Nu måste nästa revolution i svensk fotboll komma – scoutingen
Den senaste tidens diskussioner och nyheter kring svensk fotboll har primärt handlat om det vi slarvigt kan kalla för introduktionen av ”den nya tränargenerationen”. De allsvenska klubbarna gör nu vettigare tränarval, men de har missat en lika viktig framgångsfaktor: spelarscoutingen.
Östersund har i flera års tid lagt ner arbetstimmarna som krävs för att ha en vettig scoutingverksamhet, samtidigt som klart större klubbar mest har lyssnat på agentrekommendationer eller värderat spelare i enstaka matcher.
Hade Östersund haft ett liknande arbetssätt hade de kanske legat kvar i division 1 eller superettan. Istället har många av dagens startspelare kommit från låga divisioner eftersom klubben har skaffat sig god och långsiktig koll där nere. De har kunnat urskilja vilka som var bra spelare i svåra miljöer. Några av dagens hjältar - Saman Ghoddos, Aly Keita, Curtis Edwards - är fina exempel på det arbete som Östersund ansåg sig ha råd att göra.
De allsvenska klubbarna motiverar nämligen ofta brist på scouting och scouter med att det är en ekonomisk fråga. De anser sig inte ha råd att lägga undan någon miljon om året för att kunna göra bättre spelarval. Motfrågorna borde bli många: hur många miljoner kostar det årligen att INTE ha en scout? Hur många miljoner läggs på spelare som inte tillför något? På spelare som är okej, men där kostnaderna ska garantera något bättre? På spelare som är bra, men inte passar in?
På senare år har vi sett många spelare byta de lägre divisionerna mot allsvenskan, och när de kommit upp har de gett allsvenskan kvalitet som många av de etablerade spelarna aldrig har gjort. Svensk fotboll har påbörjat ett tränarbyte. Det behövs nog att fler klubbar också satsar på scouting så att vi även kan få ett stort spelarbyte. Det är nästa stora steg för att få allsvenskan att växa.
Ghoddos kom in och vann
Nu försvårar vi inte:
Ghoddos gjorde två kvalitetsaktioner som gav två mål. Det är inte längre en fråga om Ghoddos kan göra matchavgörande aktioner på en högre nivå än allsvenskan (om det nu ens var en fråga). Frågan är hur ofta han kommer att göra dem i en större klubb i en större liga.
Inläggs- och kantfokuset
Enligt WhoScored var Östersund, inför matchen, det laget i Europa League som hade slagit minst antal inlägg den här hösten. Inget annat av de 48 lagen kom mer sällan runt på kanterna och ”matade in den”.
Mot Zorya pratades det om mer bredd på Östersunds kantspelare. Dessutom kom Gabriel Somi in som vänsterback istället för Dennis Widgren, ett byte som kändes mer kompatibelt för att ösa framåt och inläggsfokusera.
Efter en halvlek hade Östersund slagit fler inlägg än vad de hade gjort totalt i någon i av de fyra tidigare matcherna. Ett av de inläggen gav 1-0.
Svårdefinierad Gero
För runt tio års sedan röjde Fausto Rossini i diverse Serie A-anfall. Hans snitt var ungefär två-tre mål per säsong, men han grep sig kvar för att det alltid fanns någon rätt bra klubb som behövde hans nyttighet.
Alhaji Gero kan bli allsvenskans 2010-talsmotsvarighet. Han tillhör ett av svensk fotbolls mest kompetenta fotbollslag, men hamnade i år på två allsvenska mål (och än så länge två mål i EL). Jag kan inte förstå hur han inte kan göra fler mål, men jag gillar också spelare som parerar bort myten ”anfallare måste göra mål”.
Det känns som allt blir enklare för Östersund när Gero är på plan, vilket vi såg flera gånger idag. Samtidigt ska Östersund nu göra ett val: förlänga Geros utgående kontrakt, eller kolla om det går att uppgradera till något bättre.
Fina träningsveckor bakom segern?
Inför matchen pratades det om Östersunds väderfördel, men vägde det lika tungt som att Zorya fortfarande är kvar i ligasäsongen (och därmed har tempovana) och inte kom från drygt åtta månaders tävlingsfotboll (inte potentiellt slitna)?
För det blir lätt problematiskt att plötsligt förlänga en säsong på egen hand. Vi kan ta Malmö FF:s CL-säsonger som exempel. Visserligen mot klart bättre motstånd, men de lyckades inte med säsongsförlängningen utan deras CL-matcher i november och december blev sex matcher, sex förluster, och 0-25 i målskillnad.
Östersund hade planerat in någon träningsmatch, men hur förberedande det är går att ifrågasätta. För att verkligen lyckas känns en väl genomarbetad träningsmetodik som bästa förberedelse, vilket Östersund verkar ha haft.