De utsända italienska journalisterna på U21-EM i Sverige var nyfikna. Det hade skrivits om en övergång från Udinese till Roma. Romaren Antonio Candreva var 22 år och hade hela karriären framför sig när han svarade både ärligt och flörtande:
- Det vore en dröm, men jag vet ingenting om det. Till Rom och Roma skulle jag gå till fots. Härifrån, med start i Sverige. Jag har fortsatt att vara en rödgul supporter och förnekar det inte.
Två och ett halvt år senare, under januarifönstrets sista dag, ringde telefonen. Det var Lazios ägare Claudio Lotito. Candreva accepterade låneaffären utan att bry sig om villkoren. Han skulle äntligen hem, till tryggheten och familjen. En välkommen chans, kanske den sista, att rädda en karriär på dekis.
Kanske borde han som utflyttad romare ha anat vad som i stället kunde vänta.
Supporterrivaliteten mellan AS Roma och SS Lazio har gjort Derby della Capitale till ett av de hetaste i Europa, mycket på grund av att fansen mer eller mindre har förbjudit spelarna att känna annorlunda. Trots att matchen på senare år kantats av restriktioner, supporterprotester och dalande publiksiffror har potten och rivaliteten förblivit intakt. Det är än i dag sällsynt att en spelare representerat både Roma och Lazio, i synnerhet om spelaren i fråga är från Rom.
På 180 officiella derbymatcher sedan 1929 har bara en spelare kunnat titulera sig målskytt i ett derby för båda lagen: svensken Arne Selmosson. Laziofansen fyllde förgäves torgen i protest för att försöka stoppa en försäljning av anfallaren till lokalrivalen 1958, men ekonomin var för pressad. Åt andra hållet skapade Roma-kaptenen Franco Cordova rubriker när han efter nio säsonger i gulrött vägrade acceptera en försäljning till Verona och skrev på för Lazio säsongen 1975-76.
Antonio Candreva har aldrig representerat Roma, men på ena sidan Tibern blev han nu symbol för ytterligare ett misslyckat januarifönster. Frustrationen riktades mot honom personligen. Rubriker och uttalanden letades snabbt upp, där Candreva inte förnekade att han i yngre år höll på Roma och såg upp till Daniele De Rossi och Francesco Totti.
Lazio-fansen rasade. Presidenten hade inte bara misslyckats med att förstärka laget i jakten på Champions League - han hade dessutom lånat in en medioker mittfältare som uppenbarligen höll på Roma. På träningsanläggningen Formello hängde en banderoll som välkomnade Antonio Candreva till helvetet. Han förolämpades verbalt, och i första inhoppet, en kvällsmatch mot Milan, möttes han av kraftiga burop.
Några veckor senare tvingades han kalla till presskonferens. Mittfältaren förklarade att han inte höll på Roma - att han aldrig stått i Curva Sud - och att hans enda fokus låg på Lazio. Men inte många trodde honom.
- Folket ville inte ha mig här, minns han i en intervju med Il Tempo.
- Snacket om mitt påstådda supporterskap till Roma gjorde mig till deras fiende, och eftersom jag kom sista dagen på mercaton när det pratats om namn som Honda och Nilmar såg de på mig som någon ingen ville ha. Jag kunde inte ha föreställt mig en sämre situation. Jag var ledsen och deppig, och på planen kunde jag inte göra det jag ville.
I staden där han växte upp tvingades Candreva nu dra sig undan. Han funderade på om han skulle klara det. Han funderade på om han skulle lämna.
Tor de' Cenci är ett övervägande gulrött kvarter i sydöstra Rom. Belgien-proffset Davide Moscardelli är uppväxt där. Han har döpt sin son till Francesco; dels som en hyllning till sin far, dels som en hyllning till Roma-kaptenen. Här växte även Antonio Candreva upp. De som ombes beskriva hur mittfältaren var som ungdomsspelare återkommer till att han hatade att förlora. Han kunde bli förbannad, men nästa dag var han tillbaka på planen, först av alla, med bollen under armen. Han användes på alla positioner på mittfältet, men främst centralt. Älskade att skjuta, med båda fötterna, och hade sin uppenbara styrka i löpkapaciteten.
Candreva bestämde sig tidigt för att lämna tryggheten och testa fotbollsvingarna redan som 14-åring. Han lämnade Lodigiani, samma ungdsomslag som Francesco Totti representerade, med destination Ternana. Flyttlasset gick därefter till Udinese, men till skillnad från U21-kompisar som Mario Balotelli och Claudio Marchisio gick utvecklingen i stå. Speltiden i Friuli blev knapp. När Juventus bestämde sig för att investera i talangen lyckades han inte motsvara förväntningarna, och vägen gick i stället via Livorno, Parma och Cesena.
Det var då Lazio ringde.
Buropen på Olimpico tände en gnista. Candreva ville förvandla dem till jubel, och i en stad där fotbollssupportrar tycks ha en hatkärlek till att pendla mellan kaos och eufori, fiasko och succé, får sådana historier stort genomslag. Antonio Candreva skrev den viktigaste raden på sin historia den 7 april 2012. På morgonen inför hemmamatchen mot Napoli fick han besked från tränare Edy Reja att han skulle spela från start. Il Timido, den blyge, hade inte övertygat. Buropen hade visserligen avtagit, men knappast försvunnit. Många supportrar var fortfarande förbannade på klubbledningens val.
I den nionde minuten fick Candreva bollen till höger i straffområdet och klippte till från snäv vinkel. Det som sedan följde var frustration, glädje och ilska i ett. Med lagkamraterna hack i häl sprang han fram till Curva Nord - kurvan som hade buat ut honom - och omfamnade fansen. Frågar du Candreva intygar han att det var kvällen då allt förändrades. Inför nästa hemmamatch buades hans namn inte längre ut, han vinkades i stället fram till klacken för ett samtal med ledarna. De förklarade att han i deras ögon visat lojalitet och att han numera tagit sig in och blivit en del av klubben.
Alla hämningar släppte. Ett halvår senare, i ett regnigt derby mot Roma, dunkade han in en frispark från nästan 30 meter. På läktaren satt Lazios radiokommentator Guido De Angelis och tog till religiösa referenser. Sant'Antonio Da Candreva var myntat, och sedan dess har Antonio Candreva varit på gränsen till älskad på ena siden Tibern.
Prestationerna på plan har såklart bidragit. Yttermittfältaren har slagit klubbrekord som ende Lazio-mittfältare genom tiderna att göra fler än tio mål tre säsonger i rad, han är given i Antonio Contes italienska startelva och efter insatsen i EM-premiären mot Belgien - med assisten till Graziano Pellé på stopptid - sägs hans marknadsvärde ha stigit från 25 miljoner euro till 30. Lazio köpte loss honom för 6,5. För två år sedan tackade han för förtroendet genom att skriva på ett kontrakt till 2019:
- För två och ett halvt år sedan, när jag kom till Lazio, hade jag aldrig trott att jag skulle nå den här punkten. De som känner mig vet mycket väl att jag aldrig någonsin har övervägt att flytta. Som jag alltid har sagt, jag ville bli en flaggbärare för den här klubben.
Sagan kunde ha fått sitt lyckliga slut i somras, när en ny lagkapten skulle utses. Medierna skrev att valet redan var gjort; det skulle bli Candreva. Supportrarna törstade efter en romare med bindeln och stod på Sant'Antonios sida. Men tränaren Stefano Pioli valde Lucas Biglia.
- Med tanke på Antonios resa tycker jag att han hade förtjänat ett erkännande och en annorlunda värdering av tränaren. Han blev ledsen av det här, dundrade agenten Federico Pastorello, som sedan dess hintat friskt om andra erbjudanden.
- Det handlar inte om brist på respekt gentemot Biglia och lagkamrater. Antonio respekterar Piolis val, men jag tror att en kapten inte bara är en fråga för omklädningsrummet utan även en fråga om identifiering och representation för en hel stad och en hel supporterskara.
Nu är historien på väg att få ett bitterljuvt slut. Efter en misslyckad Lazio-säsong, kantad av supporterprotester och derbyförluster, fick Pioli sparken i våras. Klubben missade Europa och kan tvingas sälja några av sina bästa spelare. Candreva är en av dem, och intresse saknas knappast. Det pratas om Inter, Napoli och Atletico de Madrid.
Antonio Candreva drömde om att bli kapten för de fans som han en gång överbevisade. Efter EM har han ett beslut att fatta. Det kommer inte att bli enkelt, men en sak är säker: den här gången låter han sin agent kommentera övergångsryktena.
Källor: Corriere dello Sport, gianlucadimarzio.com, La Lazio Siamo Noi, Il Tempo, Sportweek, Gazzetta dello Sport, goal.com, asroma.com, Il Messaggero