Världens bästa liga? Italien borde prestera bättre.

Jag tänkte med statistikens hjälp ge er lite insikt. Att titta på UEFA:s koefficientranking är en del. Att se hur mycket klubbarna spenderar i övergångar är en annan. Låt oss även krydda diskussionen med kulturella resonemgang.

Premier League toppar båda listorna. Den engelska ligan är en noslängd före Spanien i Europarankingen, men är hästlängder före på sommarens mercato.

Tyskland och Italien ligger i stort sett på samma poäng på UEFA:s ranking tack vare tyskarnas satsning på UEFA-cupen och Europa League, med Italien knappt före. Häpnadsväckande nog skiljer sig egentligen inte framgångar i de olika cuperna nämnvärt åt poängmässigt, då CL väl bör ha högre status än EL? När det gäller sommarens utgifter hittills så är det Spanien och Italien som ligger nos vid nos som delad tvåa. Frankrike och Tyskland är distansierade med ett helt upplopp och bortre kurvan.

Bland toppligorna är Bundesliga den stora raketen. Publiksiffrorna är överlägsna, med England som tvåa. Även i serierna under högstaligan är publiken involverad på ett helt annat sätt än i södra Europa. Målnittet i Tyskland är klart högst av toppligorna, och de senaste åren har ligan förärats av spelare som Ribéry, Robben, Diego och Raúl. Tyskarna närmar sig och kommer med största sannoliket gå om Italien redan kommande vår, vilket skulle innebära att Bundesliga får fyra CL-platser hösten 2012.

Det vi sällan diskuterar när vi underhåller oss med att jämföra ligorna är fotbollsutbildningen. Medan England och Tyskland utmanar Spanien på ungdomssidan ute i Europa så är det ofta Italien som får fram de bästa tränarna och ‘Azzurini’ har de senaste decennierna varit starka på ungdomssidan. I Italien är inte bara fotbollsutveckling en tradition. Italien är skickligast i världen på att utbilda tränare, vilket hör ihop med att tränarna ser fotboll som en konst där det gäller att få elva spelare att samarbeta optimalt i både offensiv och defensiv. Samlingsnamnet är såklart taktik, något som är en grundförutsättning för att nå framgång. För mig är taktik ett positivt laddat ord.

Och så smaken då. I Tyskland spelar en stor del av lagen närmast huvudlös offensiv, vilket gör ligan attraktiv. I England spelar topplagen huvudsakligen bollen efter backen och i vissa fall drivs tempot upp vilket många uppskattar. På undre halvan ser det inte alls ut på det viset däremot. Samtidigt är merparten av spelarna hämtade utifrån, precis som i Tyskland. England föredrar att värva fysik från Afrika eller Frankrike. I Spanien är passningstekniken nationens stolthet vilket ofta ger ett inbjudande spel offensivt även om försvarsspelet ofta precis som i Tyskland men även England lämnar mycket övrigt att önska för den som älskar alla delar av spelet. Italien ses ofta som ligan där spelarna är bättre taktiskt bevandrade. Det stämmer till stor del, men jag skulle vilja kalla Italien den mest spektakulära ligan i en annan aspekt då klubbarna, lagen, spelsätten, traditionerna och atttyderna skiljer sig mest från varandra. Du får ofta ungefär samma smak av att se Blackburn, Bolton och Birmingham. Det samma gäller Racing, Osasuna och Almería. Men om du jämför Udinese, Napoli och Bologna så finns det knappt en enda likhet så som jag ser det.

Ok, så England satsar mest pengar medan Spanien och Italien ligger på samma nivå. En annan likhet mellan Italien och Spanien är att båda länderna i stor utsträckning vill värva från Sydamerika. Men Italien får inte alls ut hela sin potential i Europaspelet sett till de senaste fyra säsongerna. Detta trots att både Milan och Inter vunnit den trofé som är klubbfotbollens mest eftertraktade. Vad kan detta bero på? Är det bara fotbollsskandalen Calciopolis fel? Vi tittar närmare på siffrorna.

England handlar till stor del om sex klubbar på toppen numera. Förutom ‘Big Four’ har nu även Manchester City och Tottenham blandat sig i och gjort toppen i ligan allt intressantare. Bakom de sex bästa klubbarna har mindre klubbar som Middlesbrough och Fulham gått hela vägen till final i Europas näst största cup under 2000-talet. England har dock haft svårt där i övrigt, men har en vinst i Europas näst bästa cup det senaste decenniet, genom Liverpool 2001. UEFA-cupen och Europa League har totalt dominerats av Sovjetsplittrade nationer och Spanien de senaste åren. Även tyskarna har genom en fin satsning varit långt framme med många lag. Italien har kammat noll. Några semifinaler är inte mycket att skryta med för de i denna turnering oambitiösa italienarna.

Spanien handlar tyvärr numera bara om två klubbar på den absoluta toppen, även om Atlético borde ha potential att bräcka sig in där uppe och utmana litegrann. Problemet med Atlético är att laget besegrar lag som Barcelona och Inter, men har svårt att vinna vecka efter vecka mot de mindre klubbarna. Laget och klubben saknar balans. Sevilla föll i kvalet mot lilla portugisiska Braga, Valencia har sålt sina största stjärnor och Villarreal har haft allt svårare att hänga med. Där bakom finns det tyvärr inga klubbar som har förmågan att utmana ekonomiskt. Mycket beror på fördelningen av TV-pengarna, då Barcelona och Real Madrid har sett till att få majoriteten av pengarna splittat mellan dem. Däremot är den tekniska kvalitén på lagen i Spanien bra även långt ner i serierna. Fråga bara Alcorcón till exempel.

I Italien är Milan och Juventus de två mest framgångsrika klubbarna genom historien. Milan är före Real Madrid den klubb i världen med flest internationella troféer, medan Juventus har flest inhemska titlar. De senaste åren har dock ligan dominerats av Inter följt av Roma. Det som har hänt i Italien de senaste åren är att de här fyra tunga klubbarna numera är utmanade och pressade av klubbarna där bakom. Genoa, Fiorentina, Napoli och Palermo har satsningar som alla bör kunna räcka långt ute i Europa, och där bakom har Sampdoria, Udinese och Lazio inslag av mycket hög internationell klass.

Precis som i England kommer nu de italienska klubbarna att dela på TV-pengarna enligt en jämnare fördelning från och med i sommar. En karbonkopia på Premier League kan man säga, men nästan två decennier efter att den brittiska satsningen inleddes. Det kommer att ge ligan en bättre kvalité och göra resultaten än mer oförutsägbara, i åtminstone 36 av 38 omgångar.

Vad mer? Jo, i England står Manchester City för 41 procent av hela ligans utgifter denna sommar. Utan shejkernas inträde i norra England hade Premier League varit trea i sommarens mercato ute i Europa.

I Spanien står Real Madrid och Barcelona för 60 procent av sommarens inköp. Resten av ligan har handlat för lite mer än den portugisiska ligan tillsammans.

Om Milan löser ‘Ibra’ kommer Italien att klättra betänkligt på mercato-listorna.

Undre halvan i de respektive ligorna då? Ja, ett definitivt svar kommer vi väl aldrig att få, men jag håller med Mourinho om att kvalitén på bredden i Italien är mycket bättre än Englands exempelvis. Undre halvan-lagen i Italien har precis som spanjorerna en bättre grundteknik, adderat med en tydligare spelidé borta och hemma och lagen förlorar sällan med fler än två mål mot de stora lagen. I England exempelvis är det numera på väg att bli vardag att de sämre lagen släpper in sex, sju, åtta eller nio mål.

Att Italien dock totalt sett inte får ut sin fulla potential ute i Europa beror såklart på flera saker. Utvecklingen på den appeninska halvön har stannat upp, utan nya arenor har landet svårt att attrahera ny publik även om publiksnittet gick upp ifjol, spelarlönerna är lägre än i exempelvis England, klubbarna får bara värva en enda icke-EU-spelare per klubb och säsong (tack Andreas Persson för korrektion) vilket har väckt stor irritation ute i klubbarna, skatterna är höga även för fotbollsspelare, fotbollsskandalen Calciopoli 2006 gjorde att Italien tappade extremt mycket sportsligt, spelarna i toppklubbarna har inte klarat belastningen med runt 50 matcher per år plus landslag vilket har inneburit för mycket skador som följd relativt sett, den mentala pressen på spelarna är hårdare i Italien än någon annanstans och ytterligare en variabel torde vara att de klubbar som spelat i UEFA-cupen inte har satsat tillräckligt då klubbarna har ansett att resultaten i den inhemska ligan har varit för viktiga.

Italien har alltså musklerna, men frågan är om fler klubbar än Inter kommer att visa upp dem ute i Europa denna säsong.

————————————————————–

Ligornas mercato 2010/2011: (Källa: Transfermarkt)

Competition	Expenditure	Revenue	Total
Premier League	369.835.000 €	153.845.000 €	-215.990.000 €
Primera División	251.705.000 €	235.770.000 €	-15.935.000 €
Serie A	251.350.000 €	243.140.000 €	-8.210.000 €
Ligue 1	134.900.000 €	148.245.000 €	13.345.000 €
1.Bundesliga	126.600.000 €	130.150.000 €	3.550.000 €

——————————————————————————–

UEFA-koefficienten:

——————————————————————————————————————————————————–