Djurgården dams målvakt, Gudbjörg Gunnarsdottir, fick den 31 januari i år tvillingar. Redan efter sju månader var Gunnarsdottir tillbaka på fotbollsplanen, och för varje vecka som går kommer hon närmre den nivån hon var på innan graviditeten.
Hittills har det blivit två matcher med Djurgårdens flickor 19, men sedan ett par veckor tillbaka tränar Gunnarsdottir för fullt med A-laget.
- Det har gått skitbra. Bättre än förväntat. Jag började med att bara köra målvaktsträning och sedan för fyra veckor sedan började jag träna med A-laget för fullt i alla moment. Man måste ju börja någonstans. Det var lite väl tidigt kanske, men jag har kört två matcher nu med flickor 19 och det har gått jättebra. Bättre än förväntat, säger Gunnarsdottir till Fotbollskanalen.
När hon kan tänkas vara tillbaka i damallsvenskan, det är i nuläget oklart. Men det förs en dialog mellan Gunnarsdottir och ledarstaben.
- Jag hade ett möte med Pierre (Fondin, tränare) för fyra veckor sedan när jag skulle börja och sa att jag behöver sex veckor för att komma igång för match. Jag måste få tid. Men med flickor 19 kändes det ändå bra att köra eftersom det har gått väldigt bra på träningarna. Sen är jag ju rutinerad, så rent spelmässigt; att läsa spelet och så vidare, det sitter ju kvar. Jag var lite ringrostig första tio minuterna (i flickor 19-matchen), men sedan tycker jag att det gått väldigt bra. Sedan är ju flickor 19 självklart en annan nivå, men på träningarna med A-laget tycker jag verkligen att det går bättre och bättre för varje vecka.
- Men jag behöver några veckor till för att känna att jag är på nivå att spela i damallsvenskan. Jag kanske är på 75-80 procent av min högsta nivå, tycker jag. Det är helt okej, men man måste ge sig själv en ärlig chans. Att man ändå kört några veckor och kan komma in med självförtroende. Jag har inte haft något utsatt mål när jag ville komma tillbaka. När jag trodde att vi bara skulle ha ett barn hade jag som mål att vara tillbaka för Island-Sverige här, men det ändras ju lite.
Gunnarsdottir och hennes sambo var som de flesta blivande föräldrar inställda på ett barn, men fick tvillingar. Vad som blev dubbelt upp i lycka, innebar dock en ännu större omställning för att komma tillbaka till fotbollen.
- Mitt absolut största problem är sömnbristen. Jag har sagt det till vissa, att det är ju nästan omöjligt att tävla och konkurrera mot människor som sover, haha. Det är det som är det svåraste. Hade jag haft ett barn eller om båda hade sovit bra, då tror jag att jag redan hade varit tillbaka och spelat nu. Men en av tvillingarna vaknar varje natt, varje timme. Så det är svårt. Ibland är jag svintrött när jag kommer till träningen och då undrar man varför man ens håller på; "Varför gör jag det här?". Så jag har inte hittat den här balansen för att kunna prestera på topp riktigt ännu.
- Ibland tänker jag att det kanske mest realistiska vore att satsa på nästa år/säsong. För tvillingarna fyller år den 31 januari och de kanske sover bättre och så då - hoppas man i alla fall, haha. Och på sikt kanske de går på dagis också så livet blir lite mer "normalt".
Har du pratat med Pierre (Fondin, tränare) någonting om vad planen är för framtiden? Ska du gå in som förstamålvakt igen?
- Nej, ingenting. Jag hade ett snack med honom innan jag började träna med laget, men vi bestämde att vi får ta ett snack igenom om några veckor och utvärdera läget. Se hur det har gått. Då när vi hade det snacket visste jag ju inte ens hur det skulle gå, det kanske kunde gått skit. Så vi får ta ett snack igen snart, nu har det gått fyra veckor (full träning), så kanske nästa vecka eller veckan därefter för att se vad han tycker. Han kanske tycker att jag är långt ifrån eller så tycker han att jag kan vara med. I slutändan är det ju inte upp till mig, eller till viss del är det upp till mig, för presterar man får man spela, men det är ju klart att han måste tycka det.
Hur lång tid tror du det tar att träna upp de där sista 20 procenten då?
- Det är både fysiskt och att jag måste få ihop ett liv med sömn. Fysiskt har det gått väldigt bra. Jag kanske har två eller tre kilo ner till min bästa matchvikt. Det är ju klart att man går upp i vikt när man är gravid, men det är lite lite kvar rent fysiskt som jag försöker jobba på. Men det är också en utmaning; nu när jag har börjat träna på för fullt med laget har det blivit mycket mindre på gymmet. Jag tränade stenhårt på gymmet när jag spelade på heltid, eller vad man ska säga, förut.
- Men det är svårt att kombinera nu, det känns som det bästa kanske hade varit att köra nästan alla fotbollsträningar, inte alla, för att kunna hålla kvar vid ett till två pass på gymmet i veckan. Det kanske hade varit bäst att trappa upp på det sättet, för vill man komma igång helt då måste man ha gympassen också. Men jag vet inte hur lång tid det tar, för det är ingen skada, utan det handlar mer om timing. Men det kommer med ju mer träningar jag kör och ju mer matchspel man kör på träningar.
Men du är ändå på rätt väg känner du?
- Ja verkligen, och det är skitkul. Man får en ny syn på fotbollen nästan. Man njuter mer av att komma till träningen. Jag sa det nu efter jag spelade två matcher med flickor 19 att jag är som en 19-åring som älskar att spela fotboll igen. Man tycker tiden är så värdefull, att man får ett break i vardagen och bara kan vara. Man tar det för givet annars när man inte har barn, så nu njuter man av det på ett helt nytt sätt.
Tror du att det kan vara för att du har varit ifrån fotbollen så länge som det känns så?
- Ja, jag tror det spelar in. Jag brukade kunna vara lite tjurig tidigare om det var lite mindre roliga träningsövningar och gnälla lite, men nu tycker jag att allt är kul och öser jag skit över laget om de gnäller i onödan.
Trots att Gunnarsdottir själv inte ser sig som en förebild så visar hon vägen för andra kvinnor, att det går att föda barn och fortsätta spela fotboll.
- Det är viktigt att lyfta ämnet, att visa att det går att fortsätta spela fotboll efter en graviditet. Josefin Johansson i Piteå har kommit tillbaka och haft en bra säsong till exempel, för det finns inte så många spelare i damallsvenskan som har fött barn och kommit tillbaka. Det måste finnas diskussioner om det, att man kan komma tillbaka. Då kanske fler spelare vågar skaffa barn tidigare i sina karriärer och förstår att det inte är game over bara för att du ska få/har fått barn.
Var det lättare eller svårare att komma tillbaka än vad du trodde på förhand?
- Kanske lite svårare. Inte delen på fotbollsplan, det sitter. Men det som varit svårast är att få ihop det andra; vart ska barnen vara när du tränar? Det är svårt att hitta tid för barnen sover ju aldrig, känns det som. Men det är lite annorlunda för oss också eftersom vi har två barn och de sover aldrig samtidigt. Så jag trodde att det skulle bli lättare att få till det att kunna träna.
- När man är elitidrottare så måste man sätta sig själv först, att äta bra, sova bra, etc. Så det är ju en omställning att vänja sig vid, för nu har man någon annan att tänka på i första hand. Men den omställningen kommer med tiden. Om man vill att det ska lösa sig, så kommer det att lösa sig. Det blir ju mer rutiner och lättare när barnen växer och blir äldre också.