I dag föddes en ny stjärna i Malmö FF – Andreas Vindheim
Han har haft sina motgångar. Första åren var Anton Tinnerholm för bra för att bänka, och Vindheim fick bara chanser här och var. Ibland känns det dock som att Vindheim springer så snabbt och så mycket att hans kropp inte orkar med, och därför faller sönder lite då och då. Så fort man pratar fystester och mätvärden i MFF så är Vindheim alltid en av spelarna som nämns (han slog nyligen MFF-rekord för längst sträcka i en match).
Till detta har han en påhittighet och ett tillslag som bara de bästa yttrarna i allsvenskan kan trumfa. Alltid när jag har tittat på träningar så har jag slagits av att han ser alldeles för bra ut för att inte vara en dominant i allsvenskan. Det var dock symboliskt för hans tid i MFF att när Tinnerholm lämnade, då fick Vindheim en ny oturlig skada och missade hela vårsäsongen. Aldrig marginalerna med sig. Kapaciteten och talangen är där, men inte räckan med många matcher i rad.
När Uwe Rösler anställdes så satte han Eric Larsson från start i de viktiga matcherna. Det slogs om mot Midtjylland, då Vindheim självklart sprang så mycket att han fick kramp med en kvart kvar av matchen. Vindheim har dock oftast fortsatt i de viktiga matcherna, och i dag fick han sin karriärs viktigaste match hittills.
Ett inlägg rätt i mål och en fixad straff. Måhända att det handlade mycket om att ha marginalerna med sig, men Vindheims MFF-karriär har nästan alltid handlat om att ha marginaler emot sig.
MFF med en egen identitet
Jag ställde frågan innan matchen: hur mycket skulle Malmö FF våga vara det Malmö FF som de bygger för att vara i allsvenskan? Det där laget som är så intensiva när motståndarna har boll, som stänger motståndarnas anfall redan innan de har satt igång.
Jämfört med Genk var det här ett gigantiskt steg framåt. Besiktas var direkt värdelösa i bollinnehav långa stunder. Visst, det såg lite för improviserat ut i Besiktas ibland, men MFF gjorde det också riktigt svårt för det turkiska laget att ens ta sig ur sin egen tredjedel i framför allt första halvlek, och i andra halvlek hade Besiktas inget i forceringsväg.
Bachirou var det han som köptes för
Det är nog ingen i allsvenskan där epitetet ”internationell spelstil” passar bättre än Fouad Bachirou. Han kunde binda samman Östersund och förenkla för lagkamraterna i förra årets Europa League-gruppspel. I dag gjorde han samma sak för Malmö FF. Oavsett om det är en yta som måste täckas upp, eller en svår situation med bollen som ska lösas, så är han där och fixar det. Hade MFF haft ett par-tre sådana här spelare till så hade de kunnat vara riktigt farliga ute i Europa.
Besiktas en besvikelse
Loris Karius tappade sig, ytterbackarna var ingenting, Pepe tog ett onödigt gult kort, centralt mittfält bidrog inte med något i speluppbyggnaden, reserverna som fick chansen såg bara osynkade ut, det var inget super med superinhopparna, och längst fram såg Vagner Love varken snabb, smart, teknisk, stark, eller målfarlig ut.
Nästan inget såg ut att stämma, där flera av ovan nämnda punkter var framtvingade av MFF:s fina insats.
3-3-3-3
Inte bara var det här en seger som ger ett helt nytt utgångsläge inför avancemang. Ett antal tiotals mil norrut vann Sarpborg mot Genk, vilket gör att alla lagen i gruppen har tre poäng efter två omgångar. Förlust för MFF och Sarpsborg i dag och gruppen hade i värsta fall kunnat vara avgjord.