I höstas skapades hashtaggen #metoo, vilken ledde fram till en enorm rörelse som satte ljus på sexuella trakasserier och övergrepp i samhället världen över. Kvinnor delade med sig av sina upplevelser och inte minst i Sverige blev fenomenet stort. Bland annat publicerades mängder av upprop från kvinnor inom olika områden och ett av dem, #timeout, skrev 2290 kvinnor inom idrotten på.
Kvinnor i just fotbollsmiljön på elitnivå i Sverige är också starkt drabbade av problematiken. I en omfattande enkät från Fotbollskanalen, som spelare från samtliga tolv klubbar som spelade i allsvenskan på damsidan förra året svarat på (anonymt), framgår det att det är vanligt att en spelare i Sveriges högstaliga på damsidan möts av sexuella trakasserier.
Vilka det är som utsätter de kvinnliga spelarna för kränkningarna? I mångt och mycket män, och vanligt förekommande är att de på ett eller annat sätt är verksamma inom spelarens förening.
Av de 53 spelarna som svarat på enkäten uppger 34 procent, mer än en tredjedel av spelarna, att de utsatts för sexuella trakasserier eller kränkningar i egenskap av fotbollspelare eller i sammanhang där de representerat sin klubb/sitt landslag (exempelvis i samband med sponsorträffar, galor, pressträffar och matcher). Vanligast förekommande är verbala förolämpningar (se hela resultatet av enkäten nedan) antingen på arenan eller ”i annat sammanhang”, men över hälften av de som uppger att de utsatts har drabbats av oönskade fysiska närmanden.
- Jag blir så klart ledsen och förfärad över det, men jag är samtidigt inte särskilt förvånad. Jag har svårt att tro att just fotbollen skulle vara ett skyddat rum, med tanke på hur det ser ut i resten av samhället, säger A-landslagsmeriterade Irma Helin.
Helin, som just nu spelar i Djurgården och tidigare har tillhört klubbar som Linköping och Piteå, berättade för Dagens Nyheter i samband med #timeout-uppropet att hon så sent som på Fotbollsgalan i november 2017 blev kysst på munnen av en man och att hon bland annat varit med om att män tagit henne på rumpan under föreningsfester.
- Jag har varit med om massa saker, ända sedan jag var liten och fortfarande nu när jag är vuxen. Jag är bara en i mängden. Det är så här det ser ut för många, säger Helin nu.
- Jag spelade med killar fram till att jag var 14-15 år och jag vet inte hur många gånger jag har blivit kallad det ena och det andra.
72 procent av de som upplevt de nämnda trakasserierna eller kränkningarna har utsatts vid ett flertal tillfällen, och över hälften av dem har drabbats av det under det senaste året. 94 procent av de som utsatts har någon gång blivit det av män, medan 11,1 procent uppger att de någon gång utsatts av en person av samma kön. 88,9 procent av de drabbade informerade dock inte sin klubb vid tillfället om det som hänt. 11,1 procent uppger att de informerat sin klubb, men inte vid samtliga tillfällen.
- Det är det här som jag känner gör mig mest ledsen. Nu vet vi inte alla anledningar till varför de inte gjort det, men det ska alltid finnas en känsla hos en spelare att den kan gå till sin klubb av vilken anledning som helst. Det ska finnas en tydlighet i att ledare och klubben finns där om något inte känns bra, säger Linda Wijkström, generalsekreterare för damallsvenskans och elitettans intresseorganisation Elitfotboll Dam.
- Jag tror att enkäter som den här ibland kan vara viktiga, för att det fortfarande känns jobbigt att uttala sig om vissa saker. I framtiden vill vi så klart få till en dialog i öppna rum, men man måste ha respekt för att det kan vara känsliga saker att prata om.
Irma Helin:
- Jag tror att i och med att det här inte har lyfts tidigare (innan #metoo) så kan det kännas som att det är normalt att man råkar ut för det här som kvinna och tjej. Någonstans har man lärt sig att acceptera att det är så här, redan i tidig ålder. Man kanske tänker att det inte är så farligt eller att det inte kommer tas seriöst om man säger något, att det inte kommer ske någon förändring eller att man inte ska få den responsen man vill. Så jag tror att många är rädda eller tänker: ”Det där var inte så stort”.
Ser man till sexuella trakasserier och kränkningar inom spelarnas egna föreningar är siffrorna liknande som de ovan. 30,2 procent av de svarande uppger att de utsatts för den typen av förolämpningar av någon person inom den förening som personen tillhörde vid tillfället och även där har över 90 procent av de drabbade någon gång blivit utsatta av män. 81,3 procent informerade inte sin klubb vid tillfället, medan bara 6,3 procent av de svarande berättade för sin arbetsgivare om vad som hänt vid samtliga tillfällen. 12,5 procent meddelade minst en gång, men inte vid samtliga tillfällen.
- Vi accepterar inte det här i våra verksamheter. Det ska inte förekomma i någon verksamhet. Inte i våra omklädningsrum, inte på våra arena och inte i det som rör klubb eller förening, säger EFD:s Linda Wijkström.
Hur tänker du kring att det är nästan uteslutande män som har utsatt de svarande för det som de upplevt?
- Det finns en manlig norm, det har vi ju sett efter att kvinnor börjat prata om att de upplevt trakasserier och övergrepp. Majoriteten av våra ledare inom idrotten är också män. Däremot ska vi säga att det inte innebär att de ledare inom damfotbollen som är män utför trakasserier, för det är en väldigt liten del av alla tränare och ideella ledare som det berör. Det behöver vi vara tydliga med. Det här är inte något som alla män inom idrotten eller damfotbollen utför, säger Linda Wijkström.
7,5 procent av de 53 svarande uppger att de utsatts för sexuella övergrepp i sammanhang där de representerat sin klubb/sitt landslag eller där den varit på plats i egenskap av fotbollsspelare. 75 procent avde som utsatts har blivit utsatta av män och det är även 75 procent av dem som inte informerade sin klubb vid tillfället. 7,5 procent av de svarande har varit med om sexuella övergrepp utförda av en person inom den förening som spelaren tillhörde vid tillfället, och i 100 procent av de fallen var det en man som förgrep sig på spelaren. Hälften av de drabbade informerade inte sin klubb om det inträffade.
Hela 64,2 procent av de 53 som svarat på enkäten känner till andra kvinnliga fotbollsspelare som utsatts för sexuella trakasserier eller kränkningar, och 45,3 procent av de svarande känner till andra kvinnliga spelare som utsatts för den typen av förolämpningar av någon inom den förening som den drabbade spelaren tillhörde vid tillfället.
39,6 procent av de svarande känner till andra kvinnliga spelare som utsatts för sexuella övergrepp, och 20,8 procent av de som svarat på enkäten uppger att de känner till andra spelare som utsatts för sexuella övergrepp av någon inom den förening som den drabbade spelaren tillhörde vid tillfället.
Mästarlaget Linköpings FC:s klubbdirektör Maria Hagström:
- Jättebra att ni gör det här. Det är jättebra att det uppmärksammas. Det här är helt oacceptabelt och vi som klubb måste visa var vi står här. Det är okej att säga ifrån, det ska inte finnas någon tolerans alls för sådana här beteenden, oavsett vem det är som står för dem eller hur det sker. Det här är en kultur som måste förändras.
- Det här speglar också hur samhället ser ut. Eftersom det har kommit upp inom många andra områden vore det konstigt om det inte fanns i vår miljö. Sen gör det inte det acceptabelt på något sätt.
Kristianstads DFF:s klubbchef Niclas Rhodin är förvånad över att problematiken är så omfattande som enkäten visar.
- Jag måste säga att jag blev lite tagen på sängen. Det är inte särskilt konstigt att det här skulle kunna finnas i vår verksamhet, i damfotbollen, men jag är lite orolig och bekymrad över att det är en så hög siffra och att det här är saker som fortfarande sker i dag. Det är ofattbart. Det känns verkligen som att vi behöver göra något och jag välkomnar att ni sätter ljus på det här. Både föreningarna och samhället i stort måste ta en stor funderare här. Det här ska vara en miljö där man ska kunna känna en trygghet. Idrott ska vara kul och förenat med glädje, så det är väldigt tråkigt att höra det här, säger Rhodin.
Men trots att problematiken är utbredd och välkänd bland spelarna i allsvenskan ger de svarande bilden att klubbarna inte pratar om eller arbetar med frågor som rör sexuella trakasserier, kränkningar och övergrepp. 79,2 procent av spelarna som svarat på enkäten uppger nämligen att deras klubb inte gör det och 50,9 procent har svarat att de saknar något i sin klubbs arbete med de nämnda frågorna.
”Generellt saknas respekt, både mot oss som kvinnor men även som fotbollsspelare”, skriver en av spelarna i ett svar.
Många spelare skriver att de upplever att deras klubbar inte alls lyfter eller pratar om frågorna, eller i alla fall inte tillräckligt.
”Det känns som ett väldigt tabubelagt ämne som ingen riktigt vill prata om”, skriver en spelare och en annan svarar:
”Jag saknar arbetet med jämställdhet över huvud taget. Det kommer aldrig ens upp till diskussion internt. Vi behöver belysa det här problemet och få personer inom föreningarnas organisationer att inse och förstå allvaret! Först då kommer vi kunde förändra beteenden och tankemönster”.
Flera svarande efterfrågar också information från sin klubb om vem man ska vända sig till om de utsätts för något.
”Jag saknar någon som tar ansvar för det här. Någon som visar att det inte tolereras i klubben och att det finns stöd om något skulle hända”, skriver en spelare.
Så har enkäten genomförts:
Fotbollskanalen skickade i december ut ett webbformulär till de tolv klubbar som spelade i allsvenskan på damsidan 2017. Klubbarna vidarebefordrade sedan formuläret till spelare i sin trupp. Fem spelare i varje lag skulle, anonymt, svara på frågorna i enkäten. Fem svar från samtliga lag inkom, med undantag för Eskilstuna United och Kif Örebro som kom in med färre än fem svar. Resultatet av enkäten bygger därför på totalt 53 svar.