Utropstecken
Kristianstad:
Har verkligen överraskat positivt den här säsongen, både sett till individuella spelare och ledare, men även som lag. Trots att man började knackigt och släppte in mycket mål så har man visat upp ett mod att fortsätta tro på att försöka spela. Man har hållit på sin linje, vilket till sist slutade med succé. Och då ska man ha i åtanke att de också haft skadeproblem på flera nyckelspelare under säsongen. Vad gäller enskilda spelare tycker jag att man ska lyfta fram Evelina Summanen, som gjort ett stort jobb i det tysta på mittfältet, backen Josefin Rybrink som varit en klippa i försvaret - och så Therese Sessy Åsland som varit viktig med sina mål och assist.
Olivia Schough:
Har varit lite ifrågasatt och tappade ett tag sin landslagsplats. Men hon gav sig inte, tog in en egen fystränare och har levererat på plan. En spelare som tagit stort ansvar och som också levererat poäng. En avgörande faktor till att Djurgården hängde kvar i den högsta serien.
Maria Nilsson:
När Växjö DFF gjorde en rockad och lät Nilsson ta över tränarsysslan ensam låg laget sist i tabellen. Hur det slutade? Med en otroligt imponerande sjätteplats. Nilsson fick fart på laget som uppvisade en helt annan stabilitet under slutet av säsongen och laget vann sex av de åtta matcherna. Det är bara att lyfta på hatten.
Frågetecken
Piteå:
Nej, jag hade inte förväntat mig att Piteå skulle vara en utmanare i toppstriden - men jag hade samtidigt inte trott att man skulle vara direkt involverade i kampen om undvika nedflyttning. Sett till det laget man har så borde man kunnat vara ett stabilt mittenlag som nosat på en Europaplats möjligen. En besvikelse.
Rosengård:
Jag trodde att Rosengård skulle vinna guldet. I grunden har man den bästa truppen och det står jag fast vid. Man besitter en större spets och har en högre högstanivå. Men man fick inte ut max av alla spelare under säsongen. Den sista lilla drivkraften kanske saknades, i kombination med att landslagsspelet slet på spelarna. Rent spelmässigt blev de ibland lite omständiga då de ställdes mot försvar som stod lågt.
Stina Blackstenius:
Landslagsspelaren har inte varit helt ordinarie i Göteborg, vilket visserligen lite skadeproblem är en del av förklaringen till. Men jag hade förväntat mig mer och min känsla är att hon har en bra bit kvar innan hon får ut sin fulla kapacitet.
Händelser
Krispengarna:
För kvartal två fick herrarna ta emot väldigt mycket större del av regeringens 500 miljoner av krisstöd. I grunden är det så klart inte konstigt att herrarna får mer då de tappat mer – men skillnaden blev orimligt stor. Jag tycker att det är en viss skillnad då statliga pengar ska fördelas och damsidan borde fått en större del. Därför var det också bra att regeringen till fördelningen av nästa miljard också skickade med ett kriterium på att man ska tänka på jämställdheten - vilket ju också gav effekt.
Knäskadorna:
15 knäskador under säsongen är så klart extremt många. Det är oroväckande och det är så klart alarmerande. Det är svårt att dra några slutsatser redan nu kring orsaker, men det känns som en väldigt viktig fråga för fotbollen i stort att titta närmare på. Hur kan vi förändra det här inför framtiden? Jag vet att det finns engagerad expertis på olika områden som söker svar.
Coronaviruset:
Det går ju inte att prata om säsongen 2020 utan att nämna coronavirusets inverkan. Det har varit en väldigt speciell säsong, minst sagt och jag misstänker att det varit en väldigt står påfrestning inte minst på spelarna, både mentalt och psykiskt. Dels delar så klart många oron för samhället i stort och det finns säkert en rädsla för att bli smittad. Dessutom ska man då klara av att prestera under ett extremt hektiskt schema.
Spelmässigt lyft
Jag vill även passa på att lyfta en spelmässig tendens. Fler lag vågar ha ”ett eget spel” och det känns som att kvaliteten överlag höjts. Det är något värt att uppmuntra, och jag hoppas att många klubbar vågar fortsätta premiera taktisk och teknisk färdighet för det är så fotbollen utvecklas. Både Djurgården och Umeå vågade spela genom sina lagdelar och framförallt har Kristianstad utvecklat sitt spel efter marken.
Årets lag:
Jennifer Falk - Kuikka - Viggosdottir, Berglund, Rydmark - Schough, Seger, Curmark, Åsland - Anvegård, Hammarlund.
Kommentar: Inte helt lätt att ta ut ett ”Årets bästa”-lag, men jag landade till sist i de här spelarna (i exakt vissa fall har jag bortsett från att det inte är deras exakt rätta position). Jag har kommit fram til de här namnen baserat på vad de presterat utifrån vad jag har för förväntningar. De som gjort något extra. Det kan i grunden finnas spelare som har en högre nivå, men de här spelarna har stuckit ut och betytt mycket för sina lag.