På lördagen, i säsongsavslutningen mot Djurgården, avslutade Caroline Seger sin över 20 år långa fotbollskarriär. Då mottog också Rosengård SM-guldet, Segers sista.
- Jag kan inte fatta att det är över. Det känns helt sjukt. Jag har spelat fotboll i nästan 34 år och jag kan inte riktigt förstå att man inte ska spela fotboll mer. Det är konstigt men jag tror inte heller att jag kommer förstå det förrän allt detta är över, säger hon efter matchen och syftar på guldfirandet som var i full gång.
Det blev två OS-silver, tre VM-brons, två diamantbollar, fem SM-guld med Rosengård och 240 landskamper. För att nämna några av meriterna genom åren.
- Jag kollade på klockan när det var minut 88, då tänkte jag att "herregud, har jag så lite kvar av min karriär?". Det har varit mycket känslor under lång tid eftersom jag har vetat om det. Jag trodde att jag skulle känna att jag var klar med fotbollen, men jag vet inte om jag någonsin kommer göra det, säger Seger efter matchen.
På Stadions läktare fanns vänner, familj - och Marika Domanski Lyfors. Damlandslagets landslagschef som i dagsläget är sjukskriven då hon drabbats av en hjärntumör.
- De har varit absolut närmast genom karriären och gått igenom allt med mig. Marika har varit i min karriär sedan jag började i landslaget 2005. Jag är så glad att hon är här. Hon betyder så mycket för mig.
När Rosengård tog SM-guld på hemmaplan i början av oktober och när Seger gjorde sin sista hemmamatch förra helgen var det mycket känslor hos Seger som fällde flera tårar. På Stadion på lördagen var hon mer samlad.
- Jag tror att jag just nu bara är här. Man har ju satt på sig någon mask för att skydda sig själv och inte bryta ihop helt. Men det har varit mycket känslor under lång tid så jag är rätt tom.
Framför allt uttryckte mittfältaren en stor tacksamhet:
- Jag har fått så mycket av alla. Alla lagkamrater, alla i landslaget, fotbollsfamiljen i Sverige. Jag har till och med fått av journalister. Det har varit en ära att få träffa så mycket folk. En ära att få dela fotbollen med så många och det har varit en ära att få uppleva så mycket, se damfotbollen växa. Nu är det bara för mig att njuta av det på sidan.
Seger har varit tydlig med att hon har svårt att släppa fotbollen. Förhoppningen tycks vara att ha sporten kvar i livet på ett eller annat sätt. Men först väntar semester.
- Jag hoppas verkligen att jag kommer vara inom fotbollen på ett eller annat sätt. Men i vilken roll vet jag inte. Det är här jag har mina absolut största kunskaper så jag hoppas att någon tar till vara på det.