Colin Rösler blev ett av två sommarförvärv hos Malmö FF, efter flytten från Mjällby söderut längs E22:an. Den 24-årige mittbacken har inlett i alla allsvenska matcher förutom en, då han var sjuk, och i den senaste Europamatchen mot Sparta Prag fick Rösler också starta.
- Jag tycker att det varit bra. Jag har kommit in i det snabbt och fått mycket speltid, som man vill ha. Det känns bra att få det direkt, det blir lite lättare att komma in i gruppen och bli van med spelsättet, säger han till Fotbollskanalen.
Hur känns det spelmässigt? Är du nöjd med det som du har presterat?
- Ja, jag tycker att det varit en solid start. Defensivt så har det varit bra i matcherna som jag varit involverad i. Det har inte varit många mål eller chanser som vi släppt till. Det är så klart hela laget som gör det, men huvudfokus i varje match är så klart försvarsspelet.
- Jag gillar att försvara målet och hålla nollan så ofta som jag kan. Jag har spelat på lite olika roller i backlinjen men jag tycker att det gått bra, även om det finns saker att vänja sig vid i ett nytt lag.
Vid det här laget är hans historia välkänd. Röslers pappa Uwe - som tränar danska AGF numera - ledde MFF mellan 2018-2019. Den 55-årige tysken har också tränat norska Lillestrøm, som sonen lämnade för Mjällby förra vintern.
Men allra populärast var Uwe Rösler kanske i Manchester City, dit han värvades från tyska Nürnberg våren 1994. Anfallaren stannade i mer än fyra år, gjorde 64 mål och blev en publikfavorit på gamla Maine Road.
Colin föddes i Berlin år 2000 när pappan fick Tennis Borussia Berlin som klubbadress, och flyttade i tvåårsåldern till Norge sedan Uwe bytt till Lillestrøm. Men när Uwe var mellan jobb så vände familjen tillbaka till Manchester.
Colin förklarar att Man City blev det speciella laget för Uwe. Klubben som han fick ett särskilt band till. Sonen döptes efter City-legendaren Colin Bell, och Colin Rösler inledde i Man Citys ungdomsverksamhet som tioåring.
- Jag har följt efter min far lite. Jag vet inte varför det blivit så, men nu har jag spelat i tre klubbar som han varit involverad i. Men jag har alltid sagt att jag kommer in som Colin Rösler och inte Uwe Rösler, och ska skapa mitt eget namn. Jag har inte så mycket fokus på det men jag vet att andra kanske har, säger Rösler och fortsätter:
- Jag tror att det hjälper lite att vi spelar på olika positioner. Jag har alltid haft fokus på att skapa mitt eget namn. Vi är två ganska lika personer men också olika på något sätt. Men jag är tacksam för allt det som han har hjälpt mig med, vilket han fortfarande gör. Vi pratar varje dag om allt möjligt. Det kan sätta lite mer press än vad folk tror, men för min del så tycker jag bara att det är positivt och har hjälpt mig mycket.
Rösler blev kvar i City i nästan tio år. Han nådde aldrig ett A-lagskontrakt, utan skrev på för nederländska NAC Breda sommaren 2019. Rösler beskriver att tiden i City gick upp och ner.
- Det fanns tuffa perioder och så fanns det perioder då allt var jättebra. Det är det generellt överallt i livet också. Så var det i Mjällby för mig och så kommer det vara här med - överallt. Det handlar om hur länge man stannar i de tuffa perioderna och klarar att ta sig upp igen, säger han och fortsätter:
- Men de hade en jättebra stab kring spelarna som kunde hjälpa till, och sedan har jag en fantastisk familj som hjälper till både på och utanför planen. Kollar man tillbaka så är det inte många tuffa perioder som jag minns. Jag har bara jättebra minnen från min tid i Manchester och i Citys akademi.
Totalt blev det 27 matcher för U18-laget och 21 stycken för U23-laget, som spelar i Premier Leagues reservserie. Konkurrensen var den tuffast möjliga.
Rösler har bland annat spelat med Jeremie Frimpong (Bayer Leverkusen), Felix Nmecha (Borussia Dortmund), Brahim Díaz (Real Madrid), Jadeon Sancho (Chelsea) och Eric García (Barcelona).
Men det dröjde till 16-årsåldern, under övergångstiden mellan U16- och U18-laget, innan Rösler förstod hur knivskarp konkurrensen egentligen var. Dessförinnan hade han fått problem som 13-åring och var skadad i mer eller mindre ett år.
Återkomsten efter den perioden beskriver han som den tuffaste i City. Rösler började gå till en idrottspsykolog, och i dag är han glad över att han inte fick allt gratis under ungdomsåren.
- Jag märkte det själv, att jag behövde lite extra hjälp, och det tror jag att de runt om mig märkte också. Det var ett av de kanske bästa besluten som jag och min familj tog tillsammans. Det hjälpte mig och det hjälper mig fortfarande, säger han och fortsätter:
- Jag tror att många har svårt att inse, när man är så ung, att man kanske behöver lite hjälp. Det kan vara lite svagt, kanske man kan säga, men för min del så tycker jag att det är mycket mer starkt att klara att inse det, att man behöver lite hjälp mentalt för att bli en bättre fotbollsspelare.
Skulle du rekommendera det till andra? I den åldern, tänker jag framförallt.
- Ja... Jag har alltid tagit fotbollen väldigt seriöst, sedan 5-6-årsåldern. Du kan fråga min mamma och pappa, jag skulle vinna i allt som vi gjorde. Jag skulle bli fotbollsspelare oavsett, det målet har jag haft så länge jag kan minnas. Men jag tror också att jag var i en annan situation än vad andra 13-åringar kanske var, som de här i Skandinavien.
- I City var folk redan sajnade för miljontals kronor som 13-åringar, så det var en annorlunda situation. Varje år så blev man antigen utslängd ur akademin eller fick ett nytt kontrakt. På ett sätt är det nästan som vuxenfotboll, fast man är så ung. Men jag ser inget negativt med att göra det (ta hjälp). Jag tycker bara att man kan få något positivt utav det, men alla är så klart olika.
Bäst i laget var Phil Foden, Man City-esset som förra säsongen röstades fram till Premier Leagues bästa spelare av spelarfacket PFA. Rösler och Foden gick i samma skola och spelade tillsammans fram till U18-laget, innan Foden helt sonika flyttades upp till seniorerna.
- Han var på en annan nivå. Han var minst av alla, inte bra fysiskt, men det gick inte att ta bollen från honom, säger Rösler.
Alla i den extremt talangfulla kullen nådde förstås inte eliten. Rösler fick ta omvägen via Nederländerna, Eliteserien och allsvenskan, men nu är han nära karriärens första titel. Därtill kan ha få debutera i Europa League i kväll, när Malmö tar emot Rangers i den första omgången.
Vad gjorde att Rösler lyckades nå denna nivå?
- Mitt driv, och mitt fokus i allt jag gör, både på och utanför planen. Jag har aldrig känt mig som den mest naturliga fotbollsspelaren, men jag har jobbat hårdare än de flesta. Jag har alltid haft ett fokus på att jobba hårdast och tagit det väldigt seriöst, men också haft extremt roligt med allt jag gör. Jag gillar att träna och ha fokus på saker utanför planen och allt sådant. Men jag har kanske gjort det lilla extra, som jag tycker är väldigt viktigt, och det gör en stor skillnad.
Var kommer det drivet från, tror du?
- Från min familj tror jag. Alla i min familj har det drivet. Min far har gått igenom mycket (Uwe Rösler drabbades av cancer när Colin var tre år) som han behövt fajtas igenom. Min mor har stått i och kommit igenom, likadant med min bror.
- Han är ingen fotbollsspelare utan i en annan värld med mycket AI, datorer och allt sådant. Flyttade själv till New York när han var 18, hamnade med de smartaste i världen på den platsen och behövde fajtas och visa varför han är bäst där. Jag tror att alla i familjen har det och vi tycker att det väldigt viktigt att jobba hårt och inte ge upp.
Rösler är halvnorsk, halvtysk - och stolt över båda hans ursprung. Han gjorde några pojklandskamper för England innan han valde Norge. Flickvännen är från Sverige och Rösler pratar så bra svenska att de norska inslagen knappt märks.
Men denna splittring bland nationaliteter är inget som han reflekterat så mycket kring.
Vad är hem för dig?
- Det här är svaret som folk inte förväntar sig höra. Men det är Mallorca. Vi har vårt familjehus där, det är där vi alla träffas och firar jul till exempel.
Med sin pappa pratar Rösler dock engelska. På något sätt självklart, det med.