Ett av syften med den här bloggen är att försöka ge tittarna en bild av hur tv-produktioner fungerar bakom kulisserna. Därför väljer jag, i samråd med kommentatorn Robert Perlskog, att publicera ett internt mejl om kommentatorernas arbetssituation i samband med söndagens match i Ligue 1, Marseille-PSG.
Först vill jag förtydliga att det är få förunnat att kommentera stora matcher i svensk tv. Det är ett drömjobb som många skulle vilja ha. Vill även poängtera att Robban är väldigt professionell och har aldrig vältrat över sina arbetsförhållanden på tittarna. Mejlet var för internt bruk och för att få till en förändring och förhoppningsvis bättre arbetsförhållanden för våra kommentarer på plats i Frankrike framöver.
Jag vill dela med mig innehållet enbart för att ge er en intressant bakom kulisserna-story om hur en arbetsdag för en fotbollskommentator kan se ut.
***
Vi gjorde en rek-promenad Backe och jag, för att kolla in Stade Velodrome. Arenan byggs om och det var rörigare än runt Friends. Vi blev stoppade (redan lunchtid) av en man med schäferhund som sa “securité” och visade att vi skulle gå runt till andra sidan Arenan. En dryg halvtimmes promenad.
Det pågick för säkerhets skull också en storslagen utställning på mässområdet i byggröran med tillhörande biljettkrav, vilket gjorde närmande till stadion hart när omöjligt.
Till slut efter ytterligare en kvarts promenerande hittade vi en man vid en avspärrning, som hävdade att “jo, här kan man gå in efter kl 17 mot pressentrén, om man har presskort (Backe saknar).
Nu är klockan närmare sju på kvällen. Kravallpolis i bepansrade bussar far runt med blåljus, tiotusentals supportrar barrikaderar gatorna vi vandrade tidigare. Jag har under eftermiddagen ringt vår “kontaktman” från C+, som inte talar ett ord engelska och sällan har telefonen påslagen. Svarar dock i obevakat ögonblick, överräcker luren till kollega som försäkrar “inga problem, era ackrediteringar ligger klara i mediaingången”.
Ett av problemen är att det inte finns någon mediaingång, och heller inga ackrediteringar.
När vi stångat oss fram genom dom ölhävande fansen till mannen vi avspärrningen(ca 500 m från stadion), säger han “press? nej det är inte här, det är där borta någonstans” och pekar i fjärran. Vi börjar bli svettiga i våra Tv-kostymer, och jag säger till Backe: “Kom gå bara, bara gå på”.
Vakten gastar men vi kommer strax till ny avspärrning. Jag visar mitt gamla SKS-kort, Hasse har fått låna mitt nya. Funkar fint. Ännu en avspärrning (nu gäller det). Jag ler “Media?”. Hon pekar bort mot vad som ser ut som en VIP-ingång mitt på läktaren. Väl där tittar man förvånat på oss och pekar bort mot en gallergrind. Mannen där släpper in oss efter presskort och fråga om media och ackreditering.
Vi tar anvisad trappa, 252 trappsteg. Fel, publikläktare. Ner igen. Ny vakt visar “ah media, den trappan” 252 trappsteg senare, “ja här är pressläktaren, men Tv är på andra sidan, och var är era ackrediteringar? Ner igen, möter journalist med ackreditering om halsen. “Den här får ni vid VIP-entrén”.
Går nu förbi värdinnorna med bestämda steg. Tre kostymklädda biffar med hörsnäckor kastar sej nu över mej och med rätt bryska medel lyfts jag ut från VIP-entrén. Väl utanför ringer jag vår “kontaktman”, telefonsvar. Ännu en säkerhetsvakt har oss nu under uppsikt och föreslår att vi ska ta vägen in bakom några containers.
En timme har gått, det ösregnar nu. Spelarbussar och motorcykelpoliser gör nu passering av anvisad väg omöjlig. Vi väntar. Det regnar. Vi hittar en barack, det står faktiskt ackreditering utanför. Tre gamla män sitter där inne. Dom vill ha våra namn och konstaterar efter tio minuter att vi inte är ackrediterade. “Ge oss bara varsin bricka, vilken som helst” “No monsieur”. Det kan finnas ett ställe till, säger dom men vägrar visa vägen. “Ni är ju tre stycken, och ingen journalist väntar ju?”, “Vi kan inte(vill inte)lämna”.
Vi börjar kuta runt i området, på jakt efter C+ bussen. Polisen tittar misstroget på oss. Då står han plötsligt där, vår “kontakt”. Har ett gäng ospecificerade ackrediteringar om halsen. “vet inte var era är, men ta dessa istället”. Visar oss vägen till kommentatorspositionen, som är på en byggnadsställning. “Var finns närmaste toalett?” “Ingen aning” “Pressrum? kan man få tag i kaffe?” “????”
Ljudet kopplat och klart, matchen går äntligen igång, laguppställning och fakta smetas ut på blött papper. Backe är klockren. Trasslig match, men känns som vi är rätt på det. Lättare ta sej ut. Hittar nattöppet, får varsin pastagratäng och en öl. Pustar ut.
Inget internet på stadion men nu ser vi att det varit uppror på Twitter. Ljudet har legat osynk i minst en kvart och folk är arga på oss!
Kryper ihop i fosterställning på hotellsängen. Rätt slut. Klockan blir framåt tre på natten. Adrenalinnivån sjunker sakta. Snart ringer klockan. Flyget väntar.
rob