En av svensk fotbolls största har avslutat sin karriär.
På måndagen kom beskedet att Nilla Fischer lägger skorna på hyllan. Beslutet tog hon dock
inte i dag. Det har landslagsikonen låtit hålla hemligt en kort tid.
- Själv beslutet tog jag kanske för en eller två veckor sedan. Jag har ingen tidsuppfattning längre. Jag vet inte när jag pratade med Andrée (Jeglertz, tränare i Linköping). Det är någonting jag har funderat på under hösten och framför allt i slutet av säsongen. Jag har känt att kroppen säger ifrån och jag har funderat på om jag orkar motivera mig ett år till. De la upp försäsongsprogrammet efter säsongen. Då kände jag "nej, min kropp kan inte mer". Till slut blir det inte värt det. Motivationsmässigt är det svårt när det inte är en dag som är smärtfri. Då kan det kanske vara smart att lyssna på kroppen, säger Fischer till Fotbollskanalen.
Vad är det som gör ont?
- Jadu, vad är det som inte gör ont…
Fischer fortsätter:
- Ryggen, baksidan. Jag har problem med artros i mina tår. Jag har haft inflammation i fotlederna och diverse under året. Jag har inte haft någon stor skada. Det är inte synd om mig. Men till slut blir det inte värt det. Jag kan inte gå max på alla träningar utan jag måste hela tiden vara smart. Efter att vi haft vår träningsvila känner jag mig inte återhämtad. Min kropp vill inte.
Hur är det, att man vill men det sätter stopp rent fysiskt?
- Det känns ändå helt okej, för det är inte en plötslig skada. Det är den här och förra säsongen som har varit såhär. Då blir det en tanke som jag blivit van vid. Det är en blandning av det fysiska och motivationen. Hade jag haft motivationen att utsätta kroppen för det så hade jag kunnat fortsätta. Nu känner jag att det mentala tar stryk på grund av det. Då går det inte. Anledning till att jag slutar känns, just nu, faktiskt helt okej.
Hur var det att ta beslutet när det blir så definitivt?
- Det är tufft och det känns konstigt. Jag tog beslut för någon vecka sedan och har pratat med Andrée om det. Det har inte varit några konstigheter så sett och vi hade kunnat lägga ut det tre dagar senare. Men då har det blivit att jag skjutit upp det för jag kanske skulle ångra mig. Nu är det definitivt, även jag alltid kan ångra mig. Men det är inte planen och det är läskigt när det nu är på pränt. Nu gör jag alla intervjuer. Det är en process att sluta. Det är klart att det känns läskigt att prata och säga att det är slut, att skorna är på hyllan.
Hur var det att ta beslutet när det blir så definitivt?
- Det är tufft och det känns konstigt. Jag tog beslut för någon vecka sedan och har pratat med Andrée om det. Det har inte varit några konstigheter så sett och vi hade kunnat lägga ut det tre dagar senare. Men då har det blivit att jag skjutit upp det för jag kanske skulle ångra mig. Nu är det definitivt, även jag alltid kan ångra mig, men det är inte planen. Det är läskigt när det nu är på pränt. Nu gör jag alla intervjuer. Det är en process att sluta. Det är klart att det känns läskigt att prata och säga att det är slut, att skorna är på hyllan.
Fischer kan se tillbaka på en karriär med bland annat en Champions League-titel, flera ligatitlar, OS-silver och två VM-brons. Dessutom blev mittbacken uttagen i världslaget och hon tilldelades Diamantbollen 2018.
Men före beslutet att sluta tittade inte 38-åringen i backspegeln trots en imponerande meritlista.
- Nej, det har jag inte gjort. Jag har mest tänkt på hur kroppen känns och vad det skulle innebära ett år till. Jag vet inte vad jag ska sitta och tänka på, säger Fischer med ett skratt.
Det finns väl ganska mycket, tänkte jag säga.
- Jo. men jag tror att det skulle hjälpa mig just nu i hur jag mår. Något bland det roligaste och bästa som finns är att sitta och prata med ens kompisar inom fotbollen - som Caroline Seger, "Sempan" (Linda Sembrant) och det gänget - och fråga "kommer ni ihåg det här?" eller "när vi gjorde si och så i den matchen?". Men jag sitter inte och funderar på det så mycket själv.
Om du får tillåta dig att titta tillbaka nu, vad är du mest stolt över i din karriär?
- Jag vet inte. En del är väl att jag spelat på den här nivån i så många år. Det är jag väldigt stolt över. När det kommer till resultatmål är det Champions League-titeln… eller egentligen alla titlar som jag tagit i de lagen som jag har spelat i, inklusive landslaget. Sedan är jag också stolt över talet när jag fick Diamantbollen och att jag gjorde som jag gjorde där.
Fischer gjorde 189 A-landskamper för Sverige och representerade klubbar som Linköping, LdB Malmö (numera Rosengård) och Wolfsburg under sin karriär.
Nu har hon satt punkt för fotbollskapitlet. I stället ska landslagsikonen sätta sig i skolbänken och börja studera.
I januari börjar hon plugga till polis. Hon kommer att läsa på distans hos Linnéuniversitetet i Växjö och utbildningen är på 2,5 år samt aspiranttjänst på ett halvår.
- Det är jobbigt, för nu säger jag det här till alla (att jag ska plugga till polis, reds. anm). Nu måste jag klara utbildningen, säger Fischer med ett skratt.
Hon fortsätter:
- Det är läskigt och spännande. Jag har inte pluggat sedan gymnasiet och det är snart 20 år sedan.
Hur länge har du funderat på att bli polis?
- Det är ett par år. Man funderar inte så mycket. Det är klart att tankarna kommit under karriären. ”Vad ska jag göra efter fotbollen?”. Men det har alltid legat så långt in i framtiden. Jag sökte in 2019. Jag tyckte att det skulle vara häftigt att fortsätta vara en del av samhället och göra det bättre. Att hjälpa folk, att jobba i team. Sedan får vi se om det är på det sättet jag tänker att det är på, avslutar Fischer.