Vad gjorde Marcello Lippi på Lidingö?

1. Det jag skrev om igår var min kärlek till fantasistan, kreatören, i Italien. Om jag kunde styra mitt blodrött bultande hjärta så hade jag lika gärna blivit fullständigt frälst av ett svenskt lag och skrivit om det istället. Jag hade gärna älskat och blivit begeistrad av Bromölla eller Ljungskile. Givit mitt liv till Wigan eller Stoke också. Men mitt hjärta slår istället volter när jag ser bilder från Gino Manuzzi i Cesena och jag älskar att det är på det viset. Det jag gör i den här bloggen är att förklara min kärlek och ibland kommer jag att kritsera sånt som sker på den appeninska halvön, när det krävs. Jag kommer att kunna belysa vardagliga händelser och sätta det i perspektiv med hur det ser ut på andra ställen. Det kan vara bra att lyfta blicken lite ibland och se hur det ser ut i andra delar av världen. Jag bloggar inte om världens bästa liga. Jag bloggar om min kärlek till ett land och en liga. För en del oss kan det här vara något av det bästa som finns och det är en jävla skillnad. Låt det inte missuppfattas. Det är inte lätt att styra ett hjärta och tur är väl kanske det?

2. Vad gjorde Marcello Lippi på Lidingö igår kväll?

Till och med cigarillen stämde. Men varför kallades han för Bosse? Jag hajar ingenting.

3. Middag på restaurang Hotellet med ‘Lankan’ efter utflykten på Lidingö. Själva oxfilén i kombination med gåslever var en av de möraste som någonsin smält på min tunga och servicen var ljuvlig.

Idag fick jag ett glatt meddelande från Hotellet. De var glada över att självaste Simon Bank hade kommit dit för middag.