Rosengårds grepp om SM-guldet
Om någon trodde att Rosengård var skakade efter den historiska förlusten mot Piteå efter förra omgången så var giganterna från Malmö inte sena med att tysta tvivlarna. Det började redan på onsdagen där man med en nästintill perfekt prestation - både spelmässigt och taktiskt - inte ens lät BK Häcken komma nära. Renee Slegers och hennes management hade gjort sitt jobb och av hålet på mittfältet som fanns mot Piteå efter Caroline Seger (skada) och Jelena Čanković (till Chelsea) fanns inga spår. Tyska Rebecca Knaak axlade rollen som defensiv mittfältare galant och Häcken kom aldrig riktigt in i matchen. Vidare till söndagen och seriefinal mot Linköping. Här kan man kanske säga att Rosengård hade lite tur för Linköping förde stora delar av matchen och skåningarna levde på omställningar. Östgötarna spelade sig fram till finfina lägen centralt i boxen men precisionen hos gästerna saknades. 15 skott varav 6 på mål sa statistiken för Linköping och desamma för Rosengård var 9 och 5. Att Rosengård till slut gjorde mål och vann är ingen slump. Malmölaget är vana vid att vara ett topplag och de vet hur det är att hantera "måste vinna-matcher". Som Linköpings huvudtränare Andrée Jeglertz sa efteråt till Corren:
“Du måste vänja dig vid att vara i toppen och vi är inte där. Än.”
Men där är Rosengård och det har de varit i flera år. Det finns en vinnarmentalitet i klubben som präntas in i alla nya spelare och som sitter djupt i de som redan finns där. Med åtta omgångar kvar har Rosengård nu kopplat ett järngrepp om ligatiteln genom att slå både BK Häcken och Linköping med bara några dagars mellanrum. Är man ett vinnarlag så hittar man alltid sätt att vinna fotbollsmatcher, även om man inte spelar på topp alla gånger. Rosengård har allt i egna händer och förmodligen är det precis här Slegers & Co vill vara i jakten på ännu ett SM-guld.
Kampen om Champions League-platserna
Om kampen om SM-guldet kan anses som avgjord redan nu så är den om Champions League-platserna långt ifrån avgjord. I skrivande stund är kanske den största skrällen att BK Häcken är ett av lagen utanför topp 3. Varför det är en skräll? Jo, för att BK Häckens investeringar i sitt damlag borde kanske ha betalat sig bättre än vad det har gjort hittills. Även Hammarby satsar på sitt damlag och något säger mig att de också kommer att vilja ha ett ord med i leken när det kommer till Europa-spel. Med det sagt, Rosengård, Linköping och Kristiandtads DFF har något varken BK Häcken eller Hammarby IF har. Det stavas Renée Slegers, Andrée Jeglertz och Elisabeth Gunnarsdottir. Det är sant att fotboll är fotboll, men de två sistnämnda har lång erfarenhet av damallsvenskan ur ett tränarperspektiv och Slegers, förutom att hon har den utan tvekan bästa truppen på pappret, har spelat i ligan själv. Kan det kanske vara detta som avgör denna kamp? Den som lever får se.
Vem tar chansen i botten?
Det är målsnålt i botten när dessa möter varandra och matcherna de senaste veckorna i bottenstriden har inte sett något lag ta taktpinnen för sin överlevnad. Efter EM-uppehållet spelade Umeå-Kalmar 1-1, följt av AIK-Umeå 0-0 och nu senast Brommapojkarna - AIK 1-1. Att Kalmar samtidigt lyckades med 1-1 mot Vittsjö kanske såg ett litet ryck där de just nu toppar botten av tabellen med 11 poäng. Kalmar möter Örebro hemma i nästa omgång och där har de chansen att på riktigt ta sig upp på säker mark eftersom ingen av de andra lagen har lyckats slå varandra nu efter sommaruppehållet. Det är spännande även i botten med andra ord!
Hammarbys framfart
Att det grönvita laget från huvudstaden just nu är bäst i Stockholm råder det inga som helst tvivel om. Sedan återstarten av ligan har Hammarby rivstartat. 3-0 mot Djurgården, 1-0 mot Eskilstuna och nu i helgen 3-0 mot Umeå. Firma Vilde Hasund - Madelen Janogy ser grymt formstarka ut och resten av laget ser mer bekväma ut med bollen än någonsin. Courtney Nevin, Kyra Cooney-Cross och Elise Kellond-Knight är en förklaring men också Jonna Andersson och Simone Boye Sørensen i backlinjen som har en stor del i det hela. Talanger som Matilda Vinberg blommar helt plötsligt ut ännu mer och belönas med att få träna med A-landslaget (inte för att Vinberg inte var en stor talang innan) och Hammarby ser helt plötsligt ut att kunna tävla om Champions League-platser. Själv tycker jag alltid att Hammarbys offensiv alltid har varit bra och producerat mycket mål men de har också haft förtvivlat svårt att hålla nollan. Är det en ny trend vi ser nu? Djurgården, AIK och på sikt även Brommapojkarna behöver se och lära. Inte bara av fotbollen som spelas men framförallt hur Hammarby som organisation arbetar med att ge sitt damlag den bästa möjliga “set-upen” för att kunna prestera på absoluta toppnivå.
Målgörare
En sak som är lite intressant att reflektera över så här med åtta omgångar kvar när man tittar på top 10-listan i skytteligan är att det är inte många rena 9:or/anfallare på den listan. Många fina ytterforwards som Tabby Tindell, Olivia Schough och även Jutta Rantala finns där. Det är inte så att målen är mindre värda men på den undre halvan av tabellen kämpar många lag med att få just målskyttet att lossna. Kvaliteten i lagen finns där men de där riktiga målgörarna saknas. Djurgården verkar kämpa utan Hayley Dowd och Eskilstuna har producerat chanser men inte lyckats få bollen i nätet. För att nämna några exempel. Att de fyra sista lagen i tabellen ändå toppas av Kalmar är kanske inte så konstigt när de har en spelare med på top 10-skytteligan, Alyshia Walker, som har tryckt dit 6 mål. Matematiken är enkel, ska man vinna matcher måste man göra mål och då är det viktigt att anfallarna producerar och tar de chanser de får.