Tidigare Malmö FF-löftet Lukas Björklund, 19, är på väg tillbaka efter en knäskada.
19-åringen lämnade för ett och ett halvt år sedan Milan för danska Sønderjyske och tog en ordinarie plats i det danska andraligalaget, innan han under förra sommaren tvingades genomföra en knäoperation, som gjort att han så här långt inte spelat under den här säsongen.
Nu berättar Björklund att det inte är långt kvar till att han kan spela match igen.
- Jag har fortfarande någon vecka kvar, men jag är i princip helt tillbaka. Det är aldrig kul att vara skadad, men det är inget som jag har gått runt och varit ledsen över. Man får jobba hårt för att komma tillbaka starkare, och jobba på andra saker som man inte jobbar på vanligtvis när man spelar fotboll, säger Björklund till Fotbollskanalen.
Hur taggad är du på att spela igen?
- Extremt taggad. Jag har längtat länge nu, och speciellt när det har gått så bra som det har gjort för laget. Jag vill hjälpa till att nå klubbens mål, så jag längtar extremt mycket.
Sønderjyske är just nu inne på klubbens andra raka säsong i den danska andraligan, och toppar tabellen med 42 poäng efter 18 spelade omgångar. Målet är förstås att ta sig upp till Superligan igen.
- Det har varit målet sedan klubben trillade ner. Förra säsongen snubblade vi på mållinjen, och därmed har vi fått jobba vidare. Vi gjorde en extremt bra höst och ska nu fortsätta på samma spår. Vi kan inte ta ut något i förskott, även om vi leder, utan får ta match för match.
Björklund var i Milan i två år, och spelade både med klubbens U18- och Primavera-lag, samtidigt som han fick träna med klubbens A-lag. Han ville lämna för att spela seniorfotboll i Sønderjyske, vilket han alltså också fick förra säsongen med tre mål och två assist på 24 framträdanden.
- Jag ville ta den här chansen med att få spela seniorfotboll och testa på det. Sønderjyske hade också precis trillat ur förstaligan med ett mål om att gå upp, och jag vill gärna spela i den danska högstaligan. Jag har nu fått mycket erfarenhet av att starta och spela i andraligan, vilket inte har varit dåligt för mig. Det har varit bra för mig att spela mot män. Jag har inte kunnat spela den här säsongen, men jag trivs jättebra här, då det är ett härligt lag, samtidigt som laget fungerar jättebra ihop.
Björklund beskriver samtidigt sin tid i Milan, som både lärorik och ”väldigt upp och ner”. När speltiden däremot såg ut att minska i Primavera-laget inför förra säsongen var det dags att ge sig av.
- Jag ångrar inte det, då jag tar med mig väldigt stora lärdomar. Det var upp och ner, men jag har lärt mig extremt mycket. Jag hade kanske inte varit här nu utan att ha spelat där. Det är absolut något jag ser tillbaka på med att jag har växt som människa och lärt mig extremt mycket.
Han fortsätter:
- Jag märkte direkt under försäsongen att han (den nye tränaren i Primavera-laget) inte ville ha med mig i deras planer. Milan ville att jag skulle stanna och såg min potential, men jag ville spela. Det spelar ingen roll om jag är i Milan om jag inte får spela. På pappret ser det kanske ut som ett steg ner, men för mig har det varit ett stort steg, från att inte spela i Milans U19 till att starta och göra poäng i ett seniorlag.
Hur upplevde du konkurrensen med de andra akademispelarna med att alla vill visa upp sig och få chansen i A-laget?
- Jag tror att det alltid kommer vara så i A-lagsfotboll också. Jag, som utlänning och svensk kille i Milan, kunde märka att det kunde brinna till i vissa italienares ögon, att de kunde känna att en svensk kille blivit köpt och kanske tjänar pengar. Varför gör inte de det och så vidare? De hugger lite på en när de kan, och då blir man lite utanför. Jag hade samtidigt inga problem med det, men det är en stor skillnad gentemot A-lagsfotboll. Då tar man hand om varandra och vill det bästa för laget, även om man också vill det bästa för sig själv, säger han.
Björklund hade även två andra svenska lagkamrater i liknande ålder, Wilgot Marshage och Emil Roback, vilket gjorde att de kunde hålla ihop i Milano. Samtidigt spelade också Zlatan Ibrahimovic i klubben, något som inte gick att missa.
- Det märkte man ganska tidigt, och speciellt med laget Milan hade då. Milan hade att ganska ungt lagt, så han var en ledare, tog hand om dem, satte press på dem och visade vägen. Han hjälpte spelare, och man förstod att han var en stor spelare.
Hur var det att träffa Ibrahimovic?
- Det var häftigt första gången, men när vi tränade och spelade var jag där för att visa upp mig själv. Jag vill också spela på hans nivå. Det är något jag drömmer om och något jag vill göra i framtiden. Men första gången var det coolt, då det är en förbild jag sett upp till som svensk.
När Björklund lämnade Milan var det inte aktuellt med en comeback i MFF, men någon gång i framtiden skulle han gärna vilja representera klubbens A-lag i allsvenskan.
- Ja, det är klart. Jag är uppväxt i Ystad och har kollat på alla matcher sedan jag var liten, samtidigt som jag har spelat där, så det är såklart en dröm att få spela i MFF:s A-lag, säger han.
Björklund följde MFF:s guldmatch mot IF Elfsborg i fjol med vännen Hugo Larssons namn på ryggen.
- Jag satt hemma med Hugo Larsson på ryggen och kollade matchen. Det var roligt att de vann. Det var lite nervigt, men de löser alltid det till slut. Jag och Hugo har växt upp med varandra, då våra familjer känner varandra bra.
Vad tänker du om Hugos utveckling senaste åren?
- Det är otroligt att se, så det är kul för honom och jag är glad för hans skull. Han har alltid jobbat extremt hårt, så nu kommer belöningen. Jag är glad för honom.
Björklund har som bekant också stora drömmar med sin karriär, och ser nu först och främst fram emot att ta sig tillbaka och spela kontinuerligt igen.
Sedan får framtiden utvisa vad den för med sig.
- Jag har alltid haft tankar om vad mina drömmar är och vad jag vill. Jag känner att det här steget kan hjälpa mig med att jag får chans att visa upp mig på seniornivå. Jag tänker inte nu på vad nästa steg är. Jag tar det som det kommer. Det här var mitt nästa steg efter Milan, så det är bara att fortsätta jobba hårt, ta mig tillbaka från skadan och fortsätta på samma spår. Jag vill visa mina kvaliteter och sedan får vi se vart det tar vägen. Mitt mål är nu att vi ska ta oss upp till högstaligan, och sedan ska vi visa att vi har tagit oss upp för att vara kvar där.