Det tog några månader – men nu är Rakip ett startalternativ
Vinner man med.... hur många mål det nu blev i dag... så ska man akta sig för att dra någon stor positiv slutsats.
Däremot har det under de senaste veckorna varit en känsla av att Erdal Rakip snart är på den nivån som han var när han lämnade 2017. Det blev i det stora hela ett förlorat år för Rakip i Benfica och Crystal Palace, så det krävdes tid att komma in i det igen.
Han var inblandad i det mesta i dag, får beröm av Uwe Rösler lite här och var, och hans speltid prioriteras. Han startade i dag, samtidigt som Romain Gall inte ens satt på bänken. Om det här rullar på så lär Rakip få minst lika många minuter som Gall fick förra hösten, trots ännu hårdare mittfältskonkurrens nu. Ökar Rakip ännu lite mer så är han dessutom ett alternativ att starta även de största matcherna.
Den stora frågan är väl snarare vad det här innebär för Gall.
Bra av MFF
Dominansen var så stor att Johan Dahlin, under delar av matchen, hade två tredjedelar av planen helt för sig själv. Dahlin hade kunnat ta med sig något litet att läsa, någon Fröling-diktsamling eller så, och det hade nog knappt märkts av. Avslutsstatistiken 29-2 känns fel att skriva ner, för den känns för snäll mot Ballymena United sett hur det ser ut.
MFF var aggressiva, låg rätt, bestämde sig för att vinna boll direkt varje gång, och de flesta löpningar hade ett syfte. MFF gjorde allt de skulle, de gjorde det bra, och de gjorde det proffsigt.
Men...
Hur dåliga var laget från Färöarna?
Ballymena United slog ut ett lag från Färöarna för att komma hit, men det var svårt att ens se något pyttelitet hot hos dem i dag.
De spelade varken hårt eller fult (eller – de spelade fult sista tio, när det redan var 7-0). De hade en anfallare som var ett huvud längre än MFF:s mittbackar, men han förlorade varenda duell. De kunde inte slå tre passningar i rad. De gjorde flera nonchalanta aktioner på egen planhalva. Identitetslösa och svaga.
Rosenberg-Molins
Uwe Rösler har flera gånger pekat på att han helst vill ha en mer djupledsgående spelare i anfallet. Jag har därför några gånger funderat hur bra Markus Rosenberg och Guillermo Molins verkligen skulle passa i ett så pressfokuserat lag.
Det fungerade dock bra mot Helsingborg, och det fungerade bra i dag. Molins stora hopp till att få fler minuter är väl just att det verkligen ska fungera ihop med Rosenberg. Frågan är ju inte kring samarbetet mellan de två, utan snarare om MFF behöver något mer springande alternativ.
Hur ser det ut på Nordirland?
Det är nästan mer intressant nu att se hur Rösler kommer ställa upp laget på Nordirland. Att spelare på gränsen till startelvan får starta känns givet, men nu har han sin bästa chans i MFF-tränarkarriären till att ge speltid till unga spelare. Debut för en Tim Prica? En Laorent Shabani? En Amel Mujanic? Det kan säkert bli några nyttiga minuter för att lite lätt dämpa diskussionen om bristen på speltid till unga spelare.