Woodwards lugnande ord - efter snack om ”Superliga”
Tidigare i höstas pryddes förstasidorna med att Liverpool och Manchester United frontade England i satsningen på en global superliga. Det var osäkert exakt hur det skulle gå till och vad det skulle innebära. Men man kunde tidigt slå fast att det inhemska ligaspelet i några av Europas största ligor skulle bli lidande.
På många sätt kändes det inte fullt onaturligt att det var just Ed Woodward, Man Uniteds vd, som uppfattades som en drivande faktor. Han sitter nämligen också i styrelsen för en betydande intresseorganisation för klubbarna i Europa.
Det var nog därför som många drog en lättnandes suck efter att ha tagit del av hans resonemang på en supporterträff, som publicerades i textform denna vecka.
Woodward menade nämligen att United inte alls var intresserade att bryta sig loss. Att förslag och ändringar efter att Champions Leagues nuvarande format löper ut måste ta hänsyn till ligorna. Han talade om värdet av Premier League, värdet att skydda den.
Bielsa tar med sig Fair Play-pris och Bamford till London
Mer än 16 år har gått sedan Chelsea och Leeds senast ställdes mot varandra i ligaspelet. Mycket har hänt sedan dess - ungefär samtidigt som Leeds flyttades ner tog sig Chelsea via en olje- och gasledning till toppen av den engelska och europeiska fotbollen.
På lördag är det dags igen.
Det kan då vara värt att påminna sig om historien bakom rivalmötet, om uppmärksammade ”Spygate”, och att Patrick Bamford får återvända till den plats som en gång var hans hem.
Det började redan på 1960-talet, och präglades av en sportslig rivalitet med en touch av huliganism och två vitt skilda sätt att se på världen. Det hårt jobbande Leeds från norra England mot den mer förnäma tillvaron längs Fulham Road i London.
Sedan dess har något av en personlig rivalitet utvecklat sig mellan Marcelo Bielsa och Frank Lampard. Det uppdagades i samband med en match mellan Leeds och Derby County, då Bielsa blev påkommen med att ha skickat en anställd för att spionera på Lampards Derby.
Bielsa bötfälldes men vägrade att be om ursäkt. I lagens möten sedan dess har ”Stop crying, Frank Lampard” hörts från läktarplats. Det hade också något att Lampard reagerade på att Bielsa tilldelades Fifas ”Fair Play”-pris förra året. Han menade att det var ”ironiskt”.
Till dynamiken bör vi också addera att Bamford nu äntligen är tillbaka på Stamford Bridge. Man trodde länge att han skulle bli nästa storspelare i Chelsea. Så blev inte fallet. Nu är han tillbaka igen. Kanske inte riktigt det som spåddes, men inte heller långt ifrån.
Mourinho med mind games inför NLD
Efter lång tid i sin grannes skugga, har Spurs både kämpat sig ikapp och tagit sig förbi i sportslig höjd under de senaste åren. Det har varit tydligt, om än maskerat av att Arsenal fortsatt rada upp inhemska cuptitlar. Men sällan har poängavståndet varit så stort så tidigt, som inför helgens stadsderby mellan Tottenham och Arsenal.
Spurs är ligaledare, och sitter på två av ligans bästa och mest formstarka spelare. Samtidigt verkar José Mourinhos mer behärskade och cyniska ådra gett resultat. Man är inte längre lika dominanta som under Mauricio Pochettino, med desto mer svårslagna.
Vid vinst tar man sig upp på 24 poäng, jämfört med Arsenals 13. Det är en ypperlig möjlighet för Mourinhos gäng. Men det märks också på klubben att man känner sig bekväm i situationen - att man trivs i att för ovanlighetens skull vara storfavoriter.
Det märktes på Mourinho på veckans presskonferens. Trots att Harry Kane missade både träning och match i med en skadekänning, menade Mourinho att han visst trodde att 27-åringen skulle finnas med mot Arsenal. Här hade han en möjlighet att tona ned förväntningarna och mörka att Kane faktiskt verkar återställd.
Portugisen valde senare att hylla Mikel Arteta. Det gjorde även Eric Dier. Engelsmannen menade att Arteta var den mest intressanta unga tränaren i Europa, att det snart skulle vända för klubben under Arteta.
Veckans presskonferenser förstärkte bilden av att Spurs inte längre är en uppstickare. Man tvivlar inte längre på sin egen nivå och konkurrenskraft. Man behöver inte längre ta några tidiga segrar i uppbyggnaden till matchen för att hålla jämna steg på planen.
Debatt om huvudskador och extrabyten
Redan när debatten om huvudskador och extrabyten tog fart i England för ett par år sedan, kändes frågan självklar och bromsklossarna förlegade. Det pratades under fjolårshösten om att det skulle bli verklighet till denna säsong.
Men icke.
Istället har fler spelare utsatts för onödiga risker, debatten tagit ännu en vändning. Studier om den faktiska kopplingen mellan huvudskador och demens fastslagits.
Det var i söndags som David Luiz och Raul Jimenez skallade ihop. Medan den senare låg orörlig på planen innan han bars ut på bår med syrgas, spelade Luiz vidare med nedblodad frisyr. Gång efter annan genomträngdes omplåstringen av mer blod.
Wolves hade inget annat val, men det kändes inte bättre för det. Arsenal beslutade efter en undersökning på planen att låta Luiz spela vidare. I halvtid byttes han ut, märkbart tagen av situationen.
Sedan dess har det i brittiska medier talats intensivt om att faktiskt införa extrabyten vid huvudskador. Det har också pratats om temporära byten för att spelaren verkligen ska kunna känna efter, och ge läkarna tid att göra en seriös examination.
The Guardian’s ”Football Weekly”, en av Storbritanniens största fotbollspoddar, tog upp ämnet och argumenterade för det i veckan. Efter det har samma tidning gått ut med att det nu finns planer på att introducera extrabytet redan i början av nästa år. Bra, så.
Flera talanger får fortsatt förtroende i LIV-WOL
Spelarskador är aldrig något att fira. Men visst är det intressant att följa unga, lovande spelare som får chansen i mer etablerade namns ställe?
Det kommer vi återigen att bli varse om när Wolves gästar Anfield i helgen.
Hos hemmalaget är det inte längre 33-årige Adrian som ersätter Alisson vid skada. Mot Ajax i CL var det istället Caoimhin Kelleher, 22, som fick chansen.
Och som han tog den.
Målvakten, som innan dess hade gjort blott tre framträdanden i ligacupen för ett drygt år sedan, storspelade i 1-0-segern. Men Kelleher är inte ensam. Vid hans sida kan Neco Williams, 19, ta plats. Eller blir det Rhys Williams, 19, denna gång? Kanske båda. Curtis Jones, 19, har imponerat och fått allt mer speltid på senare tid. Mot Ajax var han en av planens giganter. På bänken återfanns ytterligare tre 19-åringar.
Bortalaget kommer att få klara sig utan Raul Jimenez. Senast var det Fábio Silva, 18, som ersatte honom på topp. Blir det ytterligare några minuter för 18-åringen denna helg?