“Jag är hedrad och stolt över att få representera denna klubb, som både är stor och har en rik historia”. Så sa Nor Mustafa i en kommentar på West Hams hemsida i samband med att övergången till Londonklubben blev officiell den 24 juli i år.
I och med övergången lämnade Mustafa sin moderklubb Eskilstuna United. För anfallaren var det inget svårt beslut att ge sig av, inte minst med tanke på “The Hammers” goda bemötande från första stund.
- Min agent blev kontaktad efter mitt första landslagsläger förra sommaren. Efter en tid började förhandlingarna och de bjöd över mig till England. Där tittade vi på herrlagets match i vip-avdelningen tillsammans med klubbens ägare. De tog hand om mig och ville att jag skulle komma till West Ham redan i januari. Då det var mitt sista år på gymnasiet kom vi dock överens om att övergången skulle ske först efter att jag gått ut skolan, säger hon och fortsätter:
- Mycket här skiljer sig från vad jag var van vid i Sverige. Det är professionellt; anläggningarna, det organisatoriska. Allt är på en annan nivå, något jag inte sett förut.
Hur reagerade du på West Hams intresse?
- Jag blev glad och stolt över att en så stor klubb ville ha mig. Det fanns intresse från andra klubbar i Sverige och runt om i Europa. Vissa andra lag i den här ligan hörde också av sig, men West Ham kändes som ett perfekt steg. Vår tränare (Matt Beard) har hjälpt många unga spelare att utvecklas och bli stjärnor, vilket är mitt mål. Med hans hjälp kan det bli verklighet.
Du vill inte nämna vilka andra klubbar det rörde sig om?
- Jag vet inte om jag får säga det, haha. Men det var ett rätt enkelt val ändå, även om andra alternativ också lockade.
Efter en inledande tid i karantän, till följd av covid-19, började Nor Mustafa träna tillsammans med sina lagkamrater. Inte särskilt långt därefter kickade den engelska ligan igång och så här långt har svenskan fått tämligen gott om speltid.
I Women's Super League-premiären mot Tottenham blev det ett tio minuter långt inhopp. Sedan dess har Mustafa bytts in i matcherna mot Reading och Everton.
- Jag trivs jättebra, det är en väldigt familjär miljö. Även om det har gått lite trögt nu i början vet vi alla vad vi är kapabla till. Vi har vår plan och alla står bakom varandra, menar hon.
Hade du förväntat dig den speltid du har fått?
- Det skulle jag väl säga. Det är en bra liga med bra spelare, men inför flytten kändes det som att jag skulle klara av att ta det här steget och jag tycker att det har gått bra på träningarna. Jag förväntade mig dock kanske inte så här pass mycket speltid i början av säsongen, men fortsätter jag att göra min grej tror jag inte en startplats är så långt borta.
- Det känns som att det är mycket högre krav här. Du måste vara på topp hela tiden, det funkar inte att gå runt och lattja. Du är här för att prestera och göra din uppgift. Gör du inte det får det konsekvenser.
Det finns en del storspelare. Hur är det?
- Det är kul att vara på samma plan som spelarna jag har sett under min uppväxt. Men jag tittar mest på de som vilka som helst, de är också vanliga människor i slutet av dagen.
Du blir inte starstruck?
- Nej, det skulle jag inte säga.
I en intervju med The Guardian har 18-åringen berättat om sitt brinnande intresse för fotbollen. “Om jag gick för att köpa mjölk hade jag med mig en boll”, går bland annat att läsa. Nor Mustafa tittar tillbaka på sin uppväxt i Eskilstuna.
- Som ung lirade jag med grabbarna på gården, jag var den enda tjejen. Man hörde mycket: “Du är tjej, du borde inte spela.” Även om jag snurrade upp dem på planen så fortsatte de med det snacket. Det var många som inte trodde på mig, men det har bara givit mig mer motivation att motbevisa just dem.
Du har nämnt att ditt utseende och din härkomst har påverkat dig. Vill du berätta om det?
- Jag har mörkt hår och bruna ögon, det kändes inte som att jag fick samma förutsättningar som de andra. Trots att jag var tillräckligt bra spelade andra mer än mig, men det fick mig bara att vilja ännu mer, även om jag behövde jobba hårdare. I slutet av dagen är jag bara glad över det.
Hur kunde det du säger ta sig uttryck?
- Det finns många exempel. Om jag var tillräckligt bra och gjorde fem mål och inte fick spela nästa match kunde jag känna: “Vad är det för fel på mig?” Hade jag presterat dåligt hade jag absolut förstått en petning. Om du tittar på Zlatan Ibrahimovic har han inte heller haft det enkelt. Det finns många med utländsk bakgrund som inte har fått samma förutsättningar som majoriteten. Vem jag är och vart jag kommer ifrån har påverkat mina förutsättningar, men det har inte stoppat mig på något sätt.
- En annan gång var det en somalisk flicka med sjal som frågade sin tränare när nästa träning var, men tränaren ville inte berätta det för henne. Känslan var att hon behandlades så på grund av hur hon såg ut.
Mustafa, som är född och uppvuxen i Sverige med kurdiska föräldrar, berättar om hur människor i hennes närhet har sett på hennes val av yrke:
- I den kulturen jag kommer ifrån är det inte så vanligt att kvinnor spelar fotboll, så det fanns vissa i släkten och i familjen som tänkte: “Varför spelar du fotboll? Plugga istället.” De sa att jag borde fokusera på annat som faller mer in i normen. Min kärlek till fotbollen är så stor att jag inte brydde mig så mycket om det. De som var kritiska tidigare menar nu, när det går bra, att de har stöttat mig hela tiden. Det var inte många som trodde på mig så jag fick tro på mig själv.
Under intervjuns gång tar den svenska u-landslagsstjärnan en kort paus. Anledningen? Hon samlar sig för att vittna ytterligare om hur hon tvingats utstå den rasism som finns i fotbolls-Sverige.
- Efter att en match mot Piteå tagit slut gick jag mot omklädningsrummet. Då var det en supporter som sa: “Jävla svartskalle, åk hem till ditt land.”
Vad tänker du om det?
- Det är inte rätt, det borde inte vara så. Man blir ju inte glad. Man undrar vad man har gjort för att bli kallad något sådant. Att det är det första man får höra efter att ha gjort en bra match känns inte bra. Något sådant ska inte få ske inom fotbollen, det är oacceptabelt. Jag var ju ung, bara 16 år.
- Om något sådant hade hänt någon av mina vänner hade jag försvarat den som blivit utsatt. Men när det drabbade mig blev jag lite ensam.
Nor Mustafa betonar att hon försökt lägga händelser som den i samband med Piteå-matchen bakom sig, för att istället blicka framåt. Framåt mot nya mål.
- Min dröm är att bli en av världens bästa damspelare. Jag vill representera Sveriges landslag, det är ett mål. Unga tjejer ska veta vem Nor är, speciellt de som har känt på samma sätt som jag har gjort. Kan jag kan de också.