Under landslagsuppehållet ådrog sig en av världens bästa målvakter, Christiane Endler, en knäskada. Lyon-målvakten tvingades till operation och väntas vara borta till och med maj.
Det öppnade upp för att Emma Holmgren som sedan tidigare varit klubben enda alternativ som andramålvakt. Men så blev det inte – in i truppen klev franska målvakten Sarah Bouhaddi och Holmgren har inte fått lika mycket speltid som hon hoppats på.
- Jag fick förklaringen att man ville ha en målvakt som pratar franska för att det ger en trygghet till spelarna. Det är klart att man blir besviken för att man inte får förtroendet, säger Holmgren till Fotbollskanalen.
Hur kändes det att få den förklaringen?
- Man hoppas ju och nästan förväntar sig att man ska få spela när det bara varit vi två i en matchtrupp och efter kommunikationen med tränaren. Men det är väl klart att jag inte ska sticka under stolen med att jag blir besviken. Där och då ländes det jättetufft men det är bara att ta vara på chanserna man får och visa vem man är.
Sedan Endlers skada har Holmgren fått spela två hela matcher - senast den mot tabelljumbon Saint-Étienne. Trots att det är en besvikelse är Holmgren tydlig med att det är en bonus att få spela match i och med att anledningen till att klubbvalet föll på Lyon var för att få komma till en bra träningsmiljö.
- Framför allt kom jag hit för träningsmiljön och var medveten om att jag inte skulle få så mycket matcher när jag konkurrerar med världens bästa målvakt. Men när man hamnar i en annan situation då tär det lite mer på självförtroendet, säger hon och fortsätter:
- Det är en bra miljö som jag trivs i. Jag får spela med några av världens allra bästa spelare.
Kan saknaden av matchtid vara betydande i framtiden?
- Det är klart att jag vill spela och gör allt jag kan för att få spela. Men konkurrensen är väldigt tuff. Det är något jag saknar ännu mer som jag inte trodde att jag skulle sakna, säger Holmgren.
Kan det vara betydande i framtiden?
- Ja men absolut. Man strävar alltid efter match, men nu valde jag träningsmiljön. Nästa gång kanske jag väljer att prioritera annorlunda beroende på vad jag känner.