I förrgår tillträdde Alberto Malesani som ny tränare för Bologna sedan Franco Colomba fått gå. Ikväll spelar Anders Svensson landskamp för Sverige. Egentligen skulle dessa båda herrars vägar ha korsats för länge sedan. Tillsammans hade de kunnat bli rejält framgångsrika.
Den här lilla historen handlar om Anders Svensson, och om ett vägskäl hösten 2001.
Oman, januari 2010
– Du Hussfelt, jag måste få fråga en sak. Vad är det som fascinerar dig så mycket med den italienska ligan? Jag fattar inte. Så kul är väl ändå inte den ligan? Vad är grejen?
Jag har egentligen aldrig förstått vad det är många svenskar har missat. Jag kan uppleva att man är trångsynt om man inte har fattat grejen. Den här frågan uppkommer aldrig om jag reser runt i exempelvis Sydamerika. Kanske är jag mer sydamerikansk egentligen? Frågan kom från just Anders Svensson. Jag, Pontus Kåmark och Olof Lundh var på landslagsläger och sände ‘Fotbollskanalen On Tour’ för andra vintern i rad. Den här gången hade vi landat i Mellanösten och stod på spelarnas hotell nere vid vattnet utanför Musqat för att göra intervjuer med spelarna och spela in vårt program.
– Du, sa Anders. Jag hade chansen att flytta dit 2002. Hellas Verona var visst sugna, men jag valde Southampton istället. Det var för riskfyllt i vilket fall. De hade kunnat åka ur det där året.
– Verona? Hade du anbud från dem? Jasså, sa jag. Vet du vilken position du hade fått? Vilken tröja?
– Ja, jag skulle få en nr 10-roll i laget.
– Wow. Vet du vilka som spelade i laget det där året Anders?
– Ingen aning, sa Anders.
– Ok, Alberto Gilardino spelade på topp, Mauro Camoranesi spelade till höger och var helt suverän redan då, Adrian Mutu var lagets stjärna ute till vänster. Massimo Oddo var högerback och slog fantastiska inlägg. Dario Dainelli och Paolo Cannavaro spelade mittbackar, Marco Cassetti var där, Colucci och Vinceno Italiano lirade centralt, du hade fått dem bakom dig. Spelare du kanske inte känner igen men som har en grym speluppfattning och som hade kunnat utveckla dig.
Anders tystnade. Efter ett tag sa han:
– Men du måste ha blandat ihop det där laget med Chievo eller nåt? Mutu, Camoranesi, Gilardino..
Tänk ändå vilka karriärer de här spelarna fick.
– Nej nej. Alberto Malesani var tränare. Det där var ett lag som senare under våren precis missade kontraktet, som du hade kunnat spela kvar i Serie A. Inte alla spelare var lika kända då, men nu får du lite pejl på hur bra Verona var och hur bra ligan var när du skulle dit. Och kanske får du lite mer förståelse för vad jag fascineras av. Glöm inte att Verona är en helt fantastiskt vacker stad Anders. Bättre än den brittiska sydkusten om man säger så.
– Det var som fan, sa Anders.
De följande dagarna kom Anders fram några gånger med glimten i ögat och sa ‘Hellas Verona, alltså.’ Han har nog gått och drömt en och annan gång om hur hans karriär hade sett ut om han hade valt en annan väg där på senhösten 2001.
Än tydligare och starkare måste de där funderingarna ha blivit sedan hans Elfsborg närmast blivit förödmjukade av Napoli på sistone. Det största jublet hos hemmapubliken när jag var på Borås arena för att följa Elfsborg – Napoli förresten var när James Keane kom in sent i en tackling mot Christian Maggio som hade kunnat spoliera den hela senares säsong. Jag förstod ingenting av det där jublet. Kanske är jag egentligen sydamerikan, trots allt.