Kraftigt spelövertag för Rosengård
Regerande mästarlaget satte ribban högt direkt. Laget hade ett kraftigt spelövertag mot Vittsjö, som förra året slutade trea, och i andra halvlek var det nästan spel på en planhalva. Vittsjö klarade aldrig av att ha riktigt etablerade anfall och skapade ingenting. Det var Rosengård som styrde och förde från start till mål. Trots att Caroline Seger började på bänken. I första halvlek hade bortalaget stora problem med Jelena Cankovic som flöt runt och hittade fina ytor mellan försvar och mittfält. Hon vill gärna vända upp och antingen lyfta över backlinjen eller hitta farliga ytan mellan mittback och ytterback. Efter 15 minuter lyfte hon över motståndarnas backlinje till Hanna Bennison som tagit en bra djupledslöpning och som borde klarat av att suga in bollen.
… men trubbigt i sista tredjedelen
Kraftigt spelövertag - men trubbigt sista tredjedelen. Rosengård fick inte till det i de avgörande lägena, trots att man fullständigt dominerade spelet. Landslagsduon i anfallet Anna Anvegård och Mimmi Larsson var iskalla. Anvegård hade noll avslut på mål, Larsson hade ett. Hanna Bennison kom rättvänd och utmanade i fart ett par gånger, men stoppades. Sofie Svava, till vänster, hade fina ytor på vänsterkanten men värderade ibland svagt och gick ofta rakt ner och slog inlägg, trots att det ibland fanns läge att bryta in i straffområdet själv. Det skulle till ett självmål för att Rosengård skulle vinna.
Adolfsson en jätte i försvaret
En förklaring till att Rosengård hade svårt i sista tredjedelen är att Sandra Adolfsson var en lysande försvarare. Hon var överallt och stoppade bollar och motståndare. Det var hon som höll ihop det och ledde sitt försvar. En väldigt stark insats. Om det var anmärkningsvärt? Nej. Adolfsson var lika vass förra säsongen och hennes lag släppte bara in 13 mål på 22 matcher och målvakten Sabrina D’Angelo höll nollan 13 gånger.
En höger innerback var Rosengårds bästa offensiva spelare
Nathalie Björn var bäst i hemmalaget. Passningsspelet och spelförståelsen var vass och det var hon som byggde upp farligheterna, som det avgörande målet. Inte illa för en back. Men det hade varit spännande att se om hon i Rosengårds matcher i damallsvenskan skulle kunna vara ännu bättre och mer dominant som central mittfältare. Varje gång hon kom upp en bit i planen och fick bollen så var känslan att det kunde hända något farligt.
Frågan är om hon som högerback får lov att vara så bra som hon är? Som central mittfältare hade hon blivit ännu mer involverad i spelet, nu är hon vass men skulle kanske dominera ännu mer? Med sitt passningsspel, förmåga att bryta mönster och slå ut lagdelar. Som vid matchens avgörande mål. Björn slog med en rak och fin passning ut Vittsjös mittfält. Cankovic tog emot och spelade snabbt ut till Jessica Samuelsson som från höger skickade in ett lågt inlägg som mittbacken Kajsa Lind styrde in i eget mål.
I slutet av den första halvleken var Björn nära att få en assist efter en fin passning över motståndarnas backlinje till Sofie Svava som borde ha förvaltat läget bättre. Och hon hade också en bra genomskärare till Mimmi Larsson i början av den andra halvleken också, men då stoppade Adolfsson.
Cankovic och Svava utgick skadade
Jelena Cankovic och Sofie Svava startade i Rosengård, men båda tvingades byta. Svava efter 57 minuter och Cankovic med två minuter kvar. Värst och konstigast såg det ut för Svava som utan någon i närheten såg ut att få riktigt ont i foten innan hon föll ihop och hjälptes av planen. Ingen dröm för Rosengård att åka på skador på två mittfältare i första matchen, om det nu visar sig vara illa för duon. Men man kan ju alltid flytta fram Nathalie Björn.