Djurgårdens isländska målvakt Gudbjörg Gunnarsdottir väntar tvillingar och när hon berättade om det för sin klubb och sitt landslag så blev det två olika reaktioner.
Den första var att gratulera henne. Den andra var att undra när hon kunde vara tillbaka på planen, för att veta hur länge de skulle behöva ha en annan målvakt.
Precis som för alla kvinnor är Gunnarsdottirs graviditet oviss och innebär förändringar i kroppen, många olika känslor och frågetecken över hur livet kommer att se ut om nio månader.
Hur är allt det för en elitspelare som har fotboll som yrke?
Fotbollskanalen träffade Gudbjörg Gunnarsdottir för att höra om fotbollen gör tillräckligt för att hjälpa spelare genom graviditet och att vara mamma.
**************
Innan Gudbjörg Gunnarsdottir blev gravid med tvillingarna så vaktade hon målet för Djurgården och Islands landslag samtidigt som hon gick runt och bar på en hemlighet.
Hon ville inget hellre än att bli mamma, och försökte få barn genom IVF (provrörsbefruktning) - men misslyckades flera gånger.
- Jag ville inte berätta om något missfall eftersom jag inte ville att någon i klubben skulle veta att jag ville skaffa barn. För då börjar klubben tänka vid nästa förhandling att man kanske borde satsa på någon annan för hon kommer nog testa igen. Så man sitter där vid kontraktsförhandlingar och säger att ja, jag ska spela här i två-tre år, men innerst inne hoppas man att bli gravid och då kommer jag ju inte kunna spela där så länge. Man känner sig som en svikare, säger Gunnarsdottir och fortsätter:
- Det är ett problem att man inte kan säga att man vill skaffa barn. Det var hemskt att inte kunna prata om det. Lagkamraterna hade kanske börjat tvivla och tänkt om jag verkligen vill ta SM-guld, spela ett EM eller bara skaffa barn?
Gudbjörg Gunnarsdottir vill dela med sig av hur det var för henne att som fotbollsspelare längta efter att få barn. Målvakten tycker att det är viktigt att göra sin röst hörd när det kommer till graviditet och att vara mamma kopplat till fotbollen - och menar att klubbar, förbund och Spelarorganisationen måste bli bättre inom det här området. Hon säger att det är ett ämne som man inte pratar om, och att kunskap och förståelse därför är dålig.
- En IVF-behandling tar ungefär två månader och innebär kroppsliga förändringar. Hormonbalansen förändras och det känns som att man är i klimakteriet. Man har svettningar och är svullen. Men jag var ju tvungen att träna samtidigt, och jag kunde inte säga ett ord om detta till någon i klubben eftersom det viktigaste för lagkamraterna är ju att vinna nästa match, säger hon.
- Man får sprutor för att få blåsor som äggen ska in i. Då blir man jättesvullen och jätteöm i underlivet. I slutet är äggstockarna hur svullna som helst. Vissa är ju sjukskriva från jobbet när man håller på med det här. Men jag fick ju träna på. Sedan är det ultraljud varannan dag och då måste man vara i stan, och det är ju jättesvårt som idrottare för det är inte alltid som man är i en och samma stad. Så du måste planera allt.
Hur var det att hela tiden försöka planera och tajma in?
- Psykiskt jobbigt. Ska jag göra det här nu och sedan är det träning eller match? Hur ska jag tajma allt? Det kanske är en jättetuff träning här och så är jag svullen efter den här sprutan. Det är en ständig kamp i huvudet. Är jag dum i huvudet som gör det här samtidigt?
- Jag har försökt göra det här på olika sätt. Jag kunde till exempel säga att jag var sjuk på fredag, lördag och söndag. För då tar man sprutan 38 timmar innan du ska ta ut äggen. Det är som en liten operation. Så över helgen befruktade man äggen och kollade om det blev bra. Sedan var jag där igen på måndagen innan jag gick direkt till träning samma dag.
Att spela fotboll på elitnivå och hela tiden fokusera på nästa träning och match - hur var det när du samtidigt mådde dåligt över misslyckade graviditeter?
- Absolut tuffast var när jag var på landslagsläger i Spanien. Innan hade jag gjort IVF och gått igenom hela den processen. Så fick jag mens där och då. Det var fruktansvärt jobbigt. Då hade jag ingenstans att gå. Man hade bara sitt hotellrum. Men då hade jag en bra rumskompis som jag känt länge, så till slut berättade jag faktiskt för henne eftersom jag var helt förkrossad. Om man är i en sådan intensiv miljö som på ett landslagsläger så är det fruktansvärt, och sedan ska man ut till en landskamp och prestera. Den gången fejkade jag faktiskt en skada.
- Det var verkligen svårt att gå igenom IVF-behandlingen, både mentalt och fysiskt, eftersom jag hemlighöll flera misslyckade graviditeter samtidigt som jag spelade fotboll på elitnivå. Jag försökte få barn i tre år. Det var svårare än alla skador som jag har haft, och varje gång försökte jag bara att fokusera på nästa match.
Efter flera misslyckade graviditeter blev det många jobbiga tankar för Gunnarsdottir, som funderade på om hon förstörde allt på grund av att hon spelade fotboll samtidigt. Så hon frågade läkarna som försökte lugna henne.
- Det är ju självklart när man har misslyckats så ofta så börjar man tänka om man är dum i huvudet att man fortsätter med fotbollen samtidigt som IVF. När jag var mitt i processen men fick tillbaka mensen så började jag skylla på mig själv. Jag tänkte att det var mitt fel att jag inte blev gravid, säger hon.
- Läkarna sa att det inte var mitt fel, men samtidigt har de ingen förståelse för elitidrott utan tycker nog att man är lite dum i huvudet som ens tycker att det är viktigt. Men jag försökte förklara att det har varit mitt jobb under de senaste tolv åren så det är viktigt för mig.
Alla motgångar och all skuld på dig själv - hur känner du kring det i dag?
- Jag är ganska stolt över mig själv att jag klarade av att köra IVF och spela på den här nivån samtidigt. Men jag tänkte självklart på att sluta ett tag med fotbollen för att verkligen försöka få barn. Men nu sista gången var det som ett mirakel att jag blev gravid med tvillingar, för det var lite som mitt sista försök. För jag tänkte att jag inte skulle försöka på ett tag om det inte gick den här gången heller. Jag var på gränsen att ge upp.
Gudbjörg Gunnarsdottir berättar att det var konstiga samtal när hon ringde och berättade för Djurgårdens tränare och för Islands förbundskapten om att hon var gravid och skulle få tvillingar.
- Tränaren i Djurgården blev ju av med en nyckelspelare och då skulle han på något sätt ändå vara glad för min skull, fast det blir ju ändå panik eftersom han måste ha en ny målvakt. Det är jättekonstigt. Men det värsta var ändå att man behövde känna sig som en liten svikare. För en herridrottare är ju det här bara goda nyheter, jag ska få barn och alla blir skitglada. Men när man är kvinna så känner man sig så jävla dum och som en svikare. Sedan funderade jag mycket på om jag skulle berätta innan det gått tolv veckor, för tänk om jag fick missfall. Jag tänkte att jag förstör bara för mig själv. Det var jättesvårt, men jag kände att jag var tvungen att snabbt berätta och det tycker jag var schysst gjort.
- Sedan var klubben lite väl på med att gå ut med grejen. Så jag försökte stoppa det. Jag ville inte gå ut så tidigt med att jag var gravid, för jag var ju livrädd att jag skulle få missfall då. Så vi fejkade skada i en eller två matcher.
Efter att ha berättat så träffade Gunnarsdottir sin klubb och pratade om olika alternativ som skulle kunna ske.
Ville Djurgården ha tillbaka henne efter nio månader? Målvakten kunde inte lova att hon skulle komma tillbaka efter graviditeten och vara lika bra som innan.
- Så hon bad om hjälp med träningsupplägg.
- Hon undrade om hon skulle få ett nytt kontrakt.
- Hon tyckte också att klubben borde ta fram riktlinjer för hur man som klubb kan hjälpa spelare som vill skaffa barn.
- Jag sa att jag tycker att Djurgården borde göra ramar för hur jag skulle kunna träna under och efter graviditeten. Att jag kunde få någon stöttning, för man är ju helt ensam. Man blir gravid, så blir man utan kontrakt och är på noll igen och ska ta sig tillbaka och bevisa att man är värd ett nytt kontrakt, säger hon.
- Det är som att man måste bygga upp sig ett namn innan man skaffar barn för att visa att man är värd att få ett kontrakt igen när man kommer tillbaka. Jag tror inte att jag hade fått ett nytt avtal om jag hade varit 24 år och inte haft landskamper.
Djurgården agerade snabbt på två saker. Det första var att parterna kom överens om ett nytt kontrakt, men som båda kan bryta. Det är tudelade känslor i det. Gunnarsdottir är dels glad för att hon fick ett nytt avtal, dels förstår hon att klubben inte riskerar något.
- Djurgården var schyssta men ändå inte. Men det är ändå ett steg åt rätt håll för det är inte många som får kontrakt när man är höggravid, och som har fyllt 34. Så du måste verkligen bygga upp ditt cv väldigt länge för att få det privilegiet.
Det andra som Djurgården gjorde var att ordna ett försäkringsbolag som fixade Gunnarsdottirs graviditetsförsäkring och nu också ska ordna barnförsäkring.
- Det är alltid något. Lite som en "stötteapparat", säger hon.
Men när det kom till förslaget om att ta fram riktlinjer för hur man som klubb kan hjälpa spelare som vill skaffa barn så har det inte hänt något. Ämnet har målvakten också tagit upp med Spelarföreningen.
- Jag vill att det ska finnas policys eller ramar för hur man kan göra kring kvinnliga idrottare i klubben. Jag hoppas att det kan bli starten på något. Jag vet att det här aldrig kommer att bli någon verklighet så länge jag idrottar, men jag kanske kan hjälpa generationer som kommer efter mig.
- Därför har jag suttit med spelarföreningen i två år och diskuterat detta. Det finns några idéer, som om du blir gravid så skulle man kunna frysa kontraktet så att det finns kvar när du kommer tillbaka. Men klubbarna måste ju vara med på det.
LÄS MER: Riktlinjer kring graviditeter har diskuterats flera år - utan resultat: ”Problemet är att hitta fram"
Gudbjörg Gunnarsdottir berättar att det var otänkbart för henne att som 25-åring försöka skaffa barn på grund av rädslan att karriären då skulle vara körd. Nu är hon 34 år och önskar att hon hade tänkt annorlunda.
- Man måste kunna tänka på hela sitt liv. Jag har också varit ung och tänkt att det inte finns något annat än fotboll. Men när du blir äldre så börjar du förstå att du inte kommer kunna spela hur länge som helst och du förstår att det finns andra saker i livet. Nu var det lite som nu eller aldrig om jag någon gång vill få barn. Men det är ju tråkigt för det är kanske bäst att skaffa barn mellan 20-30 år. Fast då tror du ju att du aldrig kommer att kunna spela igen. Det är den attityden som finns, säger hon.
- Men det hade varit bättre att kunna skaffa barn och sedan fortsätta spela fotboll. Då hade man kunnat spela så länge kroppen orkat. Då behöver man inte tänka på den biologiska klockan att du inte kan skaffa barn efter en viss ålder. Det är det som är så skevt, att du vill börja så sent som möjligt eftersom du vill ha så lång idrottskarriär som möjligt. Men då blir det ju svårare att skaffa barn. Så det jobbar verkligen emot det andra.
Tror du att det finns många spelare som vill ha barn men väljer bort det eller skjuter fram det i tiden på grund av rädslan av att förstöra sin karriär?
- Ja, så är det. Det vet jag. Då riskerar du ju karriären. Emilia Brodin fick barn och slutade. Hon är den enda som jag haft som lagkamrat i Sverige. Det är så få som skaffar barn. Det är väldigt ovanligt. Spelarna ska inte behöva tro att det är kört. Om du är typ 24 år så ska det ju absolut inte behöva vara slut. Men den här 24-åringen skulle aldrig våga eftersom då satsar man på någon annan.
- Jag tror att en viktig sak i det här är att det måste finnas förebilder som visar att det är möjligt. Att 24-åriga jag hade kunnat se att den här personen har fått barn men är faktiskt ännu bättre nu. Att det är något som du kan göra under din karriär. Vi kanske har 15 år som elitidrottare och det måste kunna vara okej att ta en paus, och att man inte ser det som att det inte går och att det är något som du måste göra efter karriären. För då kan det faktiskt vara för sent.
Hur tänker du kring det att man längtar och vill men låter bli på grund av rädsla att förstöra karriären?
- Det är sjukt men så är det. Alla vill ju inte ha barn men många vill det. Det är ju en del av livet. Jag själv har varit naiv och tänkt att jag skaffar barn när jag vill. Men så enkelt är det ju inte. Det är ju inte bara att skaffa barn. Det där är kanske en attityd som många har, att man tror att det är enkelt att skaffa barn. Det är ett samtalsämne som inte är så öppet. Det är ju inte så enkelt för alla och det är inte alla som kan få barn. Det är biologiskt enklare att skaffa barn när man är relativt ung. Det är något jag känner nu att jag brände mig på, att jag borde ha börjat tidigare med att försöka få barn.
Nu hoppas målvakten att hon får igenom förslaget om ramar och riktlinjer kring gravida och mammor i Djurgården. Och att det kan ge ringar på vattnet.
- Om jag bara kan få det i min klubb så kanske några andra klubbar kan följa efter, och min drömvärld skulle vara att ha rätt till kontrakt när du blir gravid oavsett när i karriären det är, och att man då antingen fryser kontraktet eller att det förlängs. Att det ska finnas kvar när du kommer tillbaka, säger hon.
- För i dag går bara kontrakten ut och det är svårt att få nya. Så i drömvärlden skulle avtalen kanske kunna frysas eller att vissa företag, sponsorer eller klubbar skulle kunna se att man ska uppmuntra och att man vill ha en sådan klubb som känner att man kan ha mammor i laget. Att man kan hjälpa mammor att komma tillbaka. Man skulle kanske kunna värva bättre och yngre spelare och ha de här spelarna i klubben länge om man känner att här är jag till och med välkommen att ha familj. Det är väldigt få klubbar i Europa som kan erbjuda det. Jag vill att det ska vara mer öppet och naturligt att det ska kunna gå att bli mamma. Att det ska kunna finnas en väg tillbaka till idrotten även om du har fått ett barn.
Så hur gick det då med Gunnarsdottirs fråga om Djurgården kunde hjälpa henne med ett bra träningsupplägg under och efter graviditeten?
- Klubben vill lyssna och är öppna för förslag men vet inte riktigt hur man ska göra eftersom det inte finns något att gå efter, säger hon.
Hon menar att fystränare och sjukgymnaster som är i svenska fotbollsklubbar inte vet hur man ska träna som gravid utan att fokus där är på idrottsrelaterade skador.
- Jag gick till en sjukgymnast som har hand om gravida, men hon kunde inget om elitidrottande. Jag har inte hittat någon som kan sätta ihop graviditet och elitidrott utan det är mer träning för att må bra. Så jag kör själv och lite på egen känsla. Som det ser ut i dag så föder du barn, sedan är du kontraktslös och får kriga och försöka gå till gymmet och hålla ihop det ekonomiskt så att du någon gång senare i livet kanske får ett nytt kontrakt. Du måste ta dig tillbaka till tävlingsform innan du får ett nytt kontrakt. Det har jag många exempel på. Så har det varit och det är nästan därför det är omöjligt, säger hon.
- Hur ska du få det att gå ihop ekonomiskt, att ta dig till gymmet och komma till tävlingsform utan att få hjälp? Det ska vara självklart att klubben ska hjälpa sina spelare att komma tillbaka, men det är inte så självklart. För det är kostnader, du kan inte spela, klubben har sin budget. Men om klubbarna skulle kunna komma överens om någon form av riktlinjer hur det går att göra så går det att lösa det. Och jag hoppas att det inte ska vara så tabu att bli gravid utan att det ska finnas någonting att gå efter. Man ska inte vara rädd för att bli gravid.
Gudbjörg Gunnarsdottir jämför med hur det ser ut för fotbollsspelare i USA. Där är världsstjärnan Alex Morgan gravid och förlossningen väntas ske i april. Hennes mål är att spela OS i slutet av juli och för att det ska gå så har hon fått hjälp av experter.
- Där följer man speciella program och spelarna får bra hjälp. Där finns det bättre forskning om hur du kommer tillbaka snabbare och hur du tränar innan och efter födelsen. Det finns inget sådant här. Jag vill att det ska finnas mer forskning om träning och graviditet här, säger hon.
Vad kan klubbarna göra?
- De kunde kanske gå ihop… eller att ligan skulle kunna ha riktlinjer i hur man gör med gravida spelare. Med andra saker kan vi konkurrera eftersom det är idrott, men just det här med graviditet, där skulle det kunna vara ett samarbete och riktlinjer inom ligan med hur man kan göra. Det var därför jag började prata om det här i Spelarföreningen, idén om att man kan frysa kontrakten eller om man kan göra något annat. För det är ju faktiskt något som går att lösa, det gäller bara att hitta lösningen. Men det går väldigt, väldigt långsamt.
En annan som blev gravid när hon spelade i den amerikanska ligan är Gunnarsdottirs isländska landslagskompis Dagny Brynjarsdottir.
I juni 2018 födde hon sin son Brynjar. Då spelade hon i Portland Thorns, i National Women’s Soccer League, och säsongen efter förlossningen var hon tillbaka i laget.
- Hon fick mycket hjälp med att komma tillbaka och det gick ganska fort. Men den praktiska delen gick inte, och det var just det som jag inte ens hade tänkt på förrän nu i slutet av min graviditet. Därför fick ju Dagny sluta i Portland. Nu ska hon spela på Island.
När Brynjarsdottir blev mamma var hon tvungen att sälja sin bil och hyra ut lägenheten på Island för att kunna spela kvar i Portland. Hon gjorde även modelljobb för sportkläder så att hon kunde tjäna mer pengar.
- För att få ihop det ja. Det är sorgligt. Har du nått så långt så borde du kunna ha förutsättningar för att kunna leva på det. Det är ändå den högsta ligan i USA som vi pratar om och ett lag som nästan har 20 000 på sina hemmamatcher, säger Gunnarsdottir.
Dagny Brynjarsdottir hade ett år kvar på kontraktet med Portland när hon i höstas meddelade att hon valt att bryta avtalet. På Instagram skrev hon om beslutet:
”Damfotbollen är inte där än när det kommer till att få ihop yrkesliv med familjeliv. Det är omöjligt för mig att som professionell damspelare bo utomlands och ha min familj med mig.”
- Hon hade sin man med sig. Han hade inte grönt kort och kunde inte jobba där. Hon skulle ta ungen med sig på bortamatcher, betala extra flygbiljett. Du har ju inte råd med det.
Men hennes story, ni är kompisar - vad har den betytt för dig?
- Den har nog gjort mig mer nervös över att det inte ska funka. För jag har hela tiden trott att det ska gå att ha barn och spela. Men sedan är det ju skillnad på avstånden på matcherna i Sverige jämfört med i USA också.
Har du något mål om när du vill vara tillbaka på planen?
- Jag hade ett mål att komma tillbaka till hösten, men det är klart att det kanske har ändrats lite eftersom jag ska få tvillingar och det blir svårt att lösa en del praktiskt. Mina föräldrar bor på Island, men min sambos föräldrar bor i Stockholm. Så en sådan grej som att passa barnen måste lösa sig. Jag har faktiskt ingen aning om hur jag ska komma tillbaka. Det är inte samma som att komma tillbaka efter skada eller att vara otränad.
- Jag måste söka efter information om hur jag ska träna för att komma tillbaka. Det känns som att man får klara mycket egen hand. Min målsättning har alltid varit att kunna komma tillbaka, men nu är känslan mer att det får bli som det blir. Men om jag kommer att satsa så kommer jag kanske göra det på att spela EM nästa år.
Hur tänker du kring att du inte vet hur din graviditet kommer att påverka din karriär?
- Jag har försökt att träna på så bra som jag har kunnat, men jag har ju ändå ingen aning om hur det blir efter förlossningen. Jag hade ju svårt för att kunna bli gravid och då tänkte jag inte på det praktiska i om jag är gravid och hur det blir att ha barn med sig på matcher och resor. I mitt fall kanske det blir extremt eftersom jag ska få tvillingar. Men jag hade faktiskt inte tänkt så mycket på det här.
- Jag har fått frågor om hur jag ska göra när vi har bortamatch. Man får lite dömande ögon som att man är en dålig mamma, eller mer att jag är egoistisk. Det känns som att det är praktiska saker men att det går att lösa. Att du är kvinna i idrottsvärlden, då är det inte så enkelt.
Gunnarsdottir jämför med hur det ser ut för killar som spelar fotboll och har barn.
- De kanske tränar klockan tio och då är det bara att lämna barn på dagis och sedan hämta på dagis. Men damlag tränar kanske på en eftermiddag. Det går ju inte. Då är du mamma och måste lösa det själv. För oftast med herridrottaren så är det mamman som har barnet. Nu är det jag i det här fallet och då är jag egoistisk och inte en bra mamma om jag vill prioritera idrott. Då får man den här åsikten på sig att nu är du faktiskt mamma och måste sätta barnet som nummer ett. Det kommer jag självklart att göra, men är det så att en herridrottare inte sätter barnet som nummer ett bara för att du är herridrottare? Nej, du skulle aldrig behöva svara på den frågan ens, för det är inte ens relevant. Men helt plötsligt är det relevant eftersom jag är mamman.
Hur tänker du kring det?
- Det är bara så. Det är naturens sätt från början att vi föder barn. Den biten kommer aldrig förändras. Det är en upplevelse som herrar aldrig kommer uppleva, hur det är att föda barn. Det är inte så att jag är bitter över det. Men jag tycker bara att det är 2020 och att man skulle kunna haft mycket bättre ramar och miljö kring hur man kan göra runt omkring det, innan och efter man får barn. Det borde kunna vara mycket bättre.
Målvakten berättar att hon har en kompis som spelar fotboll på elitnivå i ett annat land och är ensamstående mamma. Hennes lag tränar innan F19-laget, och då har den klubben gjort så att spelare i F19-laget passar A-lagsspelares barn.
- Oftast har du inget kontrakt när du är ungdomsspelare, men i den här klubben får F19-spelarna lite betalt om man kommer och passar A-lagsspelarnas barn innan sin egen träning. Om det är betalt i pengar eller skor eller vad det nu kan vara, men det viktiga är ju att det finns så många enkla lösningar. En storklubb som Djurgården borde verkligen kunna lösa det. Just nu tränar vi i tältet på Hjorthagen och vad jag vet så tränar F-19 direkt efter oss. Det låter så enkelt, men på något sätt är det inte det. Jag förstår inte varför det ska vara så komplicerat att lösa det, säger hon
Hur lång tid tror du att det tar innan det kommer någon lösning?
- Tyvärr väldigt lång tid. Det är bara att gå tillbaka till alla krig vi har haft kring våra förutsättningar. Jag har pratat med klubben om saker som kunde ha varit bättre. Klubben lyssnar och vill ändra på saker, men det tar väldigt lång tid. Jämför med hur det ser ut i dag med när jag kom till Sverige 2009, då har det inte hänt så mycket. Det är verkligen sorgligt för vi har ju egentligen en jättestor klubb. Vi har en fin budget. Men det går så långsamt och man kommer liksom ingenstans. Men jag kommer i alla fall att göra allt jag kan så att generationer efter mig, kanske min dotter också, kommer att få en enklare värld.
- Tänk om Sverige skulle vara progressiva och ha riktlinjer, ja men då kanske andra, säg Norge, Tyskland eller USA, följa efter. Vi konkurrerar i allt, men vi måste absolut inte konkurrera i det här. Om en liga har någonting då kan nästa liga gå efter. Någonstans måste det börja, och då känner jag att jag i alla fall kan börja med min klubb.