Kontrasterna är tydliga den här eftermiddagen. Utanför fönstret sjunker solen bakom trädtopparna och färgar himlen svart. Det är dunkelt och minusgrader. Denna vecka inleder flera allsvenska klubbar sin försäsong och deras vardag kan se ut just så. Många löpmeter genom snöslasket. Kalla kroppar och isbitstår.
Inomhus råder en helt annan känsla. Luften är behagligt varm i Bosöns friidrottshall och den rymliga salen sprudlar av aktivitet. Häcklöpare längs med ena långsidan, ett gäng gymnaster mittemot. I ett hörn står en stor sandlåda och där utspelar sig en märklig scen. Tre AIK-spelare snörar av sig skorna. De kastar undan strumporna och hoppar i.
- Kvicka fötter nu, snabba vändningar. Tempo, tempo, tempo, manar Nebez Kurban och klappar uppmuntrande händerna åt mittbacken Alexander Milosevic.
Tränaren nickar förnöjt när direktivet efterlevs och hastigheten stegras. Leken börjar likna en tävling nu och snart sträcker "Alex" utpumpad ut sig på en träbänk med kompisarna Nabil Bahoui och Nicklas Maripuu tungt andandes bredvid.
Explosivitet och snabbhet
- Övningen du såg nyss förbättrar fotstyrkan men också kvickheten. Sanden är skonsam och ger precis lagom motstånd, säger Nebez Kurban.
En gång i tiden var han svensk landslagsman i längdhopp med ett personligt rekord på 7,75, men sedan lång tid tillbaka jobbar "Coach Nebez" med fysträning - och alltifrån ungdomar till utlandsproffs anlitar honom flitigt. Exemplen är många: Guillermo Molins, Jiloan Hamad, John Guidetti, Robin Quaison, Ludwig Augustinsson och Simon Tibbling. Bara för att nämna några.
- Mina kollegor ute i klubbarna gör ett kanonjobb, men har man hand om en trupp på 25 personer så hinner man inte med att ge alla uppmärksamhet. De här killarna kommer till mig som ett komplement, för att slipa fram de sista procenten av sin fysik, säger Kurban.
Upplägget är enkelt i sin grundstruktur. Det blir inga joggingrundor genom skogen med sega ben och tunga kroppar. Explosiviteten står i centrum och mycket kretsar kring att utveckla något som kallas snabbuthållighet hos varje individ.
- Det innebär att man blir upprepningssnabb. En nyckelingrediens i fotboll är att kunna ligga nära det maximala av sin förmåga många gånger under varje match. Det får inte skilja för mycket i kvalitet från den första djupledslöpningen till den sista, säger Kurban.
Allt handlar om att förstå sporten och vilka krav den ställer på sina utövare. Att komma vältajmat in i närkampen, att stöta framåt precis i rätt läge eller att hinna före motståndaren i löpduellen. Moment och aktioner med en gemensam nämnare – snabbheten.
- Ofta är det den som avgör. Om du tappar orken i slutet riskerar du att missa ett viktigt hemjobb. Som forward kanske du ger "din" back några hundradelars försprång och då är målchansen förbi. Men med elva genomtränade, snabbuthålliga spelare tjänar man väldigt mycket.
Många korta rusher
Coach Nebez understryker sin tes med siffror. Enligt honom pågår en genomsnittlig fotbollsrush mellan två och sex sekunder. Då finns ingen vits med att utbilda maratonlöpare eller tyngdlyftare. Man behöver kvicka, rörliga och lätta spelare med funktionell accelerations- och sprintteknik.
- Tidsspannet ligger där någonstans, det går att mäta vetenskapligt. Utan att säga för mycket kan jag konstatera att Barcelona och Real Madrid arbetar efter samma upplägg som vi. Leo Messi går inte på gym för att köra tunga benböj eller bygga stora muskler, om man ska hårddra det hela, säger Kurban.
Han blickar ut mot Gnagetspelarna som hunnit förflytta sig till varsin sprintbana. Det vankas intervaller och gänget trampar igång med vana steg. Växlande hastigheter mellan olika markörer. Synkroniserat och beslutsamt.
- De är seriösa, precis som alla andra på elitnivå. Dessutom har de förstått något som många missat i Sverige. För att verkligen ta kliv och utvecklas måste man träna extra och gärna från unga år. Det räcker inte att göra fem vanliga pass i veckan med sitt ordinarie lag, säger Kurban.
Enligt honom är det lagom att trappa upp i de tidiga tonåren, men självklart med hänsyn till den enskildes förutsättningar. Till att börja med ska tonvikten ligga vid skadeförebyggande träning och det är enbart positivt att pröva på olika grenar innan man satsar för hårt. Glädjen får inte gå förlorad.
Guidetti en supertalang
- Sedan brukar det utkristallisera sig vilka som vill öka på ytterligare. John Guidetti var ju en sådan som visade enorm målmedvetenhet från första stund. Andra eller tredje gången jag träffade honom, när han var 14, frågade jag vilka mål han hade med fotbollen och svaret kom blixtsnabbt: "Jag vill bli bäst i världen", minns Nebez Kurban.
Inget unikt uttalande i sig, många ungdomar har liknande drömmar. Men sättet som Guidetti agerade på därefter var ovanligt. Oavsett regn eller rusk, tidigt eller sent, dök han upp på träningarna år efter år. Inga ursäkter eller undanflykter. Och det gav resultat, tydliga sådana.
- Vi gör ju olika fysiska tester med jämna mellanrum och John har tagit kliv framåt vid varenda mättillfälle. Det är imponerande. När han kom hem på lån från City påstod vissa att hans uthållighet var sisådär. Men när vi tittade på hela Brommapojkarnas resultat i ett tufft test såg vi att han var bäst på den punkten också. Det säger en hel del. Dit kommer man inte på ren talang, det krävs hårt jobb också.
Coach Nebez pekar på helheten. Vid sidan av sin egen beslutsamhet och talang har Guidetti haft engagerade föräldrar och kunniga ledare som stöttat. Men visst är extraträningen en pusselbit. Ofta har han kunnat träna fyra gånger om dagen. Rörlighet på morgonen, sedan ett tidigt pass med laget och så kanske ett extra fyspass på eftermiddagen. Plus ett återhämtningspass senare under kvällen.
- John är en förebild för många och ett levande bevis på att det vi jobbar med faktiskt fungerar. Han tar löpningarna bättre och smartare än de flesta andra anfallare jag sett. Han har fantastisk speluppfattning och talang - i kombination med rätt träning. På så sätt nöter han ned backarna han ställs emot. Till sist går de på knäna. Sådant letar varje tränare efter, en naturlig målgörare som hugger och hugger och hugger, säger Kurban.
"Går inte att få bättre"
Resonemanget avbryts av att Alexander Milosevic släntrar fram till Nebez. Dagens pass är till ända och försvararen känner sig som vanligt både utpumpad och belåten. På fredagen ansluter han till landslagets januariturné – och han gör det i bättre form än på väldigt länge.
- Jag vet inte om jag varit så här stark på en försäsong tidigare. Trycket i steget finns där på ett väldigt tydligt sätt. Jag blir trött i slutet av varje träning, men jag orkar fortfarande trycka ifrån. Det har hjälpt massor. För mig känns det här upplägget helt perfekt.
"Alex" förklarar att han "inte precis käkar kyckling och sallad varje dag". Men stora skadeproblemen under 2012 har ändå fått honom att se över helheten kring sitt fotbollsliv. Kosten, sömnen och extraträningarna.
- Man ska inte säga att det inte räcker med träningen vi får i AIK, för det gör det. Men ju högre nivå man kommer upp till desto mer märker man att det går att lägga till grejer. Då känns det perfekt att köra med en skön snubbe som Nebez. Särskilt när han dessutom är så skicklig.
Hade du varit mindre redo för landslaget om du inte jobbat med honom?
- Jaja, absolut. Då hade jag nog knappt pallat. Jag är en sådan som behöver bli lite pushad, och Nebez är grym på att motivera. Man viker inte ner sig med honom, som man kanske gör om man tränar själv. Dessutom är det väldigt kul att komma hit, vi är ett bra gäng med mycket humor. Jag skulle inte kunna hitta något liknande, säger Milosevic.
En stund senare lämnar AIK-trion sportanläggningen. Framåthukade pulsar de fram över den vindpinade parkeringen vid huvudingången . Coach Nebez betraktar dem under tystnad. Han ler. Ute i kylan igen, men kanske lite mer rustade än förut. Starkare, snabbuthålligare.
FOTNOT: Reportaget är från januari 2013 och återpubliceras i samband med U21-EM-framgångarna för många av Nebez Kurbans adepter.
I spelaren ovan kan du se ett TV-inslag med Nebez Kurban från tidigare i år.