Under veckan hade FC Rosengård match på Island i Champions League. Regnovädret gjorde att matchen höll på att flyttas, men alla problem det hade inneburit gjorde att den ändå spelades. Ali Riley fick vara med under nära parodiska förhållanden.
- Jag uppskattar varje match, varje träning, jag älskar fotboll, men det var en match där man kollade på klockan hela tiden. Det är så synd, för jag älskar vad jag gör, men det där var inte fotboll. Det var helt sjukt. I slutet var planen så förstörd att det inte gick att passa längre. Jag har spelat i kallare väder, men regnet... Det blåste också så hårt i sidled, det var så att det gjorde ont i ansiktet.
Är det den konstigaste matchen du har spelat?
- Vädermässigt är det den, men konstigaste... Det var en annan match där det också var dåligt väder, men det var mest vi som var dåliga med landslaget. Vår målvakt skulle rensa bollen och en av mittbackarna kollade bakåt för att se, men när hon vände sig om fick hon bollen rakt i ansiktet. Den bara studsade rakt in i eget mål. Vi förlorade med fem-sex mål och hon slapp ju hjärnskakning, men blev alldeles blå i hela ansiktet.
Ali Riley har en mamma från Kina, en pappa från Nya Zeeland, och växte upp i USA. När USA:s landslag aldrig kom med en fråga så valde hon Nya Zeeland ("Jag är jätteglad när vi inte har hemmalandskamp"). Trots all jetlag och trots FC Rosengårds två matcher per vecka ser hon alltid ut att springa lika fort och mycket som vänsterback.
- Jag blir inte sliten. Jag är så lycklig över att varje dag få vakna och veta att fotboll är mitt jobb, förutom då när det är minut 88 på Island. Vi är så bra kompisar i laget, och är så nära ledarna och kansliet. Vi umgås hela tiden, fast vi är tvungna att se varandra varje dag. Vi hade två matcher i Norrland så vi var där i en vecka. Dagen efter vi kom hem var det "ska vi ta en fika, ska vi ta en lunch?"
- När jag kom hit skrev jag ett tremånaderskontrakt för att testa, jag hade aldrig hört om Malmö. Det var för fyra och ett halvt år sedan.
Kontraktet är på två år till och Riley pratar flytande skånska med amerikansk accent, men det lär bli att flytta tillbaka till Kalifornien inom några år. Problemet är att USA:s damliga är svag. När Riley pluggade psykologi på Stanford, ett av världens främsta psykologiinstitut, så reflekterade hon inte ens över att det gick att spela damfotboll för att tjäna pengar.
Det gjordes senare en stor satsning på en liga, men lönerna blev för höga och resorna för långa samtidigt som collegefotbollen var mer populär, så det fungerade inte. Riley har dock spelat tre VM och tre OS, och ska försöka göra en cykel till med båda. Minst fyra år fotboll till och efter det kan det bli mer fokuserat på kost och hälsa.
- Jag har pluggat en kurs i kost, jag fick ett stipendium av landslaget. Först ville jag bara laga mat för att det var gott, sedan för att vara nyttig, och nu vill jag hjälpa andra att visa att mat kan vara gott, nyttigt, och billigt. Jag är en hälsocoach för laget, och hjälper de yngre lagen i FC Rosengård.
Är det en framtid för dig?
- Jag tror faktiskt det. Så länge jag är här så jobbar jag inom klubben, för vi har ingen sådan ansvarig. Min dröm är att ha ett tv-program när jag gör klassiska efterrätter fast nyttiga versioner. Visa att det är enkelt och att man inte behöver köpa konstiga och dyra grejer.
Även om hon vill göra en stor tv-show i USA så är det sällan man älskar alla aspekter av sitt hemland. Riley har ett amerikanskt presidentval som kommer att påverka henne när hon väl flyttar tillbaka.
- Det är så hemskt, jag följer det bara lite på Twitter och via mina föräldrar. Jag ska rösta, jag har ansökt om det, men jag är rädd för mitt land. Han är koko. Även om han inte vinner så är det för mig jätteskrämmande att han är en av de två. Så mycket skada är redan gjord, det finns så många som tror på det han säger.