Kalle Johnsson har tillhört klubbar i Frankrike, Danmark och Nederländerna sedan han lämnade Halmstads BK för tolv år sedan. Den 34-årige målvakten har upplevt både motgångar och framgångar och gick på en smäll i somras när Bordeaux gick i konkurs.
- Man trodde hela tiden att det skulle lösa sig i slutändan. Så gjorde det inte det. Då blev det lite hastigt och lustigt att kontrakten bröts. Vi fick packa ihop våra grejer och åka hem till Sverige igen, efter en liten semester. Sedan väntade vi och fick en hel del erbjudanden från runt omkring. Men vi tyckte att Strasbourg lät väldigt intressant och kul att testa på. Något lite på andra sidan av Frankrike också, säger Kalle Johnsson i podcasten "Lundh".
Hur mycket ångest får man när man plötsligt står utan kontrakt i uppstarten inför en ny säsong?
- Jag var inte stressad. För egen del visste jag att vi skulle hitta en klubb förr eller senare. Jag hade ändå spelat och gjort det ganska bra i Bordeaux. Så jag tänkte att det bara var att vänta och se, så vi hittar något bra fotbollsmässigt. Men även för familjen.
Strasbourg är på något sätt 180 grader från Bordeauxs ekonomiska kris. Strasbourg är köpt av Chelseas ägare och har helt andra möjligheter. Hur var det att komma hit?
- Man känner att det är en klubb i balans. På så sätt är det en tryggare miljö. Det kände man direkt när man kom hit jämfört med hur det var i Bordeaux.
Du fick en rivstart. Du spelade de första matcherna och fick väldigt mycket beröm. Hur kändes det att komma hit och göra det väldigt bra?
- När vi skulle sajna med Strasbourg var det väldigt pang på rödbetan. Det var tätt på säsongsstarten och de ville få hit mig väldigt snabbt. Så jag kom och sajnade på fredagen, tränade på lördagen och sedan var det match på söndagen. Så jag fick hoppa in direkt efter ett pass med laget. Det var väldigt speciellt. Men jag lyckades göra en ganska bra första match med några fina räddningar. Sedan, när man får en sådan skön start, så fortsatte det i de andra matcherna också.
Du var, som du nämnde i faktarutan, utespelare en lång tid. Hur gynnar det dig att Strasbourg och Liam Rosenior gärna vill att målvakten ska vara delaktig?
- Ja, men herregud. Det märkte jag ju, jag vet inte vilken match det var, men jag hade bollen femte mest. Alltså spelaren i laget som hade rört bollen femte mest. Så han vill ju att målvakten ska vara väldigt delaktig i spelet med fötterna. Det är fantastiskt roligt för min och målvakternas del, att vi är mer delaktiga och älskar spel med fötterna. Speciellt om vi vill spela bakifrån är det väldigt kul.
När vi pratade med dig precis när du kom hit så sa du att tränaren sagt att de inte kommer finnas ett första och andra val. Sedan såg man att Chelsea, som äger klubben, tryckte in (Djordje, reds.) Petrovic som stått sedan dess. Hur är det? Det känns nästan som en stallorder uppifrån att: ”Nu kommer han från Chelsea. Han ska stå”. Eller?
- Jag vet inte, kanske det. Men samtidigt känner jag ändå att jag är en krigare, så jag försöker alltid jobba mig in. Det spelar ingen roll hur situationen ser ut. Jag försöker alltid göra det bästa på träningen och sedan vem som får spela i helgen… Man får ta det efter det. Jag krigar på och sedan kan vad som helst hända. Skador, röda kort. Det har hänt tidigare i andra klubbar som jag har varit i. Så jag försöker alltid pusha både laget och Petrovic för att vi ska göra det så bra som möjligt.
Du fyller 35 och har varit med om upp- och nedgångar. Vad betyder det för att hantera en sådan här situation?
- Nu när man har kommit upp i åldern så är det klart att jag hanterar det på så sätt att det bara är fotboll. Jag är bara glad att ha det som mitt jobb och att jag har fått jobba med det i så pass många år. Att jag får vara här just nu och vara med i ett satsande Strasbourg är väldigt roligt.
Hur håller man motivationen uppe? De flesta vill ju ändå spela.
- Så är det ju. Man vill alltid spela. Sedan går det upp och ner under veckorna. Ibland känner man att det går lättare, sedan går det lite tyngre ibland. När man känner att: "Det blir bänken denna gång också". Ibland blir man mer trött på det än andra dagar, men jag försöker hålla huvudet högt och arbeta på. I slutändan hoppas jag att det ska ge någonting tillbaka.