Den förre Fifa-domaren Jonas Eriksson valde att lägga visslan på hyllan sommaren 2018. Sedan dess har 50-åringen hållit sig borta från fotbollsplanen. Tills i dag.
Då klev Jonas Eriksson ut på Heden i Göteborg för att döma fotboll igen - för första gången på sex år.
- Jag fick frågan om att döma Special Olympics, för ungdomar med funktionsvariationer, och det var fantastiskt kul, säger han till Fotbollskanalen.
Finalen spelades mellan Uzbekistans och Litauens special olympics-lag.
- Det var på blodigt allvar, fullt ös, verkligen fysiskt, och så jäkla roligt, säger Eriksson.
Jonas Eriksson berättar att han under de senaste åren har fått flera frågor om att döma olika typer av matcher. Då har han valt att tacka nej av olika anledningar. Den här gången fanns det däremot ingen tvekan.
- Dels på grund av hela fotbollsfesten i allmänhet. Det är så kul, man blir ju sugen på fotboll, precis som alla andra som är här. Men också att jag hade tid och möjlighet, förklarar han.
Hur ringrostig kände du dig?
- Haha, det är klart att jag var ringrostig, men jag tror inte att det märktes så mycket. Jag kompenserade det med lite smarthet och rörelsemönster, säger Jonas Eriksson med ett brett leende.
Var de snälla mot dig?
- De var snälla! De pratade inte så mycket engelska vilket var bra. Jag försökte vara tydlig med mitt kroppsspråk. Jag såg lite arg ut ibland och skrattade lite ibland.
- Det var jättekul. Alla var nöjda, det var inget prat om domaren, ett lag vann med 4-1, så det var den bästa känslan man kunde ha efter en match.
Jonas Eriksson berättar vidare att han har saknat att döma fotbollsmatcher.
- Ohja. Inte varje dag, men när man ser matcherna här eller är på en allsvensk match, eller ser EM och Champions League på tv, det är klart att man saknar det. Har man en gång hållit på med det så finns det kvar. Sen finns det också saker kring det som jag inte saknar.
Vad är det för saker?
- Mycket resor, att vara borta från familjen, att inte kunna planera eller bestämma vilka chefer man ska ha. Allt sånt där. Det är inte alltid roligt, men när man väl gör det är det fantastiskt roligt.
Nu har Jonas Eriksson fått den tid till familjen och andra åtaganden som han tidigare har saknat.
- Det hade varit snudd på en omöjlighet om jag fortfarande hade varit aktiv.
Han berättar att det har betytt mycket för honom att nu ha fått tillgång till den tiden.
- Oavsett vad man vill ha tid till är det viktigt att få bestämma över sin tid. Man vill inte hela tiden vara styrd av någonting. Så hade jag det i tio års tid, men nu har jag fått släppa de där handbojorna och får bestämma mer över min tid.
Han fyller i:
- Jag är så glad över det jag har gjort. Jag skulle inte vilje ha någonting ogjort. Men jag är också så glad över att jag har slutat. Men det är klart att jag saknar det samtidigt.
Vad gör du för att ersätta stimulansen som domaryrket gav dig?
- Jag tränar fortfarande bra och springer marathon en gång per år. Jag har målsättningar i att träna. Sen gör jag lite direktsänd tv ibland och där blir det ganska mycket puls. Det är som att döma fotboll, du har ingen aning om vad som ska hända.
Jonas Eriksson har varit på plats på Gothia cup hela veckan. Men då i en helt annan roll än som domare. Nämligen som tränare för sin dotter i Sigtunas flickor 15-lag.
- Förutom regnet, som man inte kan skylla på då ingen kan påverka det, har allt varit fantastiskt, avslutar han.
Här hittar du allt material från Gothia Cup.