Bajen utmanas på läktaren
Jag vet att jag brukar skriva om publiken. Men det är lite annorlunda för det är inte ofta inramningen ser ut som den gjorde på det historiska östgötaderbyt och jag tror inte att jag kan minnas senast det var så mycket publik i en damallsvensk match där Hammarby inte stod i centrum.
Men det här var en match där förväntningarna var skyhöga inför, även om spelet stundtals inte alls var bländande så var det aldrig tyst på läktarna. Det bjöds på bra tifo och ramsor från båda hållen. Utan tvekan ett möte där digniteten vad värdig inramningen – 7804 åskådare befann sig på läktarna.
Derbyt får mig att längta efter dubbelklubbarna
Att IFK Norrköping har tagit sig upp till damallsvenskan har höjt publiksnittet. Det syntes även på Linköping arena att supportrarna som sluter upp för herrlaget även sluter upp för damlaget, det är mer än välkomnat. För den svenska damfotbollen har stagnerat och lyckas inte med marknadsföringen av produkten, vilket i sin tur bidrar med att människor inte hittar till läktarna.
Östgötaderbyt får mig att längta till tiden då allt fler dubbelklubbar, Malmö FF, IFK Göteborg, IF Elfsborg, AIK och än fler tar sig upp och lockar med sig publiken – för det förtjänar fotbollen.
Inte än Peking, men ge det några år
”Vi ska riva hela Linköping” skanderades på läktarna, säga vad man vill om ramsan – men rent fotbollsmässigt var man inte ens i närheten av att skaka Linköping, då vet ni nog hur långt ifrån man var från att riva staden.
Men, det är ingen hemlighet att Peking har större muskler än vad Linköping har och att man inom snar framtiden kommer att kunna gå om den klassiska damallsvenska klubben. Men det är så verkligheten ser ut, för att hänga med måste man ha en herrklubb i ryggen.
Imponerande insats av Norrköping
Jag imponeras ändå av Norrköping. Systrarna, Irma och Selma Cajlakovic är extremt trygga och stabila. Irma har dessutom en inläggsfot som är extremt vass. Lägg därtill att man har damallsvenskans yngsta lagkapten i sin ringhörna i form av My Cato som känns extremt orädd och går in i varje duell till 110% och leder sitt lag tryggt.
Sedan får man inte glömma bort att Sofia Hjern stod för en otrolig insats i målet och såg till att siffrorna inte rann i väg.
Ge henne en VM-biljett, Peter
Lite besviken är jag ändå över att LFC inte lyckades döda matchen fortare. Men samtidigt vill jag påminna om att Olga Ahtinen är fortsatt borta med skada och att Delaney Pridham åkt på en korsbandsskada och kommer vara borta under en längre period.
Men jag vill slå ett slag för en spelare som Peter Gerhardsson har på sin radar, och det är ändå Stina Lennartsson. Linköpingsyttern kan spela på flera olika positioner och är en spelare som jag tror att förbundskaptenen håller högt. Det är ett mästerskap som närmar sig och jag hade nog känt mig aningen tryggare om Lennartsson var med i en VM-trupp. Hon behövs, inte minst för hur lätt hon har att anpassa sig.