Efterlängtad internationell återkomst för Blåränderna
Under början av 2000-talet var Djurgården allt som oftast ett topplag i allsvenskan och spelade i Europa så gott som varje år - men sedan 2008 har Djurgårdens supportrar får gå utan Europaspel. Då åkte man till slut ur kvalet till den turnering som då hette Uefa-cupen mot norska Rosenborg. I dag bröts den nästan tio år långa perioden då man klev in i Europa League-kvalets andra omgång, och det märktes att de blåränder som tagit sig till Tele2 Arena var taggade. Till slut skulle man också få jubla med kvitteringen på stopptid.
Gästerna nätade på enda målchansen
Jag räknade bara en målchans till Mariupol i den här matchen, och det var den hörna där mittbacken Sergiy Yavorskyy nickade in 1-0. I övrigt hade man knappt en halvchans trots att man bitvis hade mycket boll. Det syntes att ukrainarna var mycket nöjda med tanken på att vända hem med en seger - då Djurgården i ett sådant läge skulle ha varit piskat att vinna matchen nästa vecka. Man tog chanserna man fick att dra ner på tempot och låta klockan gå och högg inte alltid så hårt man kunnat i de kontringschanser som uppstod.
Trots sena kvitteringen kan Djurgårdarna inte vara nöjda
Någon minut efter matchslutet när jag nu sitter och plitar ner de här raderna rullar The Verves ”Bitter Sweet Symphony” i Tele2 Arenas högtalare. Det sammanfattar lite känslan Djurgården borde ha efter den här matchen. Sett till antalet målchanser borde man ha gjort fler mål och tidigare, och i och med att man i stort sett inte släpper till någonting bakåt är det givetvis surt att man släppte in ett mål på en fast situation, särskilt när insläppta mål på hemmaplan väger så tungt i dubbelmöten. Visst, nu fick man in en kvittering på stopptid och får med sig ett resultat som är bra mycket bättre än det 0-1 i baken hade varit - men man var dessutom nära ett segermål i matchens absolut sista sekunder genom en stolpträff av Aliou Badji. Nej, känslan är att det här är en match som Djurgården kunde och borde ha vunnit.
Hur bra är Mariupol?
Jag ska verkligen inte påstå att jag har sett mycket av Mariupol tidigare (noll, för att vara exakt), men det är ett lag som är hyggligt på att hantera bollen och hålla ett ganska högt tempo. Efter ledningsmålet i den första halvleken är det svårt att dra några större slutsatser, då man efter målet rätt tydligt gick för att stänga matchen och hålla tempot nere. På fasta situationer har man ett par riktigt långa pjäser som kan hota - och det var också så man gjorde sitt mål. I övrigt lät man Djurgården komma runt väldigt mycket på kanterna, vilket kanske var medvetet? Till slut var det dock ett inlägg som gav Dif 1-1. Det ska bli spännande att se hur ett sådant här lag agerar på hemmaplan (även om ”hemma” i det här fallet blir Odessa, 62 mil från Mariupol).
Hur ser Djurgårdens chanser till avancemang ut?
1-1 är givetvis inget bra resultat att få med sig för ett hemmamöte, då man nu måste göra mål på bortaplan. Dessutom är det svårt att sia om hur ett sådant här lag kommer agera när man inte spelar borta. Men sett till hur matchen i kväll såg ut känns avancemangschanserna ändå skapliga. Det som talar för Djurgården var att man skapade chanser till att göra bra många fler mål än vad man till slut gjorde, och att man såg väldigt ramstarka ut bakåt. Därtill kan man se det som att returen spelas på neutral plan, då det blir Odessa i stället för Mariupol. Det känns vidöppet, men kanske med liten fördel Mariupol med resultatet. Spännande lär det i alla fall bli.