inte föra förhandlingar med Spelarföreningen. I stället vill de att Unionen tar över.
Det har fått Spelarföreningen att gå ut i ett öppet brev.
- Det finns ingen som vinner på att det inte finns ett kollektivavtal på plats. Vi måste komma framåt, det kräver att förhandlingarna återupptas. Spelarna har verkligen inga orimliga krav, de har fått ett avtalsförslag som är sämre på flera punkter och självklart vill de inte acceptera det, säger Spelarföreningens vice ordförande Caroline Jönsson.
EFD menar att det totalt sett handlar om 28 klubbar som är spelarnas arbetsgivare och att man av 27 av dessa har fått mandat från Arbetsgivaralliansen och EFD centralt att driva frågeställningarna med Unionen.
- Problematiken är att Spelarföreningen inte anses vara en seriös arbetstagarorganisation. Det är tydligt att Spelarföreningen vill ha ett typ av avtal som inte speglar den svenska arbetsmarknaden. Kollar man hur det ser ut i övrigt så representeras klubbarna av Arbetsgivaralliansen och spelarna representeras av Unionen. Dessutom är det viktigt att poängtera att vi har klubbarnas mandat, säger Patrik Bjärred Andersson, ledamot i EFD.
Är det därför ni vill att Unionen ska förhandla åt spelarna?
- Det är de förutsättningarna som gäller. Samtidigt så är det så det ser ut på herrsidan och då vill vi att det ska vara jämställt. Sedan är det precis så det ser ut inom ishockeyn och handbollen och all annan idrott då vill vi skapa det som är mest optimalt för våra tjejer. Vårt mål är att få fram ett så bra skydd som möjligt för att man ska kunna fokusera på fotbollen och idrotten.
Hur långt ifrån varandra står man?
- Det kan jag inte kommentera. Men klubbarnas förhoppning är att vi kan få till ett nytt fräscht kollektivavtal så fort som möjligt.
När Fotbollskanalen frågar Magnus Erlingmark, generalsekreterare på Spelarföreningen, hur han ser på det faktum att man inte anses seriös nog att förhandla ett kollektivavtal förstår han inte riktigt.
- Vad ska jag säga? Jag vet ärligt inte vad han menar. Alltså, vi har skrivit kollektivavtal från 2001 på herrsidan, nu är det visserligen Unionen som sköter det på herrsidan sedan 2013. Och på damsidan har vi skrivit sedan 2008, så det är inget nytt. Medlemmarna och spelarna vill att vi företräder de i dessa frågor, säger han och fortsätter:
- Det är spelarna som vill att vi ska representera dem. Så är det. Unionen vill gärna komma in och representera damerna och EFD vill att Unionen ska göra det. Vi har inga synpunkter på vem som ska representera arbetsgivarna, spelarföreningen är spelarna och det är medlemmarna det handlar om. De har valt vem som ska representera och står fast vid det. Om vi nu inte tillåts förhandla eller skriva på ett nytt avtal hamnar vi i ett moment 22 där motparten bestämmer vem som ska förhandla åt våra medlemmar. Det känns väldigt bakvänt.
Hur nära är ni en överenskommelse från er sida?
- Vi har inte tillåtelse att förhandla sedan 19 april 2022. Vi har dörrarna öppna för förhandling när som helst. Sedan dess har arbetsgivarsidan stängt dörren. Dessutom sa de upp avtalet i slutet av november.
"Bjärred" menar också att klubbarna tar sitt ansvar kring om någon skulle bli skadad eller sjuk och att man då får ersättning för det. Erlingmark har uppfattat att det är precis så det är, men att det givetvis kommer att vara ovisst till att ett nytt kollektivavtal är på plats.
- Så vitt vi uppfattar det har klubbarna valt att följa kollektivavtalet i bitar med försäkringar och ersättning vid skada och sjukdomar. Men efter som inget avtal inte finns på plats vet medlemmarna inte hur länge det är. Det kommer vara en oro framtill att ett nytt kollektivavtal är på plats.
Magdalena Eriksson gav sin syn på att man står utan kollektivavtal i en intervju med SVT i dagarna.
- Det gör mig ledsen att se en sån här utveckling när man ser så mycket positivt i damfotbollens utveckling. Parterna måste prata med varandra och acceptera att det är spelarföreningen som ska representera spelarna, det är dem som gjort det i alla år, vi vet bäst. Det gäller att svälja sin stolthet, öppna dialogen och hitta en kompromiss framåt, spelarna i damallsvenskan kommer inte nöja sig med någonting som är sämre än det dem hade för tio år sedan. Vi har kommit så långt i damfotbollen att nu vill vi framåt, säger hon.