- Det är inte katastrof att förlora borta mot Österrike.
- Vi kan fortfarande nå VM.
- Matchen var Sveriges bästa i detta VM-kval.
Jag är väldigt glad att jag, efter att bevittnat Bosniens överkörning av Lettland, lyckades hitta en sportbar i Riga och såg Österrike-Sverige. Hade jag inte sett matchen med egna ögon utan bara litat på twitterflödet och medierapporteringen skulle jag förmodligen tro att Sverige var fullständigt uselt.
I den matchen jag såg var Sverige det något bättre laget, men föll på grund av två försvarsmisstag och dålig effektivitet. Den matchen jag såg var spelmässigt Sveriges bästa i VM-kvalet hittills, med undantag för den sjuka andra halvleken i Berlin. Spelmässigt var vi inte på samma nivå mot varken Kazakstan, Färöarna eller Irland. För att inte tala om de första 45 minuterna mot Tyskland.
Visst, det handlar ju om resultat. Men jag tycker ändå att det måste finnas lite mer balans i rapporteringen. Sverige har fortfarande allt i egna händer och är ett bättre lag än både Österrike och Irland.
Det riktigt stora testet – det kommer i playoffen.
***
Men det är inte bara vi i media som överdramatiserar, även landslaget verkar vara i obalans efter förlusten. De senaste dagarna har landslagsledningen skickat oroväckande signaler rörande sin (nya?) mediestrategi.
- Efter matchen i Wien skickades ingen av de svenska spelarna till TV4:s studio, trots att det fanns en överenskommelse om det. Vi ligger i direktsändning inför miljonpublik och måste kunna lita på att överenskommelser följs, oavsett matchens resultat. Oproffsigt.
- Dagen efter förlusten ställdes samtliga spelarintervjuer in för alla medier. Då hette det att man ville ge alla chansen att ställa sina frågor till förbundskaptenen Erik Hamrén i stället.
- I går informerades journalisterna om att Rasmus Elm “kommer att lämna intervjuer” om någon ställer en fråga om hans magsjuka. En fråga som egentligen bör ställas, eftersom det är match i morgon och folk har ju rätt att få senaste nytt kring Elms medverkan i den.
- Och sent i går kväll nåddes jag av info att den exklusiva intervjun som det sändande tv-bolaget har rätt till inför varje match inte kommer att ske.
Jag förstår så klart att landslaget är pressat och att spelarna och ledarna är besvikna. Jag kan till och med hålla med om att de har fått oförtjänt mycket stryk i medier efter förlusten i Wien.
Men de senaste dagarna ger mig tråkiga, Lagerbäckska, vibbar.
***
Riga var vackert. Fem plus!
***
Naturligtvis hittade Sportbladet en TV4-vinkel även i fredags. Den här gången var det huvudkamerapositionen som “fick tittarna att rasa”. Huvudkameran var för lågt placerad, till skillnad från matchen mot Argentina då den var för högt uppe.
Reportern Emil Karlsson hörde av sig via sms och påstod att huvudkamerapositionen var “typ det enda folk skriver om på twitter”. Jag blev nyfiken på denna twitterstorm om undrade hur många av våra uppskattningsvis 2 miljoner tittare som twittrat om denna världsnyhet. Jag bad reportern räkna antalet tweets och återkomma. Var det fem inlägg? Tio? Femtio?
Tror ni att jag fick något konkret svar?
Hur som helst, det blev ju en artikel ändå. Så klart. Sportbladet.se fick några extra klick och sportjournalistiken ett nytt bevis på att det går att skapa nyheter från ingenting. Om man vill.
Den stora frågan är vad Lars M tyckte om kamerapositionen?
***
Fotbollskanalens Axel Pershagen fick till en bra beskrivning av målvaktskarusellen på sin twitter:
“2:a mv skadad, 3:an tackar nej, 4:an kallas in, 1:an avstängd, 5:an kallas in, 4:an skadad, 3:an ändrar sig o kommer tillbaka, 6:an kallas in.”