Det har varit skakigt kring IFK Kalmar sedan en tid tillbaka. Klubben var inte långt ifrån konkurs och att man skulle klara av att fullfölja säsongen kändes inte möjligt.
Sedan lämnade över tio spelare och ungdomsspelare flyttades upp. Att ha en trupp i damallsvenskan där spelarna varken är rustade eller mogna för att flyttas upp har resulterat i att Kalmar, trots att man i fjol blev kvar i den högsta ligan, endast tagit tre poäng.
Fiaskosäsongen kan nu fullbordas med dubbla rekord. Faktum är att man i förlustmatchen mot Linköping (15-1) slog rekord i största förlusten någonsin i damallsvenskan. Dessutom innebar dessa mål att man gick om Stattena IF (92) i flest insläppta mål någonsin. Inför den sista omgången mot FC Rosengård kan man bättra på rekordet, IFK Kalmar är ”endast” fyra mål ifrån att släppa in 100.
- Det är ju inte illa. Man kan välja att se saker på ett negativt eller positivt sätt. Vi kommer att skriva in oss i historieböckerna efter det här, säger huvudtränare Zlatko Lolic och fortsätter:
- Jag tycker att det är imponerande att vi kunnat slutföra säsongen, det är positivt. Jag kom in som den tredje tränaren den här säsongen och det har varit turbulent. Sviterna av föregående år satt rätt hårt utan att varken spelare, ledare eller styrelsen riktigt visste hur illa det var. Det blev lite fritt fall.
Ja, käftsmällen mot Linköping var inte en rolig upplevelse och under ringsamlingen sades ett och annat.
- Egentligen borde man inte säga någonting. Utan alla borde bara kliva av planen, gå in i sig själv och sedan ta en dusch för att åka hem och sova på saken. Sedan kan vi börja prata. Men det fungerar inte alltid så, det var hårda ord, besvikelse, ångest och bedrövelse. På gott och ont.
Huvudtränaren menar att man inte kom upp i nivå mot Linköping och att man kändes vilsna. Matchplanen glömdes bort och Linköping hade ett uppdrag - fler än tio mål för att ha chans på guld.
Det blev en dyrbar läxa för Kalmar.
- De är bättre på varje position och spelar om guld. Vi försöker få tjejerna att få en erfarenhet och se vad som krävs för att spela på den här nivån, och det fick vi veta. Jag visade lite klipp och sade att det är dit man behöver sträva och att man ska se på Linköping som en förebild.
Släpper man in fyra mål mot Rosengård kan man avsluta säsongen på 100 insläppta mål.
- Haha, då bättrar vi på rekordet. Jag är en positiv människa och har inte vetat om siffrorna. Det är inget vi tänker på. Okej, vi kan släppa in 100 mål, men vi hade lika gärna kunnat släppa in 150 med tanke på förutsättningarna.
Han fortsätter:
- Rosengård kan vara sista chansen för dessa spelare att möta landslagsspelare, jag väljer att se det på det sättet. Vi spelar på den här nivån, har fått chansen och då får vi njuta av det.
Hammarby är ett av lagen som kan komma att påverkas av det faktum att Kalmar klappade ihop rejält. En hel del ska falla på plats för att resultatet ska spela större roll (Hammarby får inte vinna mot IFK Norrköping, samtidigt som Häcken inte får vinna mot Piteå och Linköping måste i så fall vinna eller kryssa mot Kristianstads DFF)
- Det var sjukt när vi hörde om det. Jag tänkte vad satan hände här? Jag tycker inte att det är okej, det ska inte vara så stor skillnad. Det är ju en fördel, vad hade hänt om Häcken hade Kalmar i sista omgången? Det ska inte få ske, hade kunnat vara avgörande. Det är skrattretande, säger Hammarbys Matilda Vinberg.
Huvudpersonerna, Cathinka Tandberg och Cornelia Kapocs dunkade in sju av femton mål och ger sin syn på saken.
- Vi hade en riktning att gå i den matchen och det var att göra så mycket vi bara kunde. Det var vår matchplan och enda chans på SM-guld. Jag är nöjd med att vi gör det vi ska. Sedan ska man inte sticka under stolen med att man tänker ”oj” när man ser slutresultatet. Man tänker lite, kan det bli så här mycket mål i damallsvenskan?, säger Kapocs.
Tandberg:
- Vi visste att vi behövde göra en massa mål, så vi öste bara på. Vi vet att vi kan göra många mål och vi gjorde ju en hel del. Jag sa till Yuka (Momiki) och Corre (Cornelia Kapocs) att vi får göra ett hattrick var. Det kom väl inte som en chock att vi vann.
Firar man efter varje mål eller tar det stopp?
- Man vill ju inte fira för mycket för man vill inte vara kaxig, men vi springer och hämtar bollen efter att vi gör mål för att vi vet att vi måste göra många. Vi vill ju fira men vi har ju inte tid för det.
Hon fortsätter:
- Jag tror att det är bra att de kommer att spela elitettan nästa år. Då kan de vinna matcher och göra det bra där.
Frågan är dock om Kalmar kommer att klara av spel i elitettan.
- Vi har jobbat hårt för att slutföra den här säsongen och det är inte det lättaste vi gjort och kanske inte det bästa. Vi hade räknat med att det skulle bli så här, alternativet hade varit att ge upp och så fungerar inte jag. Vi ville kämpa och ge tjejerna en möjlighet att träna fotboll.
Har det varit tufft för dig?
- Man behöver inte vara raketforskare för att förstå varför det blivit som det blivit. Vi har tappade elva spelare i somras vilket var ytterst nödvändigt för att vi skulle klara oss överhuvudtaget. Då fick vi lyfta upp F19-spelarna, vi visste förutsättningarna. Men samtidigt har jag jobbat i föreningen i fem år, och investerat tid, blod, svett och tårar – det hade varit förlorat och inte värt ett dugg.
Lolic fortsätter:
- Hade jag valt att ge upp så hade jag inte kunnat se mig själv i spegeln. Jag fungerar på det sättet, jag hade svikit mig själv och min familj - och sen den andra familjen som jag är, tjejerna i föreningen, avslutar han.