England får en ny möjlighet att kasta av sig oket från VM 1966. En enda titel från det land som emellanåt kallar sig fotbollens hemland och den framgången ligger nästan 60 år tillbaka i tiden. Att ta sig till finalen i Berlin är en triumf för den i dag så ifrågasatte förbundskaptenen Gareth Southgate. Under sina år som ansvarig har han lyft landslaget. VM-fyra, EM-tvåa och nu minst EM-två igen. En rejäl utveckling för en man som knappt ville axla ansvaret 2016.
När slutsignalen gick i Dortmund regnade ölglasen på oss på pressläktaren men även på många andra på de nedre sektionerna av läktarna då säkerheten är fortsatt svag. Mannen två säten bort fick en öl rakt på mobilen och det skvätte rejält. Att det var mest nederländska supportrar på läktarna var givet sett till närheten till spelorten och besvikelsen över att EM tog slut efter en Ollie Watkins-vändning och rappt avslut ur dålig vinkel var stor. Vilket slutade i många kastade öl.
Semifinalen hade annars börjat så bra för de orange. Kvicke och härlige Xavi Simons snodde bollen av Declan Rice en bit från straffområdet och efter några steg fick Simons till ett vasst avslut som gick in bakom Jordan Pickford. Orange jubel på en arena som till tre fjärdedelar gick i den färgen och det hade bara gått sju minuter av matchen. Trots en stark start av England blev man straffad vid ett bolltapp. Skulle det bli en tung engelsk kväll igen?
Uefa hade inför matchen valt tyske domaren Felix Zwayer som inte bara varit involverad i matchfixning och avstängd i smyg utan framför allt fick Jude Bellingham emot sig efter att inte ha dömt straff i det laddade mötet Bayern München-Borussia Dortmund. Trots kritik mot utnämningen av ansvarig domare i Englands semifinal stod Uefa på sig. I efterhand kan man konstatera att det blev en jobbig situation för domaren som var i centrum från start till slutsignal, och det lär leva vidare.
Straffen till England efter en knapp kvart, som VAR-rummet plockade fram och som Zwayer godkände var minst sagt mycket tveksam. Denzel Dumfries gick in för hårt mot Harry Kane och bedömningen blev att det var en okontrollerad tackling. I efterhand har dubbla hands på Saka dykt upp. Klart att det blir spekulationer att den tyske domaren var för vänlig mot det engelska laget efter den publicitet som varit. Hur Zwayer än gjorde hamnade hans beslut i blickfånget.
Oavsett var Harry Kane säker och tryckte in 1-1. England var oerhört starkt under första halvlek och dominerade periodvis totalt. Phil Foden fick se ett avslut från nära håll räddas på mållinjen av Dumfries och han träffade stolpen med ett skott. Manchester City-spelaren fick ut mer av sitt spel när han i Southgates nya modell kan hamna mer centralt. Överlag var det ett spelglatt och kreativt engelskt landslag.
Ovan betydde inte att Nederländerna var ofarliga. Tvärtom. De hade en del spelvändningar som ledde till farligheter och fasta situationer och efter en hörna nickade Dumfries i ribban. Det var överlag en mycket öppnare fotbollsmatch än många varit i slutspelet och det kunde verkligen varit 2-2 istället för bara 1-1 när halvtidsvisslan gick. Vad Ronald Koeman än sa i paus så hade det effekt.
Nederländerna tog mer och mer kommandot i matchen och även om Bukayo Saka hade en boll i mål var det klar offside. Innan det framgick att målet var bortdömt kom den första vågen av kastade öl. Ju längre matchklockan tickade på mot slutet ju farligare blev Nederländerna som hade skickat in Wout Weghorst till andra halvleks start och då hade man fått byta ut en skadad Memphis Depay redan i första halvlek efter en skada.
Gareth Southgate hade själv skiftat ut Kieran Trippier som varit vänster wing-back för Luke Shaw till andra halvlek och även om Manchester United-backen möjligen hade bättre koll på Dumfries brast det i offensiven. Nej, det var som om matchen var på väg att glida England ur händerna och det går att förstå frustrationen i det nederländska laget kring domare Zwayer som inte var konsekvent och det kommer säkert hänga över den här matchen.
Med mindre än tio minuter kvar och det engelska EM-hoppet på väg att tyna bort kom Southgates drag. In med Cole Palmer och Ollie Watkins för Phil Foden och Harry Kane. Det två sistnämnda hade mattats betänkligt, Kane möjligen störd av en ryggskada, och inte ens en möjlig straffläggning där Kane är säker räckte för att behålla honom på planen. Om det var för att hålla ut till en förlängning med hjälp av nya och friska ben eller söka ett avgörande kan man diskutera. Klart var att bytet avgjorde matchen.
I intervjun efter segermålet sa Watkins att han väntat på möjligheten i flera veckor och han svor på sina barns liv att han sagt till Palmer att han skulle spela fram honom till ett mål. Exakt så blev det när Palmer hittade in till Watkins i straffområdet och med en back i ryggen vände han och sköt ur dålig vinkel. Ett rappt och vasst avslut som passerade mellan benen på backen överraskad Bart Verbruggen i Nederländernas mål. Klockan stod då på 90+1.
En desperat jakt på en kvittering ledde inte till några riktiga farligheter och när slutsignalen väl gick var det den vita delen av arenan som kunde jubla. Spelare och ledare kastade sig i en hög och firade. Ollie Watkins hade skjutit England till landets blott tredje final i ett stort mästerskap och den första utanför England och Wembley. Olympiastadion i Berlin väntar med Spanien på söndag och även om favoritskapet är på det spanska laget kan man få njuta fram till dess.
Unnar Gareth Southgate den här triumfen. Att hans byten får effekt och att han återigen visar att det går att gräva fram resultat. Ingen engelsk förbundskapten har varit nära hans resultat med två finaler och en semifinalplats på fyra mästerskap. Nej, han har inte vunnit något och utan en titel får han svårt att utmana Sir Alf Ramsey som ordnade VM-titeln 1996.
Sedan kan nog alla som anstränger sig se vad Southgate gjort med England under åren. Försökt hitta en råd tråd i hur man ska uppträda, hur man ska spela och hur man ska hantera utmaningar. Allt från att hantera straffläggningar till hur man håller den engelska pressen på tillräckligt avstånd för att inte den sänker spelarna. Det senare har varit svårt under EM, vilket Southgate erkände på presskonferensen inför semifinalen..
Redan före matchens avspark klev Southgate ut ensam på planen, precis innan spelarna skulle komma in. Han tog några steg i riktning mot sektionerna där de engelska supportarna höll till. Englands förbundskapten applåderade samtidigt och det var tydligt att han ville fortsätta förbättra en trasig relation. Tidigare under EM kastade supportrar ölmuggar i hans riktning, men efter att spelet sett bättre ut och man tagit sig till semifinal var det vapenvila.
När slutsignalen gick hade läget övergått i inte bara fred utan fest. Alla engelska supportrar på plats i Dortmund och miljontals engelsmän som följde dramat på skärmar i England vill nog adla Southgate och hellre ta en öl med honom. Det sista de ville göra efter det här var att kasta ölmuggar på honom. Det var för några veckor sedan, nu är det final.
Den som behållit värdigheten genom detta är Gareth Southgate och därför är det härligt att han återigen får chansen att kasta av oket från 1966. Det har han förtjänat. Och hans jobb som förbundskapten måste vara jobbigast i världen.