Med Blomqvist på Milanello
Hussfelt
Paolo Maldini kunde knappt tro sina ögon. Jesper Blomqvist tillbaka på Milanello! Efter att Clarence Seedorf slagit sig ner en kortare stund och bubblat lite så kom Milans kapten fram till vårt bord. Han omfamnade Jesper och log åt en av sina bättre vänner, ‘Ibou’. Mycket artigt hälsade han på oss, en och en. Sedan slog han sig ner, beställde in en espresso och blev kvar i 25 minuter. Han lyssnade på Jesper, berättade historier och skrattade när Ibrahim Ba beskrev för oss hur mycket Paolo älskar Coca Cola och glass. Renlevnadsmänniskan hade alltså sina laster.
Efter lunchen vandrade vi ner mot planen. Vi gick medsols runt gräsrektangeln, ställde oss vid omklädningsrummen när Kakà kom springande över planen. Planskötarna hade jobbat sedan tidig morgon. Kaká tog sig tid att kindpussa de äldre männen, med vördnad för ett gott utfört arbete. Han stannade kvar och småpratade med allihop. Kaká hade några veckor tidigare tagit emot Guldbollen som Europas bäste fotbollsspelare. När han tog emot priset var det ett bevis för vad alla på Milanello åstadkommit tillsammans. Alla var lika glada.
Ancelotti kom vandrande. Han sken upp som en sol när han fick syn på Jeppe. Han gick fram, kramade om Tavelsjö-sonen och de båda samspråkade. Ancelotti tränade Jesper under hans tid i Parma. Leonardo spankulerade också fram, tog oss alla i hand och pratade med oss en stund. Leonardo hade då en annan operativ roll i klubben, innan sin tränarsejour. En efter en släntrade dom in, och gladast av dem alla blev Massimo Ambrosini. Ambro kramade om Jeppe, berättade att han skulle till Göteborg för att se Bruce Springsteen kommande sommar, att han funderat mycket på hur Jespers liv blev och till slut frågade han:
– Ska jag springa in och hämta ett par signerade tröjor?
– Nja.. inte behöver du.. började Jesper.
– Säg vilka du vill ha!
– Ja, nummer tre blir bra… fick Jesper ur sig.
– Vänta bara. Jag kommer snart!
Ambro var borta nån minut, sedan kom han ut med en påse med tröjor signerade av Maldini och Kakà. En gång en i gänget, alltid en i gänget.
Träningen kom igång, Ancelotti höll ett charmigt anförande, spelarna applåderade ‘Pippo’ som slagit ett nytt målrekord, någon annan var på väg att fylla år. Efter ett avspänt samtal i den samlade gruppen klev spelarna ut på planen. Alberto Gilardino var blek och satte knappt ett enda avslut. Pirlo såg tröttare ut än nånsin, men efter träningen blev han kvar och slog frisparkar. Från sin favoritdistans en bit till vänster utanför straffområdet, ‘Zona Del Piero’ även kallad, slog han med lätthet in boll efter boll i det närmsta krysset över den fejkade muren.
När derbyt kom samma helg kommenterade Jesper och jag. Milan fick ett perfekt frisparksläge i Pirlos favoritposition. Nr 21 klev fram och vred bollen i samma perfekta båge över muren, och in i mål. Eufori och smärta på ett elektriskt San Siro.
Publicerad 2010-09-10 18:21