Deltagandet i Europa League skulle bli en fest för staden, laget och dess supportrar. Men med ett krig rasande inte långt från bakgården har Dnipropetrovsk tvingats lämna sin hemmaarena. Eftersom ukrainska separatister med ryskt stöd försöker att bryta loss den östra delen av landet har det europeiska fotbollsförbundet (Uefa) ansett det vara för farligt att spela fotboll i staden. I stället har laget fått resa 50 mil till huvudstaden Kiev och spela avgörande matcher inför glest besatta läktare.
- Vi har bitit ihop, kämpat vidare och till slut blev folk intresserade. Mot Napoli (det andra mötet i semifinalen) var det fullsatt, säger lagets ukrainske landslagsback Artem Fedetskij enligt Reuters.
Vill sprida glädje
En seger i onsdagens final i Warszawa skulle kunna sprida välbehövlig glädje i det krigshärjade landet.
- Hela Ukraina kommer att vara med oss. Vi kommer att spela för dem, säger tränaren Myron Markevytj.
Sällan har väl förutsättningarna mellan två finallag i en europeisk fotbollsturnering skiljt sig så åt. Medan det råder oro i Dnipropetrovsk är läget rofyllt i Sevilla. Den enda källan till missnöje i den sydspanska staden har i stället varit storlagen Barcelonas och Real Madrids överlägsenhet i ligaspelet. Finales ses an med en icke föraktlig del segerviss tillförsikt. Som sig bör, då Sevilla anländer till den polska huvudstaden som regerande mästare.
På rekordjakt
Vinner Sevilla onsdagens match innebär det att laget tar hem sin fjärde titel på nio år i Europa League, turneringen som tidigare hette Uefacupen men som bytte namn och form inför säsongen 2009—2010. Inget annat lag har så många segrar i den anrika turneringen.
Om det ska lyckas måste det offensivt inriktade laget, femma i spanska ligan den gångna säsongen, få hål på försvarsstarka Dnipropetrovsk, ett lag vars sammanhållning har stärkts av oroligheterna i landet — och av den långa vägen till finalen.
- Eftersom läget är svårt just nu har vi förstått att vi måste sträva efter att göra bättre ifrån oss, så att människor i Europa förstår att även om det är jobbigt så lever fotbollen i Ukraina, säger Myron Markevytj.