FOLKET BESVIKET IGEN
När landslag inte fungerar skriks det, naturligt nog, ofta efter offensiva spelare som är i form och har gjort det bra i sina klubblag. England har två sådana spelare i Cole Palmer och Anthony Gordon, som många supportrar och experter tycker förtjänat mer speltid under EM. Men förbundskaptenen Gareth Southgate höll sig bort från de ”populistiska” valen även när han tog ut den här startelvan. Det väckte ny ilska. För frasen ”No Palmer” trendade på X i England inför match, efter hans pigga inhopp mot Slovenien senast.
DET HÄNDE MER - MEN VAD HJÄLPER DET?
Åttondelsfinalen mellan England och Slovakien inledde lovande ur ett neutralt perspektiv. Det svängde åt båda håll. För mig var det på något sätt ett steg i rätt riktning för England på så vis att de såg ut att våga lite mer och spela lite snabbare. Det hände lite mer när de hade bollen. Tidigare har det sett segt ut och jag har i princip räknat bort att anfall ska leda till något farligt.
I den nionde minuten hände dock något som gav mig känslan av att det ändå kunde bli en tung kväll. Kieran Trippier serverades ett jättefint läge på sin vänsterkant, men när ytterbacken drog till fick han se bollen flyga 30-40 meter rakt upp i luften. Och det var talande för Englands första halvlek. Den tekniska kvaliteten i de avgörande lägena var återigen för svag.
Samtidigt var laget mer sårbart bakåt än tidigare. England hade problem att hantera Slovakiens direkta och fysiska spel. Flera gånger innan 1-0-målet i den 25:e minuten var slovakerna nära att näta efter snabba anfall. Så vad hjälper det då, i en utslagsmatch i EM, att det stundtals såg ganska lovande ut för Southgates mannar? Ingenting, så klart.
FÖR DÅLIGT, ENGLAND
Jag måste också stanna upp något vid Slovakiens 1-0-mål. För England brast då på ett sätt som inte är okej. Crystal Palace-backen Marc Guehi och Arsenal-mittfältaren Declan Rice kan inte vara nöjda med det baklängesmålet. Guehi förlorade sin viktiga nickduell, Rice plockade inte upp målskyttens Schranz löpning och Guehi tappade fokus så att inte heller han satte stopp för djupledssprinten. Man borde kunna säkerställa att den typen av misstag inte händer när man vet att man sliter med mycket tekniskt.
TUSENTALS HJÄRTAN STANNADE
England inledde piggt i andra halvlek och satte ett tidigt 1-1-mål som VAR-rummet dömde bort på grund av offside. Kort därefter kom nästa (möjliga) kalldusch, när slarv i det engelska försvaret gav Strelec en jättemöjlighet att lobba in 2-0 i öppet mål från långt håll. Den sekunden eller de sekunderna som bollen var i luften på väg mot mål… de var otroliga att uppleva på plats. Det kändes som att alla tystnade och att allt stod still. Skulle Englands dröm om avancemang helt gå i kras på det brutala sättet? Det var som att man kunde höra hur tusentals engelska hjärtan stannade.
Så vad finns det att säga om forceringen i jakt på en kvittering i slutskedet? Slovakien parkerade bussen och försökte få tiden att gå. England, som under hela EM saknat idéer - eller åtminstone förmåga att göra verklighet av dem - kring hur man ska såra motståndare, körde fast. Ja, man skapade några vassa möjligheter och kunde absolut ha fixat en förlängning tidigare än vad man gjorde men totalt sett var det ingen imponerande chanskavalkad som publiken bjöds på. Att sedan Jude Bellingham, som på förhand målats upp som en frälsare men inte alls levererat, cykelsparkar in 1-1 i 95:e minuten… det är så sagobokslikt att jag har svårt att hitta ord. Där och då kändes det också så himla givet att England skulle lösa det här till slut.
SOUTHGATES JOBB OCH MILSTOLPE RÄDDADES
Mentalt svängde så klart övertaget till klar fördel för England när kvitteringen kom. Att vara en del av ett så tappert Slovakien, som var sekunder ifrån en jättebragd, och försöka hitta rätt sorts kraft till en förlängning i det läget är inget annat än en total rysare. 2-1 kom också i förlängningens första minut och det var så klart nådastöten för Slovakien.
Jag är relativt säker på att det här räddade Gareth Southgates jobb. Han har suttit på posten som förbundskapten för England under en imponerande lång tid, sedan sommaren 2016. Men vid ett fiasko i Gelsenkirchen hade det inte gått att skaka av sig känslan av att han kört in i väggen. Det hade varit dags för honom att tacka för sig och avgå.
Det här var Southgates 99:e landskamp som förbundskapten och således säkrades också 100-milstolpen. Men till den här turneringen har han i stora delar misslyckats rejält med att få ut bra saker av offensiva stjärnor som Harry Kane, Jude Bellingham, Phil Foden och Bukayo Saka. HUR är det möjligt? Att 19-årige Kobbie Mainoo, som har få A-landskamper på sitt CV, var bäst mot Slovakien fram till att han klev av i 84:e minuten säger det mesta om hur Southgate inte fått det här laget att fungera. För mig var Mainoo den som var mest konstruktiv och kreativ.
Förbundskaptenens kontrakt går ut i december och vid förlust hade jag räknat med att England satsat på en nystart med någon annan på tränarbänken. Trycket runt Southgate och missnöjet med honom har blivit en stor börda för det här laget. Jag tror inte att det hade varit möjligt för honom att reparera den skadan.
Men nu får England plötsligt en ny chans. Ett nytt liv. I kvartsfinalen väntar Schweiz och även om Murat Yakins gäng får ses som favoriter inför den drabbningen med tanke på vad lagen presterat i EM kan jag inte riktigt släppa den, troligtvis, naiva tanken av att den otroliga avslutningen på matchen mot Slovakien kan väcka England en gång för alla. Kan Bellingshams akrobatmål bli starten på sommaren då fotbollen till slut ”kom hem”? Sjukare saker har hänt.